Vad som började som ett mål i deras egna satsningar växte till något större. Tjejerna snubblade på möjligheten att belysa en öm punkt inom svensk segling, ofrivilligt, men de tog chansen. Genom att delta i Gotland Runt hoppas de kunna inspirera till förändring.

Olivia Lindkvist, 25 år, och Tova Källerfäldt, 223 år, kommer från var sin sida av landet. Båda fick upp ögonen för sprintsegling när Allsvenskan drog igång 2015. Sedan dess har de blivit erfarna seglare. Men länge har det funnits något som lockat utanför segling på bana. “Jag har aldrig haft någon OS-dröm, utan det har snarare varit The Ocean Race som lockat,” säger Olivia. “Det är något med de där stora havskappseglingarna, de hamnar på ens bucketlist.” Gotland Runt beskriver tjejerna som något man bara ska ha gjort. “Vi kom på idén med att segla Gotland Runt var för sig, men sen var det min syster som först sa att vi borde göra det tillsammans,” berättar Olivia.

“Precis. Det var din syster som sms:ade mig först. ‘Ni två ska ha ett eget lag, och det skall vara ett tjejlag,’” fyller Tova i med ett leende. Hon fortsätter: “Jag tänkte först fan vad skönt. När man är ett tjejgäng har man mer lika erfarenheter och förutsättningar. Det skapar en speciell anda ombord.” Olivia nickar instämmande. ”Om man är van vid att ha tjejkompisar är det kanske inte så konstigt att man har lättare att ha roligt med tjejer på vattnet också."

Sagt och gjort. Satsningen mot Gotland Runt blev därför tillsammans och som tjejlag, men mest för att det lät som en kul grej. Olivia berättar om en oro att ha lite gemensamt med andra hon tidigare har sett på startlinjen, och då inte få samma upplevelse som dem.

“Det finns alltid en rädsla kring uppgifterna ombord. Får vi bara vara vikt eller faktiskt segla,” lägger Tova till. Efter hennes initialt positiva reaktion kom eftertanke. “Jag förstod att det här kommer att bli ett svårt projekt. Jag var rädd att det skulle bli svårare att skapa förtroende för laget och hitta en båt.”

Både Tova och Olivia erfar att de känner sig mer hörda i en tjejbesättning. Foto: Daniel Stenholm

Med Sveriges långa seglingstradition kommer en kultur, och den är inte lätt att förändra. Mycket har gjorts för att seglingen ska bli mer inkluderande, men bryggkultur och gamla vanor tar tid att påverka. “Till en början ville vi bara skapa ett roligt projekt och segla. Men vi kände oss ganska snart ifrågasatta, och plötsligt fick projektet ett annat syfte. Jag hoppas att det handlar om erfarenheten och inte kön,” säger Olivia och fortsätter: “Att vi är erfarna seglare, men inte har så mycket erfarenhet av just Gotland Runt. Vi får många frågor om varför. Och jag tycker mig se att killar som befinner sig i liknande situationer blir mindre ifrågasatta.” Tova lägger till: “Folk ifrågasatte varför just vi ville göra det här. Varför skulle vi inte vilja? Jag har inte mötts av den typen av frågor när jag seglat med mixade besättningar. Jag upplever att killar inte får lika många ‘Varför’”.

Tova har alltid seglat i blandade besättningar. Ibland som enda tjej ombord. “Jag har alltid känt att jag behöver visa framfötterna och bevisa mig, för annars hamnar misstagen på mig som tjej ombord. Det har varit en ganska jobbig resa”.

Hon berättar om viljan att få ses som atlet, inte tjej, när man seglar. “Jag seglade Match Cupen på Marstrand tillsammans med Phil Robertson. Det var en stor och cool grej för mig. Då hör jag kommentatorerna säga något i stil med att ‘det är så kul att se tjejen ombord som får göra något.’ Jag blev helt ställd. Det är väl klart att jag ska göra något när jag är ombord och seglar.”

