Fotot ovan: Tapio Lehtinen längst t h är känd som seglare av klassisk sexa, May Be IV. Foto Erik Läähtenmäki/Sailpix

DE SKA KAPPSEGLA SOLO JORDEN RUNT NON STOP I SMÅ HAVSKRYSSARE FRÅN FÖRR – UTAN ELEKTRONIK

Den 1 juli går starten för Golden Globe Race. Det kan bli den mest spännande havskappseglingen i vår tid, mycket beroende på att deltagarna inte får använda dagens hjälpmedel utan måste segla helt ”retro”. Retrosegling innebär att man seglar med hjälp av sextant, papperssjökort och en vanlig kompass. Ingen elektronik eller autopilot är tillåten.

Kappseglingen sker i standardbåtar av ungefärligen samma storlek som Suihaili, den båt Sir Robin Knox-Johnston använde för 50 år sedan, 1968. För att kvalificera sig till att bli inbjuden måste deltagarna uppfylla tuffa regler: De måste vara över 18 år, ha seglat minst 8000 nautiska mil över oceanerna och ha avverkat ytterligare 2000 distans segling solo i en båt före den 1 mars 2018.

Det gäller alltså att segla ensam, non-stop runt jorden via Godahoppsudden och Kap Horn. Deltagare är begränsade till att använda samma typ av båtar och utrustning som fanns tillgängliga för Sir Robin i det första racet. Det innebär segling utan modern teknik, elektroniska instrument eller andra satellitbaserade navigationshjälpmedel.

Båtarna måste vara långkölade och konstruerade före 1988, med rodret fäst i bakkanten på kölen. De ska vara mellan 32 och 36 fot och ha ett deplacement på minst 6,2 ton. Till detta kommer att båtarna ska vara vanliga ”produktionsbåtar” som byggts i minst 20 exemplar. Alla båtar ska renoveras i enlighet med originalens design och vara besiktigade för havskappsegling.

De flesta av de 23 båttyper som godkänns av tävlingsledningen är okända i Sverige, men det finns några stycken vars namn klingar bekant. Mest känd är spetsgattade OE 32, en 70-talsbåt designad av Olle Enderlein, som seglas av norrmannen Are Wiig. Annars tycks brittiska Rustler 36 vara favoriten bland jordenruntseglarna.

Bara ett enda stopp med 90 minuters ankring medges i tävlingen och det sker i Stormy Bay, Tasmanien. Där kan ensamseglarna prata med media, familj och vänner samt lämna över brev, foto och film för framkallning.

Ytterligare begränsningar i raden av regler är att bara 20 gallons (90 liter) diesel får tas med, och att vattenrenare inte är tillåtna. Man får samla regnvatten och nöja sig med båtens ordinarie vattentankar. Mat lagas på spritkök.

Moderniteter som Iphone, digitalkameror, datorer, cd-spelare, fickkalkylatorer, digitala klockor, kolfiber och kevlar är INTE TILLÅTNA. Seglarna får istället använda sig av dacronsegel, filmkameror, kassettband, släploggar, skrivmaskiner och mekaniska klockor.

Satellittelefon är tillåten för kommunikation med tävlingsledningen och organisatörerna följer båtarnas positioner med hjälp av GPS tracker. Seglarna måste dock navigera med sextant. Båtarna kan också kommunicera med kortvågsradio (SSB). Dessutom får man ha solpaneler, men radiosändarna kräver mycket ström så möjligheterna är begränsade av både räckvidd och strömförbrukning. Kommunikationen med land får heller inte innehålla några väderanvisningar. Med mötande fartyg och medtävlare får man prata hur mycket man vill, även om vädret.

MEDELÅLDER 48 ÅR, ÄLDST 72 ÅR, EN KVINNA

Det är ett gäng mycket erfarna och väderbitna ensamseglare som kommer att starta från Les Sables d’Olonne. En kvinna och 22 män har i skrivande stund fått klartecken från tävlingsledningen att delta, medelåldern ligger på 48 år. Sex ytterligare vill ännu så länge vara anonyma i väntan på att de ska få klart med sina sponsorer. Skulle några av dem falla bort så finns en väntelista. Gränsen går vid 30 deltagare men där är det stopp. Tretton länder är representerade bland de 23 namngivna seglarna, största nation är Frankrike med sju deltagare. Den äldste seglaren, fransmannen Jean-Luc van den Heede, är 72 år. Han är också den som är mest erfaren med fem jordensruntseglingar solo. De fyra yngsta deltagarna är 27 år, däribland den enda kvinnan, Susie Goodall.

