Trots att det är mitt i natten en kall dag i januari har cirka 5000 personer och ett hundratal journalister samlats i Brests hamn för att fira sina nya hjältar. 45 dagar runt jorden med en snitthastighet på 26,5 knop och en max hastighet på 48 knop lyder det nya nästan ofattbara rekordet. Det är framför allt en person fransmännen på plats vill få en glimt av - Loick Peyron.

För många är han ett genie som verkar lyckas med det mesta han tar för sig. Det är få seglare som är så mångfacetterade som Loick Peyron. Ett 40-tal transatlantiska race, flera varv runt jorden på ett, två och tre skrov, single-handed, double-handed och med besättning. Utöver detta otaliga bankappseglingar samt matchracing inklusive Americas Cup. Det finns många rykten och legender som beskriver Loicks enastående karriär. Allt ifrån när han 1990 kom tvåa i Vendée Globe efter att ha räddat livet på sin konkurrent Phillippe Poupon, till att han själv var nära att förlisa när hans trimaran Fujicolor gick i bitar under Route du Rhum. Det var hans bror Bruno Peyron som för nästan 20 år sedan blev den första skepparen under 80 dygn runt jorden och 2005 ställde upp på ett nytt rekord med Orange II. Han var tidig med att förutse vem som skulle bli den näste att vinna Jules Verne Trophy. ”Om inte Loick, vem annars?”

Jag har själv aldrig före eller efter seglat med en skeppare som har spridit en sådan trygghet och ett sådant lugn oavsett väderlek som Loick gjorde när vi hade förmånen att segla med honom under Nokia OOPS Cup 2005. Med hjälp av några enkla gester och en härlig fransk brytning i en annars mycket bra engelska behövde han aldrig höja rösten, inte ens när vindarna började närma sig 40 knop ute på Skagerrak. Hans okomplicerade sätt, förmåga att alltid sätta besättningen i centrum och hans vilja att dela med sig av sina erfarenheter gör honom till en av de största inom sporten. Vi är väldigt glada att Loick hade tid att prata med oss och dela med sig av sin senaste resa runt jorden.

Stort grattis till detta fantastiska rekord!

 – Tack så mycket! Det var en otrolig resa.

Det måste vara väldigt speciellt att tävla mot en klocka istället för andra motståndare.

– Absolut, det är en stor skillnad. Jag har seglat flera varv runt jorden men det är väldigt annorlunda att tävla mot en båt som du bara kan se på din datorskärm. I vårt fall var det Groupama. Deras resa är två år gammal och under helt andra förutsättningar och i andra vädersystem. De hade dessutom mindre is och seglade en annan väg. Som i alla andra race var dock även vår grundinställning ombord under detta rekordförsök att man måste komma i mål för att kunna vinna.

Som du nämnde hade ni flera andra vägval i förhållande till Groupama. I slutet av racet tvingades ni långt västerut på atlanten för att runda högtrycket vid Azorerna. Hur gick tankarna när ni så nära inpå mål tvingades till denna långa omväg?

 – Under i princip hela resan låg vi före Groupamas tid och hade, när vi närmade oss Azorerna, ett betryggande försprång vilket såklart gör att man kan vara lite lugnare i sitt beslutstagande. Att vi tvingades gå runt högtrycket i slutet och därmed kunde segla i mycket hårda vindar medförde faktiskt även vissa fördelar. Vi hade annars tvingats segla mot vinden med mycket större risker för skador. Jag tror att den rakare och därmed kortare vägen bara hade gett oss några extra timmar i tidsvinst. Jag seglar hellre fort och lite längre än kort och riskfyllt. Att kryssa med dessa båtar i lätta passadvindar med korta vågor är alltid en stor risk för materialskador. Den delen av resan där båten led mest av förhållandena var just i slutet när vi tvingades kryssa i lätta passadvindar innan vi började runda Azorerna.

Är det den enskild viktigaste uppgiften för en skeppare under ett sådant rekordförsök att hela tiden hålla ihop båten?

