VM i doublehanded för mixad besättning är avgjort. Det blev en ganska stökig historia, både utanför och på banan, på grund av en serie lågtryck som rullade in från Atlanten. Tjugotvå lag stod på startlinjen. Efter två grundomgångar (lagen delades upp i två grupper som seglade ett race var) var det dags för finalen. Sverige representerades av Anna Drougge och Martin Angsell. De kvalificerade sig med en andraplats och slutade sexa totalt. Vann gjorde brittiska duon Maggie Adamson och Calanach Finlayson. Här bjuder Martin Angsell på en tillbakablick som går att läsa i sin helhet på Facebook @martin.angsell.

Tidigare notiser om Offshore Double Handed World Championship (ODHWC) hittar du här; Vill du representera Sverige på VM i DH? och Martin och Anna till VM i ODHWC samt Statusuppdatering VM i doublehanded.

"Många mycket erfarna shorthanded- och soloseglare. Främst från klasser som Figaro och Mini, men även några som seglat SF30OD denna säsong. Som komplement till vårt team var Mikael Ryking med oss. Mikael har seglat mycket i Lorient och det har varit väldigt värdefullt att ha honom med som coach och tredje hand i förberedelser. Vi var på plats ett par dagar innan regattan och fick två och en halv dags träning. Vi fyllde dessa dagar maximalt och var även ute en natt för att få lite känsla för båten i mörker.

VM i doublehanded för mixad besättning. Foto: Anne Beaugé/LGL

Seglingsledningen var ordentligt saltstänkta fransmän som antog utmaningen att få till tre offshorerace under en vecka där fyra lågtryck skulle rulla förbi. De visade upp en isobarkarta och pekade mellan alla lågtryck; "We’re going to sail here, here and here", på franskbruten Engelska.

VM i doublehanded för mixad besättning. Foto: Anne Beaugé/LGL

Det gjorde att tidsplaneringen fick justeras och anpassas med kort varsel för luckor i väder och vind. Det var i princip fyra stormar som rullade förbi vilket byggde en utmanande sjö under hela veckan. Vi seglade i kval två vilket gav oss lite extra tid för förberedelser och vi kände oss taggade och redo inför start. Undanvindsstart i cirka 22-24 knop. Någorlunda sjölä vid startområet och det förväntades byar upp till 28-30 knop. Havssjö från väst och korsande sjö i vindriktningen från nord. D v s stökiga vågor. Alla startade ganska safe. Vi startade med ett rev och A4 (ett steg mindre gennaker) och kom iväg bra i lovart där vi ville vara.

Tre båtar valde stora A2 så vi var lite stressade över att se om den skulle varit bättre. De enda som klarade köra A2 och hålla den hel hela länsen var fransmännen. Snabbare och framför allt lägre spår. Otroligt skickligt! Vi hade fullt upp med A4.

Blöt och snabb läns. Vi rundade trea efter nederländska laget. En reach på cirka 20 NM och därefter kryss under natten med avtagande vind. Vi hade bra fart på kryssen i den stökiga sjön och kämpade oss förbi NED. En kort öppen reach mot mål där vi ändå hann med att köra både A4 och Code. Vi kom tvåa och var väldigt nöjda med det. Det viktiga var att komma topp fem och vi hade bestämt innan att köra safe i strategin om vi hängde med fartmässigt.

VM i doublehanded för mixad besättning. Foto: Anne Beaugé/LGL

På finaldagen skulle nattens lågtryck dragit förbi och vinden skulle avtagit till cirka 20-25 knop vid start klockan 11. Återigen undanvindsstart men med lite vinkel, 125 TWA. Vi gick ut i god tid för att kunna känna på vinklarna både upp och ner. Det var mer vind än väntat så det var ordentligt stökigt att kunna testa på ett bra sätt. Vi fick i alla fall bekräftat TWA för första bogen. Även detta race väntades byar upp till 30 knop, hög sjö och brytande vågor nära land och vid uppgrundningar. Vinden skulle från sen kväll avta och bli väldigt lätt på morgonen.

Ett rev och Code i starten. Några hade två rev. En liten besvikelse var att det på skepparmötet innan diskuterats om bogspröt får vara satt innan manövern att gennaker eller code hissas. Det fick den inte. Ändå hade bl a fransmännen bogspröt ute och Code kopplad (ej hissad) under hela startproceduren och ingen hade några synpunkter. Vi hade det inte och tappade förstås lite tid mot dem i manövern att hissa.

