Den ikoniska båten Pen Duick VI har en lång och fascinerande historia, värd att ta en närmare titt på.

Franska yachten Pen Duick VI med skepparen Marie Tabarly deltar just nu i pågående Ocean Globe Raceför att fira att det var femtio år sedan båten deltog i Whitbread Round The World Race, OGR:s föregångare, för första gången. Båten designades särskilt för att delta i Whitbread 1973 på uppmaning av dess tidigare skeppare Éric Tabarly (1931-1998). Men Pen Duick VI var inte först med sitt namn, utan delar en vacker och färgstark historia med fem föregångare.

Éric Tabarly växte upp på båt, redan som treåring seglade han på familjebåten Annie. 1938, när han endast var sju år gammal, köpte hans far, Guy Tabarly, en gaffelriggad kutter som han döpte till Pen Duick. Hon var designad av William Fife III och byggdes 1898 i Cork Harbor, Irland, av Gridiron och Marine Motor Works. Namnet betyder svartmes på bretonska. Det var på henne Éric Tabarly lärde sig segla. Éric spenderade efter detta flera år inom militären. Efter andra världskriget beslöt sig Guy Tabarly för att sälja Pen Duick, men fick inga köpare. Éric lyckades övertyga sin far att sälja båten till honom. Hon var dock i bedrövligt skick men Éric kunde inte anlita någon att reparera henne, utan tog själv på sig att rädda båten. Han inte bara reparerade henne, utan genomförde även en övergripande ombyggnad, vilket efter flera år av arbete gjorde henne duglig för kappsegling. I början av 60-talet tävlade han med henne för första gången.

Det var dock först med Pen Duick II, en 13,60 meter lång ketch, som han gjorde succé. 1964 tävlade han i en solokappsegling över Atlanten med henne och vann, en seger som gav honom hjältestatus i Frankrike. Med sin tredje yacht, Pen Duick III, vann han också en rad tävlingar, bland annat Gotland Runt. Pen Duick IV var hans första trimaran, det blev dock inga större framgångar med den båten. Han deltog med henne i OSTAR 1968, men kolliderade med ett fartyg och tvingades ge upp. Efter det såldes hon till Alain Colas som döpte om henne till Manureva. 1978 sjönk Manureva till havets botten och tog Colas med sig. Pen Duick V designades av Michel Bigoin och Daniel Duvergie till kappseglingen 1969 Singlehanded San-Fransisco to Tokyo Race, vilket Tabarlyn vann.

Éric Tabarly var väldigt intresserad av Whitbread. Han beslutade att låta bygga ytterligare en yacht, Pen Duick VI, designad specifikt för Whitbread 1973-74. Den behövde byggas på rekordtid för att hinna till startlinjen. Om det var tidspressen eller något annat som orsakade otur vet vi inte, men masten bröts under två av delsträckorna och det blev ingen vinst.

Éric Tabarly lämnade stora spår efter sig inom seglarvärlden. Han har utbildat och inspirerat en hel generation seglare och skrivit flera böcker om segling. Alla hans båtar, förutom Pen Duick IV, som än idag är försvunnen, tävlar fortfarande. Han fick ett barn, dottern Marie Tabarly, som idag seglar Pen Duick VI. Hon har seglat sen barnsben och säger sig ha ett särskilt band till Pen Duick VI.

1998 gick Éric Tabarly tragiskt nog ur tiden. Han ramlade över relingen och försvann i Irländska sjön natten mellan den 12-13 juni då han seglade på Pen Duick, samma båt som han en gång lärde sig segla på. Hans kropp återfanns en månad senare av fiskare.

Idag seglar Pen Duick VI i Ocean Globe Race för att fira sitt deltagande för precis femtio år sen. Båten var först över ekvatorn och andra i mål efter första etappen.