Det finns ingen svensk med i kappseglingen, men bland deltagarna hittar vi finländske sexaseglaren Tapio Lehtinen, ordförande i Helsingfors Segelsällskap, norrmannen Are Wiig och estländaren Uku Randma.

Det är första gången Tapio Lehtinen seglar ensam om man bortser från en del sträckor, totalt 2200 nm, under en transportsegling i höstas från Rom till Karleby i norra Finland med sin nyförvärvade Benello Gaia 36, en föregångare till Sparkman & Stephens Nautor Swan 36. Under våren planerar han att segla ytterligare 2000 distans solo för att testa sig själv och båten. Jorden runt har däremot den 59-årige civilingenjören seglat förut. Det var som vaktchef ombord på Skopbank of Finland i Whitbread 1981-82. Sedan blev det bland annat Round Britain Race 1985, 2STAR Transatlantic Race 1986 och ett race till Azorerna och åter 1987. Året efter gick hans dåvarande fru bort, barnen hamnade i fokus och det blev mest seglingar hemmavid i den klassiska sexan May Be IV. För femton år sedan gifte han sig med Vivi, marinbiolog, som också har en dotter. Tapios dotter Silja tog brons i matchracing vid OS i London och sonen Lauri blev sjua i 49er. Efter det återupptog Tapio havskappseglingen med Bermuda Race 2014.

Tapio fick höra talas om Golden Globe Race för drygt ett år sedan när hans son tipsade honom. Han sa ingenting till familjen utan studerade noga hemsidan och gamla drömmar från tiden efter Whitbread gjorde sig då påminda. Men varken då eller nu vill han göra något som familjen kan betrakta som farligt.

– För ett halvår sedan kom det för mig igen. Den yngsta dottern hade fyllt 18 år och jag hade lärt henne köra bil. Jag hade inte längre ansvar för någon underårig. Jag är snart sextio år och insåg att det perfekta tillfället för att göra något sånt här är nu. Jag frågade min fru vad hon tyckte. Efter att ha tittat igenom hemsidan blev hennes svar: ”Ditt namn står skrivet på alla sidor”.

På frågan om Tapio räds något inför seglingen är svaret: ”Att inte få ihop till finansieringen”.

– Jag kan naturligtvis hamna i skrämmande situationer i hårt väder och har jag riktig otur kan det gå illa. Båten kan slå runt, men mycket av tiden blir nog ganska händelselös. De flesta tänker nog stora vågor och stormar, men det gäller ju också att segla väl i lätt väder. Jag räknar med att det blåser mellan 5 och 15 m/s för det mesta, men det kommer också doldrums med stiltje.

Tapio ser fram emot själva seglingen, vara på havet och njuta av det.

– På vägen från Medelhavet seglade jag på Atlanten tre dygn med blåvalar omkring båten, det var fantastiskt.

HITTA RÄTT BÅT AVGÖRANDE FÖR TAPIOS DELTAGANDE

På frågan varför han valde att segla en Benello Gaia 36, som är en föregångare till Sparkman & Stephens Nautor Swan 36, är svaret omedelbart: Vackra båtar seglar väl.

– Men jag är också estet och romantiker när det gäller båtar.

Vad hade då Tapio för båt som andrahandsalternativ? Svar: Inget. Utan den här båten hade han avstått från seglingen. Och på frågan om han har några personliga mål med seglingen är svaret nej.

Det perfekta tillfället för Tapio att segla runt jorden solo är nu. Barnen är utflugna och han har inte fyllt 60. Foto Erik Läähtenmäki/Sailpix

– Men det vore inte värt tiden att ta del i en sådan här tävling om man inte ens försökte vinna. Jag ska göra mitt bästa, säger Tapio med eftertryck.

På frågan om det finns någon medtävlare som han särskilt respekterar svarar Tapio Jean Luc van de Heede.

– Det är en mycket sympatisk person som seglat fem gånger ensam runt jorden. Han är något av en nationalhjälte i Frankrike och har nyss fyllt 72 år.

Finns det något i reglerna som du skulle vilja ha annorlunda?

– Jag tycker det är onödigt att det är tillåtet med dieselmotor och 20 gallon bränsle. Det hade varit mycket enklare att förbjuda användandet av motor, men tillåtet med en elmotor för nödsituationer. Nu kommer man att försöka optimera motoranvändandet i samband med kända stiltjebälten och det krånglar till det. Jag har seglat båt utan motor i över 30 år och hade helst fortsatt med det också jorden runt.

