Kismet
I samband med Båtmässan i Göteborg 2019 gjorde jag ett besök hos en båtrenoverare i Strömstad, Nilssons Båtbyggeri, en verksamhet som alltmer lutar åt vinterförvaring och vårrustning av vinterliggande båtar. Där fann jag en riktig, liten (fel ord, stor, ska det nog vara) pärla. Skärgårdstrettian Kismet (”mitt öde” på turkiska).
Kismet byggdes 1923 på Pabst Werft strax utanför Berlin. Det var ägaren till varvet, Gustaf Estlander, som hade ritat och låtit bygga henne till sig själv. Eftersom det var en jakt byggd efter 1920 års regel var/är hon l å n g och smal, 12,80 respektive 1,78 meter, ett riktigt spjut. Hon byggdes i det för den tiden bästa materialet, hondurasmahogny. Estlander utnyttjade 1920 års skärgårdskryssarregel till max, allt för att Kismet skulle bli den snabbaste av alla trettio, det blev hon också.
På västkusten kan man hitta det mesta, Kismet till exempel
Jakten har en brokig historia. Hon registrerades första gången efter bygget i Tyskland med det finska segelnumret 30 L2 och Estlander seglade henne mycket framgångsrikt i både Finland och Sverige. Efter vad ryktet säger vann han 30 av 31 seglingar. Ibland hade Estlander med celebert besök ombord. Så lär till exempel Albert Einstein ha ingått i besättningen vid flera tillfällen.
Vid premiärseglingarna i Sandhamn 1923 tog Estlander direkt en första- och en andraplats. Segersviterna fortsatte tills hon såldes till Sverige efter några år. Hon köptes av B Sohlgren, Motala Segelklubb. Han seglade Kismet under många år innan hon såldes till John Ström i SS Westgötarne i Lidköping och därmed flyttade från Vättern till Vänern. John Ström mätte in Kismet som SK 30 S 186 strax efter kriget. Efter några år flyttade Kismet till Mjörn då hon köptes av Gunnar Helgesson 1953. I Mjörn blev Kismet en populär och snabbseglande jakt med registreringsnummer 17. Alingsås Segelsällskap var inte medlem i Svenska Seglarförbundet, och kunde då inte segla med segelnumret S 186 i en icke sanktionerad kappsegling (skall det vara kappsegling här?). Under åren riggades hon ned till 22 m² skärgårdskryssare och kortades med 1,30 m. Bert Kihlander ägde henne 1957 och 1985. Mellan 1986 och 2000 ägdes hon av Mats Jonsson. Han påbörjade en renovering som aldrig slutfördes, istället såldes båten vidare till Karl Erik Schough i Göteborg år 2000. Under dessa år återställdes hennes ursprungliga längd och en riktig SK 30 mast av Marconityp hittades. Arne Goksøyr med sonen Johan på Nilssons Båtbyggeri i Strömstad utförde dessa och en del andra reparationer. Så när hon 2011 såldes till en norrman var hon åter en SK 30. Tidigare ägare hade alltså kapat aktern i samband med omriggningen till 22:a och samtidigt gjort aktern plan. Så var den inte enligt Estlanders ritning från 1923, då var den skränkt både horisontellt och vertikalt, en nästan omöjlig form som dock Arne fixade ändå.
Den nye ägaren lät göra en omfattande renovering. Så har Kismet till exempel fått nytt däck, ny akterspegel, ny bottenstock, nya, rostfria kölbultar och nya, övre mahognybord. När bordläggningen undersöktes noggrannare fann man att den under årens renskrapningar minskat så mycket att man i fortsättningen måste gå försiktigt fram. För att i görligaste mån skona skrovet från het solstrålning har det målats vitt, en bra och vanlig färg för skärgårdskryssare.
Efter en tidigare olycka var kölplankan och framsidan av kölen skadad och denna rättades till samtidigt som kölens historiska skevhet åtgärdades. För att en grundstötning i framtiden inte skulle påverka undervattenskroppen monterades en extra kölbult samt ett två extra stålspant. Även riggen har fått sig en rejäl genomgång med nya beslag och ny löpande rigg. Under den här vinter har Kismet även fått en ny segelgarderob. Det ska verkligen bli spännande att se henne på vattnet i sommar.
Text Gustaf H