Christian Harding älskar att segla klassiker och med sina 200 seglingsdagar som gast och halvproffs, så tillbringar han en stor del av sommaren på Sveriges största skärgårdskryssare Beatrice Aurore. Han har de senaste åren också hunnit med att gasta på åttorna Andromeda och finländska Vågspel. Christian är med sina 32 år ovanligt ung för att vara klassikerseglare.

Som så många andra började han med att segla världens största klass för gaffelriggade båtar.

– Optimistjolle alltså, förklarar Christian med ett belåtet leende.

Men sin första seglingserfarenhet fick han redan tidigare när pappa Dennis, som då seglade stare tillsammans med Gunnar Dahl, hade med den sex veckor gamle sonen till Kieler Woche. Paul Cayard råkade där få syn på bebisen Christian och fällde då omdömet att den där gossen nog skulle bli en bra seglare.

Christian i randigt. Foto Jan Ulvås

Christian gillar och beundrar klassiska båtar både för varje båts egen historia och för att de flesta klassiker seglar så bra. För två år sedan var han med och korsade Ålands hav på finländska åttan Vågspel (byggd 1943 och fortfarande utan motor). Det blåste friskt, minst 10 m/s, när skepparen Kim Weckström utan förvarning bad honom ta rodret. Christian tog rodret och fann till sin stora förvåning att båten seglade i perfekt balans.

– Båtarna är en del av kärleken till klassikerna. Den andra delen är de skeppare och besättningar som seglar dem. Det är en glad stämning, trivsamt, vänligt och kul att möta andra klassikerälskare på bryggorna. Historierna om båtarna, deras ägare och crew förr och nu, tar aldrig slut.

Christian i randigt. Foto Olle Appelberg

Christian fick börja med att segla i Södertälje och Trosa med Finessavarvets Optimist. Sedan blev det E-jolle tillsammans med kompisen Sandra Sandqvist, som senare kvalade till svenska OS-landslaget. Han blev förtjust i mälarbåtarna och imponerades av Södertäljesonen Roffe Plåt Ericsson. Christian gick sedan seglingsgymnasiet i Motala. Därefter blev det paus från segling några år innan det var dags för Klabbe Nylöf och hans VW Sailing Team.

Men nu, som halvproffs vilken är din roll ombord?

– På Beatrice Aurore roterar jag, kollar skotpunkter och backstag. Ibland är jag taktiker.

Christian fortsätter:

– Det är en enorm styrka för seglingen att alla kan vara med ombord, både de superduktiga och de som är nybörjare, fortsätter han.

När vi träffar Christian är han på kort besök hemma för att veckan därpå återvända till Marmaris i Turkiet, där han är med och kappseglar Xp38. Men han återkommer snart till att tala om historien. – Idag snackas det om båtar som Comanche (100 ft Maxi), men om hundra år kommer de att vara bortglömda, medan Beatrice Aurore kommer att finnas kvar att prata om. Hon är otroligt välseglande.

– Vi möts också av mycket entusiasm och glädje när vi seglar Bea. I somras skulle vi lägga till på Möja och hittade ingen plats som funkade någonstans. Till slut kom det ut en liten snurrebåt med en glad man ombord som erbjöd plats vid den egna bryggan. När vi lagt till fick vi klart för oss att den glade mannen var prästen på Möja.

– Just nu händer det mycket bland klassikerna. Jag har många jämnåriga vänner som frågar om att segla classic. Det innebär inte bara spännande racing utan också trevliga middagar, vackra båtar och historier som lyfter hela upplevelsen. Vi hade i somras tre man från Artemis med och de tyckte alla tre att seglingen med Bea var fantastisk. Det sker dessutom ett generationsskifte bland ägarna till Bea, med några 35-åringar som köpt in sig.

– Rädslan för att skaffa träbåt minskar bland de som har råd att varvssköta sina båtar. De som har båtar i mellanstorlek måste ofta göra mer själva. Det är synd att det inte finns ett R0T-avdrag för träbåtar. Det skulle bidra till att hålla många båtar i ännu bättre skick och ge ett värdefullt bidrag till vården av vårt kulturarv, avslutar Christian.

Text Olle Appelberg