På frågan om vad Tapio kommer att sakna under seglingen som beräknas ta omkring 300 dygn svarar han ”mina närmaste”, och bastu förstås, men att helt vara utan mejl och Facebook verkar inte bekymra honom nämnvärt.

– Jag kommer att kunna hålla kontakt via kortvåg på SSB men det finns ju ingen garanti att det fungerar och dessutom kräver sändaren mycket ström, så det blir nog inte så ofta även om det är möjligt. Förutom fyra textmeddelanden med hundra tecken som jag skriver varje dygn till tävlingsledningen görs en 15 minuter lång intervju på satellittelefon varje vecka, så det blir tre, fyra redigerade intervjuer med deltagare på hemsidan varje dag. Trackern meddelar positionen till tävlingsledningen var sjätte timme, men den informationen får ju inte jag.

Tapio Lehtinen. Foto Erik Läähtenmäki/Sailpix

På frågan vilken del av seglingen Tapio ser mest fram emot blir svaret rundningen av Kap Horn och målgången.

– Annars kommer jag nog att njuta av all tid på havet, men jag är ju kappseglare så jag är redan nu fascinerad av det jobb projektgruppen lägger ner på att förstärka riggen. Sedan ska det bli spännande att segla med vindroder. Det har jag aldrig tidigare gjort och här blir det nog en hel del experimenterande för att få det att stämma.

Under Whitbread 1981-82 var kollisionsfaran med isberg högst påtaglig. Under tre, fyra dygn var det också så kraftig isbildning att man hade svårt att få loss skoten, berättar Tapio. Den här gången kommer man inte gå så långt söderut då det finns waypoints som man måste hålla sig norr om.

Men utan GPS kan man ju inte alltid veta sin position. Hur förbereder Tapio sig för navigering genom att med sextantens hjälp bestämma solens och stjärnornas höjd över horisonten?

– Nog kunde jag det för 35 år sedan, men jag har glömt en del, det kommer kräva övning. Jag provade under seglingen från Italien, det är lite jobbigt med alla beräkningar men överkomligt.

Vad kommer du att äta under seglingen?

– Frystorkat är meningslöst eftersom tillgången på färskt vatten är begränsad till båtens ordinarie tankar och regnvatten, så det blir konserver.

Så det blir en ganska trist kost då?

– Inte alls, jag har testat en del konserver och bland annat hittat en fransk oxtunga med senapssås som är verkligt god. Sedan blir det en hel del fiskkonserver.

Sir Robin Knox Johnston var den första att segla solo jorden runt utan uppehåll. Foto Bill Rowntree

FINLANDS NATIONALEPOS KALEVALA BLIR LÄSNING OMBORD

 Finns det något som du kommer att ta med ombord som han inte hade med sig under Whitbread 81-82?

– Nej, faktiskt inte. Robin Knox-Johnston hade hundra böcker med sig, men jag förstår faktiskt inte hur han hann läsa dem. När jag seglade 2STAR Transatlantic Race 1986 hade jag med mig ett par böcker, men jag kommer inte ihåg att jag läste dem. Kanske kände Robin Knox-Johnston inte sin segling som kappsegling och han kunde då vara mer generös med sin tid. Men visst, jag kommer nog att ta med en del klassiker som jag aldrig annars skulle läsa, som Kalevala (Finlands nationalepos).

I Tapios stödteam, som arbetar med förberedelserna inför kappseglingen, ingår en grupp experter. Nordic Refit Center AB, lett av Jan Lindell, plockar isär båten helt och hållet och bygger upp den på nytt. Man kollar också att det inte skett någon delaminering, skrovet förstärks, båten förses med ett par vattentäta skott, ny, starkare rigg med kraftigare dimensioner om båten skulle slå runt, nya beslag och vinschar samt nio nya segel.

Högsta prioritet är att båten ska bli ”bullet proof” och säker för de krävande förhållanden som väntar. Prioritet två är att dra full fördel av vinnarpotentialen hos sin Sparkman & Stephens design #1710. Det var på 60-talet en av de mest framgångsrika havskappseglingsbåtarna.

En annan grupp med bland andra experter från Finlands OS-lag, alpina landslag och landslag i segling arbetar med coaching av solosegling, meterologi, fysträning och hälsa i allmänhet. Därtill kommer en produktionsgrupp för media och en grupp som handhar projektets management, kontrakt, sponsorrelationer och mediastrategi.

– För min egen del innebär det bland annat att jag går igenom fysiska tester och att min dag nu börjar med morgongymnastik, slutar Tapio Lehtinen.

Text Olle Appelberg