Många i besättningen har Olivia och Tova träffat genom Allsvenskan, som var tidiga med att lyfta fram unga och kvinnor i serien. Foto: Daniel Stenholm

Efter att tjejerna mött överraskande starka reaktioner bestämde de sig för att skapa ett syfte med projektet. Olivia funderar på varför hon har upplevt fler fördomar i havskappseglingen än i sprint. “Gotland Runt är en annan typ av tävling som kräver större ansvar jämfört med till exempel sprint. Men jag upplever också att sprint och matchracing har kommit längre vad gäller damsegling. Det finns Woman on Water och dam-VM i matchracing, men det finns inte motsvarande i havskappsegling. Jag inspirerades av Team SCA i Volvo Ocean Race 2014-15, tjejer som fortfarande är mina förebilder, men har inte sett något liknande projekt sedan dess.”

Tova lyfter en annan poäng. "Ända sedan man var liten har det alltid funnits en herr- och damklass. Även om man startat tillsammans, har det funnits en separat lista där man kan jämföra sig med seglare som man tror har ungefär samma förutsättningar som en själv. Det har varit betydelsefullt för mig. Något sådant har jag inte sett i havskappsegling.”

Det är svårt att sätta fingret på vad som är annorlunda med ett tjejlag. Olivia har reflekterat över om det är kön eller individer som gör skillnaden. Om man ser till liknande erfarenhet kanske det är åldern som gör störst skillnad. ”Om det hade varit 50/50 unga tjejer och killar, tror jag absolut att det hade varit annorlunda jämfört med ett tjejlag, men skulle det bara vara majoritet tjejer, tror jag inte det.” Hon förklarar med hjälp av en annan professionell situation. “På jobbet pratar jag mer om personliga grejer med mina kvinnliga kollegor än mina manliga. Jag tror det handlar om trygghet. Man kanske har mer lika erfarenhet och kan få förståelse, medan de manliga kollegorna kanske aldrig upplevt samma sak. Då blir man tagen på allvar. Killar är ofta snabba att komma med lösningar, medan man blir mer lyssnad på av tjejer.”

Olivia och Tova ställde upp i Allsvenskan med ett damlag i höstas. Foto: Privat

Tova, som var lite skeptisk till projektet i början, är ändå positivt överraskad. “Vilken laganda vi har! Det är lätt att räcka ut en hand och få hjälp och förståelse.” Många tjejer ville vara med i projektet. Utöver Olivia och Tova består laget av Isabelle Faith-Ell (23 år), Linn Dahlström (23 år), Maxine Hjort (21 år), Anja Dahlberg (23 år) och Fia Fjelddahl (26 år).

"Vi har också många företag som vill synas med oss. Utifrån det perspektivet får vi nästan mer stöd då projektet är lite unikt.”

Det har varit svårt att hitta en båt, precis som Tova befarade. Nu verkar dock tjejerna ha lyckats med det och tagit sig ytterligare ett steg närmare startlinjen.

Olivias och Tovas upplevelser är en öm punkt inom seglingen och de är inte ensamma. Många är medvetna om problemet och mycket har gjorts för att alla ska känna sig välkomna. Det är däremot inte så ofta vi pratar om det och det är svårt att veta vad som gör skillnad. Olivia och Tova funderar på vad som hade förändrat deras upplevelse. ”Ha en öppen dialog och bjud in tidigt, så att man känner delaktighet i start till mål. Se till allas erfarenheter, lyssna på varandra. Är man med tidigt finns det mer utrymme för nya att påverka och känna sig mer involverade,” menar Olivia.

“Kommunikation,” betonar Tova och fortsätter: “Om det kommer in en ny i laget, oavsett vem, så ska den personen våga prata och våga ta plats. Då måste övriga skapa plats genom att lyssna. Om man är ett lag som kört mycket tillsammans och det kommer in en ny person behöver man kanske lyfta fram den personen tydligt, ställa frågor och vara tydlig med att visa att alla är med i beslutsprocesserna.”

Vill du följa Team Why Not finns laget på Instagram @team.why.not. Där hittar du också presentationer av besättningen.

Text: Elisa Lindskog