Det blåste nog 25-30 knop vid start. Upp med Code och full fart. Extremt blött. Även detta race var ett av de franska teamen överlägsna på undanvinden. De hade nog framförallt färre stopp. I övrigt var vi bra med i toppen.

Efter ett par timmar närmade vi oss Quiberon, populärt surfställe, som låg i lä om vår rumbline. FRA2 som var närmast oss hade två rev, vi hade ett. Det var precis att vi med bra tryck kunde hålla höjden. Det kom en mindre lokal squall och vinden ökade. Vi med bara ett rev blev tvungna att segla lite lägre för att hålla balansen och stormade då typ rakt mot Quiberon och såg bara ett vitt moln av brytande sjöar framför oss. I en stressad manöver försökte vi rulla in Code vilket inte var så enkelt. När den väl var inne var vi tvungna att ta ner rullen så den inte skulle rulla ut sig. När allt detta var klart hade vinden droppat något igen och vi hade passerad det kritiska området. Snabbt hissa igen. Allt detta kostade oss många placeringar och det var lite oturligt att trycket skulle träffa oss precis där. Hade väl även varit lite mer safe med två rev. När vi fått fart igen så körde vi upp oss ett par placeringar på resterande undanvind.

Cirka 25 NM reach, 65 TWA i 20-22 kn. Vi hade J3 och ett rev vilket vi trott skulle vara rätt. Men båtarna med J2 och ett rev var snabbare. Vi tappade en placering på den sträckan. Fockarna satt med hakar så ett byte tar tid och måste göras vid ett genomtänk tillfälle. Vinden skulle hålla i sig ett par timmar in på kommande kryss så vi tänkte att vi kommer tjäna på J3 där, vi hade testat crossover till 14 knop innan. När vi rundade upp mot kryssen så droppade vinden ganska snabbt till cirka 14-15 knop. Vi fick inte den fördel vi hade hoppats på. Vi seglade med J3 ett par timmar innan vi bytte.

Det fanns AIS ombord på alla båtar, men ingen fungerade. Så vi kunde inte hålla koll på konkurrenters fart och vinklar. Vi kunde se lite på YB tracking när vi hade täckning.

VM i doublehanded för mixad besättning. Foto: Anne Beaugé/LGL

När vi bytt till J2 kändes det bättre. Svårbedömt väder med vad som skulle hända med vinklarna när det lättade. Det vi bestämde oss för att lita på av prognoserna var ett vänstervrid mot slutet av kryssen. Strategin blev att hålla oss i mitten men gå ut mot vänster på slutet för att vara på rätt sida vridet. Det blev ungefär som vi trott och vi hade ett bra spår på slutet av kryssen. Fortfarande hög sjö men riktigt lätt vind. Mörkt och svårt. Vi hade häng på tätklungan med fem båtar och jag tror vi var cirka 2 NM efter vilket ändå kändes som inom räckhåll för att kunna komma ikapp på sista sträckan i lätt vind. Dessvärre så dog då vinden helt. För alla. Klungan före oss fick lite vind tidigare och drog iväg. Vi låg kvar. Det enda positiva då var att strömmen satte oss åt rätt håll med cirka 1 knop.

Vi började prata om att preppa ankaret när det skulle börja sätta oss åt fel håll. Tätklungan försvann och båtarna bakom oss hade fått tryck och var snabbt påväg ikapp. När vinden nådde oss var GER och CAN ikapp oss och vi fick kämpa mot dem den sista sträckan mot mål. Vi är nöjda med att vi höll dem bakom och sista sträckan innehöll alla vindvinklar. När vinden fyllde på från nord på slutet så ryckte vi ifrån dem lite.

VM i doublehanded för mixad besättning. Foto: Anne Beaugé/LGL

Vi är inte nöjda med våra två misstag, rev i storen på undanvinden och fel fock på sträcka två. Vi visste att det inte finns utrymme för misstag och grämer oss att vi inte fick vara med i tätklungan mot slutet. GBR-Calanach och Maggie vann genom att på slutet lyckas ta sig förbi de grymma FRA-Basile och Elodie. Vi slutade sexa på VM och är nöjda med det. Det var 22 riktigt bra team där. Men vi är revanschsugna!"

Martin avslutar med att tacka Svenska Havskappseglarförbundet som gav dem förtroendet att representera Sverige och Mikael Ryking för all hjälp på plats.