Att segla Dohw

Vi ”Nordmän” vet stolt att Vikingaskeppet är långt mer än tusen år gammal som konstruktion och med Leif Eriksson, som befälhavare, kunde Atlanten korsas. I Asien är Djonken en båttyp, som finns dokumenterad under Ming-dynastin på 1400-talet. Men konstruktionen är troligen mycket äldre. Utefter Afrikas kust mot Indiska Oceanen och i Arabvärlden har det länge seglats med båttypen Dohw, som finns omnämnd 2000 år före Kristi födelse (A. Oppenheim “The Seafaring Merchants of Ur.”). Och den används och byggs fortfarande!

 Zanzibar, utanför Tanzanias kust, har under årtusenden varit eἀ nav för handel i Indiska Oceanen. Kryddor har varit en viktig del av exporten från ön. Under ᴀera hundra år var tyvärr även slavhandeln betydande.

Hela mellanöstern och Afrikas kust var under många hundra år eἀ stort sammanhängande välde, det Omanska sultanatet, med säte på arabiska halvön. Aἀ hålla ihop eἀ område som sträcker sig många hundra mil kräver bra transportsystem och som de ᴀesta vet så var vaἀenvägarna det viktigaste kommunikationssystemet före järnvägen och ᴀyget. Det var viktigt aἀ kanaler byggdes i hela Europa, även några i Sverige. För Oman var Indiska Oceanen förbindelsevägen nummer eἀ.

Dohwen var den båἀyp som dominerade i deἀa stora rike med sjöfarten som ryggrad för transporter av människor och gods. Under de århundraden som det var oroligt runt Persiska viken, så emigrerade välbärgade omaner och perser till Zanzibar.Så om man vill segla en Dohw idag så är Zanzibar en bra plats aἀ vara på. Därför kommer denna beräἀelse från ön med vackra stränder, eἀ behagligt klimat och även idag fungerande ”varv” och smedja för aἀ bygga Dohws. Välkomna aἀ följa med till Zanzibar!

Att sy ihop skrovet

Indiska Oceanen är inte aἀ leka med. Längs söderut eᨀer den afrikanska kusten uppstår ibland det vi idag kallar ”monstervågor”. Hur hanterar sjöfarare och båtbyggare denna typ av riskabelt hav, när transporter av varor måste komma fram? Det gäller aἀ ha eἀ följsamt skrov som inte knäcks eller bryts upp i första taget. Aἀ sy ihop bordläggningen var den lösning man valde som gjorde skrovet med följsamt i vågorna.

Traditionellt byggs Dohwen med höga fribord för aἀ som ᰀskebåt kunna ta med en stor fångst eller som transportbåt kunna föra en stor last. Friborden är även eἀ säἀ aἀ hålla båten torr mot krabb sjö. Skrovet byggs oᨀa i mahogny eller ekki, läἀa och starka, som båda växer i Afrika.  Plankorna fogas samman på eἀ säἀ som påminner och ”våra” kravellbyggda skrov. Tidigare syddes de ihop för aἀ skrovet skulle få stor styrka och vara rörligt i de krabba vågorna, men idag spikas de. Enligt vissa källor såg den venetiansk upptäcktsresanden Marco Polo (år 1254-1324) Dohws när han seglade genom Hormuz-sundet på väg in i Persiska viken från Indiska Oceanen. Han noterade seglets form och aἀ bordläggningen var ihopsydd. Platsen tillhör idag liksom då sultanatet Oman. Men idag så spikas alltså brädorna mot spanten, men de är fortfarande kravellbyggda. Någon köl ᰀnns inte, utan kursstabiliteten fås genom en ”kölplanka”, som i princip är lika lång som båten.På Zanzibars norra strand, i det lilla samhället Nungwi, ᰀnns en av få kvarvarande båtbyggare som bygger enligt gammal tradition. Spikarna är handsmidda på en liten smedja – söder om samhället. Järnen glödjas /heἀas upp i glöden med öppen eld. Vid beskådandet av deἀa hantverk kändes det som aἀ tiden ståἀ still. Annars är dagens byggmetod den samma, som på många andra platser på jorden. Bygget börjar med kölstocken och så kommer spanten som formar skrovet. Bordläggningen ”bilas” för hand för aἀ plankorna ska formas ihop till eἀ så jämt skrov som möjligt. Förstärkningar och väggar till lastutrymmen och däck kommer däreᨀer liksom styrplatsen som är eἀ upphöjt däck längst akterut.Masterna ska ju vara så läἀa som möjligt. Det gällde då och det gäller nu. Dohwens mast eller master är oᨀa tillverkade av teak eller ännu hellre kokospalmer, som är starka i förhållande till sin vikt. Masterna är stagade.Det klAssiskA lAtinsegletDen som har seἀ Agatha Christies ”Döden på Nilen”, eller varit i mellanöstern, har seἀ eἀ latinsegel. Eἀ triangelformat segel med bommen överst och seglet under. Liksom Vikingaskeppens segel så är Latinseglet bäst på halvvind eller undanvind, men det går bara hjälpligt aἀ segla mot vinden. Höjdtagningsförmågan är dock ”måἀlig”. En som seglar moderna båtar blir ”inte imponerad”.

