Vi blir alltid lika glada när vi får en uppdatering från våra äventyrare på Chamsin. Här kommer den första delen om deras upplevelser under St: Martin Heineken Regatta. Killarna väckte mycket uppmärksamhet och intervjuade av bland ESPN och regattaradion(välj klippet med de svenska vikingarna). Om man vill få en snabb recap av deras äventyr hittills, är denna radiointervju kanon. Besök även Chamsins Facebooksida

Efter Gill Commodore’s var det nu dags för själva Heineken och vi var riktigt taggade. Första dagen skulle bjuda på ett race runt ön och vi visste att det skulle bli ett långt race och lokalkännedomen skulle spela en inte obetydlig roll. Vi som inte ens hade riktiga sjökort inledde dagen med att smyga in på Budget Marine och fotografera diverse sjökort för att ha något att navigera efter.

Väl ute på vattnet var vindarna relativt lätta och vi bytte ut focken som krånglat under dagen innan mot vår genua. När starten gick visste vi åter igen att vi måste starta i lovart för att kunna ta oss ut från fältet tidigt och därmed undvika att bli överseglade. Vi gjorde en bra start och lyckades låsa ut ett antal konkurrenter vid start fartyget genom att komma uppseglande på styrbords layline.

Vi seglade fint på första kryssen och rundade ner i täten av vår start grupp då vi hissade spinnackern och började länsa runt själva ön. Vi gick fortsatt bra, men gjorde misstaget att hålla ut mer från ön (vi uppfattade att det var mer vind där) vilket vi tappade några båtar på, då det tydligen var strömt på den sidan av ön. Efter att ha rundat öns västra spets seglade vi en sträckbog, vinden började sakta att dö ut, men vi seglade hela tiden om andra båtar, till och med sådana som definitivt borde vara snabbare, bland annat ett par First 40.7or.

Men snart började även vi stanna upp. Fältet trycktes samman och nu var det istället båtarna bakom oss som kom ikapp. Det var en väldigt frustrerande situation, ena sekunden fick man en privatare och seglade om båtar som var mindre än femtio meter bort och nästa stund var det tvärtom. Vi lyckades dock genom högt fokus och vår överdimensionerade genua ta oss igenom riktigt bra och vi kunde inte se någon av båtarna i vår start grupp framför oss, men desto fler bakom oss. När vinden återvände bakom nästa udde vågar jag nog till och med säga att vi var först i vår grupp.

Brände kant av misstag

Vi började dock bli nojiga för nu skiljde sig banorna för de olika grupperna. De snabbare klasserna skulle runt en ö på nordsidan av Sint Maarten och de mindre skulle gå innanför. Efter panikartad läsning i seglingsföreskrifterna kom vi ändå inte fram till något, men när vi såg att båtarna bakom oss började slå, insåg vi att vi gissat fel. Vi skulle innanför, efter diverse svordomar insåg vi att läget inte var så förtvivlat ändå, vi hade av misstag bränt kant, men vi hade trotts allt lyckats slå på layline till nästa rundnings märke.

Där tappade vi några båtar, men vi uppfattade ändå att vi låg helt okey till. När vi tillslut kom i mål, efter en hård kamp mot en sprillans ny J34 som vi tog på sista länsen plockade vi ner seglen öppnade våra varma öl och hoppade i havet innan vi drog igång motorn och satte kurs mot hamn och kvällens äventyr.

Efter första racet hade man inte lång tid på sig att titta på resultattavlan efter placering och eventuella protester innan vi skulle bege oss in till Philippsburg för festligheter.
Som tur var hade vi inga protester mot oss och vi var efter omständigheterna relativt nöjda med att komma på femte plats i vår klass.

Sponsorerna satsade mer på efterfesten än på själva racingen

Om vi var trötta efter Gill Commodore’s Cup så saknas ord för att beskriva hur utmattade och hungriga vi var efter det första 7 timmars racet. Det var egentligen ingenting vi hellre velat göra än att äta en middag och kanske gå på bio för att sen gå lägga sig och somna till en bok.

Självklart skulle vi ändå ge utekvällen en chans. Vi tog på oss Chamsin Sailing pikéerna och tog bussen in mot Philippsburg. Väl där förändrades vårt humör och dynamiken helt. Hela ön hade samlats för ta del av årets stora evenemang. En stor scen och ca 30 bås med syfte att underhålla folkmassan med aktiviteter hade radats upp på strandvägen och varje bar man gick förbi hade en tillställning i form av ljusshow eller dansband. Vi fick chansen att träffa och prata med alla seglare och man blev konstant uppvaktad av Heineken och Captain Morgan modeller som delade ut öl till deltagarna.

Överallt där blicken hamnade kunde man känna igen Heineken loggan. Med Röd text över grön bakgrund var det skrivet Heineken med stora bokstäver på tak, tält, parasoller, flaggor, kläder…

Vi deltog alltså i en regatta där sponsorerna fick mest utdelning under efterfesterna snarare än tävlingen i sig. Men även under racen uppmanades vi t.o.m att förtära några öl.

”We’re happy to see that some of our Swedish friends are here tonight”

På den stora scenen spelade bandet Orange Grove som vi hade träffat under presskonferensen med en publik på ca 3000 personer som dansade och svängde i takt med musiken. Ingen av oss hade tidigare hört några av deras låtar men de visade sig vara väldigt populära på Sint Maarten.

När vi själva befann oss i publiken rycktes vi med bland den främre raden och vevade med de gröna Heineken neonpinnarna som tidigare delats ut.
Bandet var på väg att påbörja deras sista låt när gitarristen i bandet sade någonting om ”We’re happy to see that some of our Swedish friends are here tonight”

Som ett gäng överenergiska groupies brast vi ut i jubel och busvisslade åt att vår närvaro hade uppmärksammats, han fortsatte sedan med: ”why don’t you guys come up here and join us?”

”come on guys, come up here and show yourselves”

Jag tvekande en kort stund och undrade huruvida de var seriösa eller inte
då han sedan brister ut igen: ”come on guys, come up here and show yourselves”

Vi trängdes oss snabbt förbi alla, hoppade över grinden. Mathias som hade skaffat lite mer öl släppte allt och kom springandes mot scenen, ironiskt nog så föll vi lyckligtvis offer för Heinekens marknadsföring och tilldelades varsin öl ändå.

Det var först uppe på scen som jag insåg hur många ögon vi hade på oss, publiken var slående stor så det gällde nu att inte göra bort sig.
Vi presenterade (i våra berusade och tondöva sinnen) vår bästa dansmoves medan bandet spelade ”Ready For It”. Vi kunde inte greppa vad för sorts musikstil vi dansade till, men vi kunde komma fram till att det fanns inslag av rock, reggae, hip hop och pop eftersom Oscar stod och spelade luft gitarr, Mathias vevade med armarna, Filip hoppade och klappade och själv stod jag och headbangade i otakt (det kunde inte gå fel).

Nu går vi på bio!

Efter vårt spektakulära uppträdande och lite mingel bland fotografer och Heineken modeller föreslog Oscar med belåtenhet och tillfredsställelse: ”vi har gett utekvällen en chans, jag tycker vi går på bio nu”.

Vid pennan: Oscar Langenius och Filip Åberg

Andra delen kommer inom kort!