 – Ibland måste man bromsa ner båten för att göra den snabb i det långa loppet. Det är otroligt viktigt att du har full tillit till din besättning och att nivån är så hög att alla vet hur de skall segla båten så fort som möjligt. För skepparen, framför allt på en sådan båt, är huvuduppgiften att hålla en bra och hög snitthastighet men hela tiden ha i åtanke att det enda sättet att vinna racet är att avsluta det.

Vilka var det mest kritiska ögonblicken?

 – Det var utan tvekan isen i Southern Ocean. Under ett rekordförsök som detta ställs du inför en mängd mer eller mindre kritiska situationer kopplade till vädret. Vissa försöker du ta itu med innan racet, andra tvingas du lösa under seglingen och om något händer kan du oftast lösa problemen som uppstår. Det farligaste är dock att segla på något under vattenytan. Där vi befann oss var det stundtals som att segla genom ett minfält. Under de två nätter vi befann oss i det mest kritiska området var vi ytterst nära att segla på ett stort isflak som inte syntes på radarn. Då bestämde jag mig för att under natten ta ner förseglet och bara segla under storsegel i ett par timmar. Är du skeppare på en så stor maskin hoppas du alltid på att komma i mål men framför allt att komma hem med hela besättningen oskadad.

Hade ni några större problem med materialet?

 – Nej, några mindre saker med furlern, storsegelskenan och ett lattbeslag. Som du vet är båten några år gammal och väl intrimmad. Man har hunnit med flera mindre rekordförsök innan där många av barnsjukdomarna kunde redas ut. Jag tror att detta var en grundförutsättning för vår framgång. Jag är övertygad om att chanserna att slå ett sådant rekord med en helt ny båt är mycket små.

Tror du att det var en fördel att segla en trimaran istället för en katamaran?

– Det tror jag. Det intressanta är att de senaste två gångerna har det varit trimaraner men gången innan var det min bror på katamaranen Orange II som slog rekordet. Jag tycker att trimaranen har högre hastigheter i ett bredare spektrum av vind och vågförhållanden. Katamaranen har sin styrka i snabba och hårda undanvindar. Katamaranen är inte lika känslig för vägförhållanden. Som jag nämnde är trimaranen väldigt utsatt när vågorna kommer från sidan och du vill sakta ner båten och därmed förlorar trycket på lä pontonen. Då ligger lovarts pontonen och slår i vågorna vilket kan ha förödande konsekvenser för konstruktionen. Framför allt om avståndet mellan vågorna är kort. Annars är trimaranen snabbare i de flesta förhållanden.

Vad tror du om framtiden? Vad kommer att krävas för att slå erat rekord? Är det Hydroptère med sina bärplan?

 – Hydroptère skulle kunna vara en möjlighet, men inte idag. De har alldeles för lite erfarenhet av att segla offshore. Kanske längre fram i tiden men just nu tror jag faktiskt att den bästa båten att slå vårt rekord med är just Banque Populaire. Det finns delar av vår resa som går att göra snabbare som till exempel vissa avsnitt av Southern Ocean. Jag tror att man under bättre väderförhållanden kan segla under 40 dygn med samma båt men det kommer alltid att hänga på vädret. Den stora utmaningen i detta rekordförsök är att lyckas med att hoppa mellan vädersystemen. Varje gång du har seglat ifrån ett lågtryck och är på väg att försöka nå det nästa befinner du dig i ett område med lite vind. Det var precis det som hände oss i Southern Ocean. Vi seglade ur ett kraftigt lågtryck och lyckades inte med att nå nästa. Det är därför jag inte tror på Hydroptère idag eftersom den är väldigt långsam i lättvind. Det hjälper inte om du seglar lite snabbare i undanvinden om du sen inte kan ta dig igenom nästa lättvindsområde.

Kommer du att försöka att slå ditt eget rekord?

 – Haha, jag vet inte. Jag säger aldrig ”aldrig”. Jag har aldrig tackat nej till stora äventyr och spännande segling. För ett år sedan seglade jag och Jean Pierre Dick Barcelona World Race, ett par månader senare Jules Vernes Trophy och om några dagar skall jag segla Extreme 40 igen. Jag älskar att göra så mycket olika segling som möjligt. Det är det bästa jag vet.

Text JOHANN KNIGGE