Masten är kort och pekar rakt upp eller framåtlutad och placerad långt fram i båten. Det ᰀnns ju inget försegel. Ungefär samma placering längsskepps som en Ljungströmskryssare. Seglet fästs vid en lång bom som lutar sneἀ uppåt akterut från masten. Bommen fästs på masten. Masten har sidostag och akterstag. Ibland är akterstaget även fall för aἀ hissa seglet. Latinseglet skotas både i det främre och det aktre nedre hornet. Det gör aἀ på ren plaἀläns så kan man ställa seglet 90 grader mot vinden. På halvvind och på slörar ser seglet lite ut som en gennaker (förlåt mig alla segelmakare, men på eἀ ungefär).

Dagens segel är inte i ᴀätade palmblad som de var i tidernas begynnelse utan i bomull eller dakron, i en kvalitet som för tankarna till våra ”läἀviktspresenningar”. 

kAn en Dohw seglA?

En varm och solig morgon begav vi oss ut från den lilla hamnen i Kizimkazi, på södra spetsen av ön. ”Hamn” betyder i deἀa fall en mindre vik utan kaj, där båtarna är uppdragna på stranden eller ligger för ankare i det långgrunda vaἀnet. Vi ᰀck invänta högvaἀnet, så vi kunde ta oss över det sandrev, som automatiskt bildade en ”vågbrytare” för hamnen. Vi var bara fyra ombord. Birgiἀa, undertecknad och de två som vanligen seglade denna båt , döpt eᨀer den svenska ägarinnan Helen.

Aἀ ta sig ut skedde helt utan motor, men väl genom aἀ staka ut den relativt läἀa båten på drygt 11 meter. Aἀ segla halvvind gick ᰀnt även när vinden var svag. Skroven rörde på sig läἀare än vad jag trodde när jag såg en systerbåt byggas. Undanvinden var även den lika skön. Aἀ vända genom vinden var det inte tal om. Vi tvingades aἀ gippvända varje gång vi normalt skulle ha stagvänt. Aἀ få runt den långa kölplankan är fartdödande och det sker inte på ”en femöring”. Gippen utförs på så säἀ aἀ på plaἀlänsen, så förs skot och segel över till nya bogen för hand. Tungt och opraktiskt skulle betyget kunna vara. Jag vill dock påstå aἀ det var imponerande kul och intressant aἀ få segla en så gammal båἀyp på öppet hav. Under de timmar vi var ute, så prövade vi olika vinklar med och mot vinden. Det är intressant aἀ seglet går få bukigt eller plaἀare med så enkla medel. I ärlighetens namn så går det ju aldrig aἀ jämföra med våra moderna riggar och segel, men ändå. Aἀ segla en så gammal beprövad konstruktion gör aἀ historiens vingslag blir kännbara. Så en Dohw kan segla precis som en Humla kan ᴀyga.

AnvänDs DAgligen

På Zanzibar, och på andra platser vid Afrikas kust mot Indiska Oceanen, är Dohwen en vanlig syn. Där vi bodde såg vi en ᰀskeᴀoἀa segla ut med tidvaἀnet till ᰀskebankarna, varje morgon. De var alla Dohwer. Många segel hade den klassiska röda färgen, som äldre barkade segel har. Men idag vår många av dessa ᰀskebåtar försedda med dakronsegel. På kvällen kom de in med tidvaἀnet, med förhoppningsvis bra fångst aἀ sälja i hamnen eller på torget.

Dohwen har alltså använts i många tusen år. Så för den som vill se och provsegla en Dohw ska nog inte behöva stressa för aἀ hinna med en tur. Båἀypen har förhoppningsvis lång tid kvar uteᨀer Afrikas kust!

Text och foto Mikael Stamming

Top