Inför OS i Rio 2016 publicerade vi en artikelserie där vi lyfte fram de olika klasserna samt belyste Sveriges chanser till deltagande samt medalj. "Två tungviktarei kampen om OS-platsen i Finnjolle" publicerades i #5 2015. Idag vet vi att det är Max Salminen som representerar Sverige i klassen i OS i Rio.

TVÅ TUNGVIKTARE I KAMP OM OS-PLATSEN I FINNJOLLE

I augusti seglades för-OS i Rio de Janeiro, en försmak av hur OS kommer att bli om mindre än ett år. Många är seglarna som drömmer om just denna tävling, men endast en svensk deltagare får lov att representera sitt fosterland. I den tredje delen i artikelserien om OS-kvalet, är det dags att ta sig an tungviktsmötet i Finnjolle. Två seglare slåss om den svenska platsen; Björn Allansson och Max Salminen.

Duellen mellan Motalasonen Björn Allanson och Barsebäcks stolthet Max Salminen är en av de jämnaste av alla svenska OS-kval. Båda herrarna har imponerat vid olika tillfällen och vem som är bäst varierar från tävling till tävling. Björn Allansson har presterat bra på många världscuper och var till och med rankad etta i världen under en period 2014. Därmed inte sagt att Björn var bäst i världen vid detta tillfälle. Rankingen är något missvisande och om man är flitig och deltar på världscuper klättrar man uppåt. Argumentet mot Björn har alltid varit att han seglar extremt bra på de mindre regattorna när inte hela världseliten är närvarande, men att han har svårare att få till det när det blir mästerskap. I våras tystade han dock kritikerna och slog till med en topplacering på EM, sjundeplatsen i Split är karriärens höjdpunkt så här långt.

Max Salminen har inte haft samma jämna form men hans högstanivå och förmåga att prestera på topp när det gäller är oslagbar. På VM 2014 säkrade han nationsplatsen till Sverige genom att ta en niondeplats, hans dittills bästa placering i Finnjolle. Efter det hade han en formsvacka under första delen av 2015 års säsong, men när det sen drog ihop sig till för-OS kval i Weymouth var han återigen bäst när det gäller och hamnade precis utanför pallen på fjärdeplats. Att Max presterar på den gamla OS-arenan från 2012 är kanske ingen överraskning, han har många timmars träning där, vilket ledde fram till OS-guldet i Starbåt tillsammans med Fredrik Lööf.

Finnjollen - en tungviktskamp

Precis som nämndes i inledningen är Finnjolle en klass för tungviktare. Idealvikten ligger runt hundra kilo. Det krävs med andra ord en rejäl man för att hänga ner det 10m2 stora seglet på kryssen. På länsen fortsätter den fysiska utmaningen, speciellt i vindar över 6m/s då det är fri pumpning. Seglarna tar skotet direkt från bommen utan utväxling och rycker och sliter flera gånger per våg, samtidigt fullständigt vräker de kroppen från sida till sida för att gunga fram det 107 kilo tunga skrovet.

Finnjolleklassen är den klass som varit med på OS-programmet längst, båten designades inför OS 1952 i Helsingfors. Många stora seglare har genom åren försökt att bemästra den, bland de mest namnkunniga kan nämnas Paul Elvström, Jacques Rogge, Fredrik Lööf och Sir Ben Ainslie. Finnjolle är en klass som tillåter materialutveckling och en stor del av arbetet går ut på att hitta det optimala materialet anpassat till speciella förhållanden och till den enskilda seglaren. Inför OS gäller det såklart att hitta segel och mast som är snabba i Rio, de förväntade förhållandena är lätt till mellanvind men med varierande vågor på de olika banområdena.

Max Salminen och hans internationella träningsgrupp har lagt ner mycket energi och resurser på att utveckla master och segel för Rio, man har kommit en bra bit på vägen och var snabba under för-OS. På resterande regattor har man kört med samma material vilket inte varit optimalt men väldigt värdefullt om man endast ser till OS-seglingarna. Varje nytt segel eller ny mast behöver en period där man lära känna dess egenskaper och vilka trim som ger maximal fart och höjd.

Allansson träffade mitt i prick med nytt skrov

Björn Allansson har på materialbiten fått en fullträff i det hypade nya skrovet från D-Fantastica. Skrovet kom inför VM 2014 och är designat av Juan Kouyoumdijan som tidigare bland annat designat VO-båtar. Skrovet påminner lite om Volvo-båtarna med bredare vattenlinje och mindre rocker, det vill säga mindre bananform. Ett annat sätt att uttrycka det på är att för och akter börjar längre ner vilket ger en längre vattenlinje. Resultatet ska vara att båten har en lägre planingströskel och att den pitchar mindre, det vill säga stampar mindre i vågor.

I början snackade finnjollemaffian om att skrovet var hela tre procent snabbare i vissa förhållanden, antagligen en smula överdrivet, men det nya skrovet presterat väldigt bra, till exempel seglade både tvåan och trean med D-Fantastica-skrov på för-OS. Det var bara klassens dominant Giles Scott som lyckades komma före holländaren och finnen på pallen. Björn var en av de första att använda skrovet och visst skördade han framgångar under den första halvan av 2015. Max Salminen har velat ha skrovet länge med då det är ett halvårs väntetid för leverans kunde han segla med det först i Weymouth i juni. Det mesta pekar på att skrovet är snabbt och det kan bli så att alla använder det till OS 2016.

En smart tänkare mot det ultimata träningsfenomenet

Kampen mellan Max och Björn är intressant, inte minst för att det är två väldigt olika personligheter som står mot varandra. Björn är det ultimata träningsfenomenet; stor, kraftfull och tro det eller ej stark som en björn. Det finns inte ett planerat träningspass som Björn missar, allt är strukturerat och han är kompromisslös i sin satsning. Max framstår mer som en tänkare med en inte alltför sällan unik synvinkel på saker och ting. När man pratar med Max får man höra smarta funderingar som förstärks av hans skånska satsmelodi och betoningar.

Killarna jobbar inte tillsammans men har båda etablerat träningsgrupper i världsklass. Max kamperar ihop med finska Tapio Nirkko och fransmannen Jonathan Lobert medan Björn tränar ihop med britten Ed Wright och australiensaren Oliwer Tweddell.

En annan skillnad mellan Allansson och Salminen, som är central i sammanhanget, är att Max är med i SOK:s Topp och Talangprogram vilket Björn inte är. Det gör att Max förmodligen har bättre förutsättningar med coachning och olika resurspersoner än vad Björn har. Björn är med i landslaget men har också gjort ett starkt arbete med sponsorer för att kunna genomföra sin satsning. Det innebär också att Max har en större press på sig att spendera mycket tid på plats i Rio. I våras prioriterade Salminen bort EM i Split för att istället ha en lång träningsperiod i Rio de Janeiro.

Kval till OS 2016

Nu närmast är det VM på Nya Zeeland som står för dörren. Mästerskapet som förväntas gå i hårdvind kommer att vara en viktig tävling i OS-kvalet. Säsongen har varit delad i resultatväg och den som gör bäst ifrån sig på VM kommer att sätta sig i förarsätet i bilen till OS i Rio. Just nu är det dock liten fördel Max, han har visat att han kan vara en medaljkandidat genom sin fina fjärdeplats i Weymouth och han har gjort en bra regatta i Rio på För-OS. Björn har visat att han är tillräckligt bra för att bli uttagen till OS genom sin sjundeplats på EM och dessutom en trettondeplats på världscupen i HyeÌ€res. Förutom dessa tävlingar är det ytterligare fyra tävlingar som är uttagningsgrundande; redan nämnda VM på Nya Zeeland, EM i Barcelona 7-13 mars, världscupen i HyeÌ€res 20-26 april samt VM i italienska Geata 10-15 maj. Observera att det inte är ett kval i den meningen att man räknar ihop resultaten i vardera regatta, utan en subjektiv bedömning från Sveriges Olympiska Kommitté och förbundskapten.

Det är ingen överdrift, det kommer bli ett extremt spännande OS-kval, och den som drar det längsta strået kommer att ha chans att ta en medalj, det kommer den hårda inhemska konkurrensen att säkerställa.

Text Victor Västernäs