Veckans seglare heter Miranda Ruiz och har gått vidare från jolle till skuta. Hennes senaste projekt var att bygga en helt ny trärigg till båten Kess, som ska resas för första gången idag. Hon förbereder sig också för sitt andra Gotland Runt, med en tjejbesättning.

Fotografiet ovan: Miranda under sitt första Gotland Runt 2022 med sjöscouternas bestättning. Till sommaren väntar ett till äventyr, med helt kvinnlig bestättning.

Namn: Miranda Ruiz

Ålder: 22

Klubb/förening: Segelfartyget Ariel, Stockholms Scoutskeppslag, Stockholms Segelklubb

Båt: Biscaya af Vindalsö, S/V Ariel, diverse kölbåt och jollar

Vad är det bästa med segling?

– För mig är det nog frihetskänslan och att hela tiden ha en utmaning. Just frihetskänslan när man går på med en perfekt slör med sikte rätt ut mot horisonten är svårslagen. Hårt väder med mycket vind och hög sjö, när man känner hur hela båten jobbar och besättningen sliter, är bland det bästa jag vet, ju mer action desto bättre.

Vad gör du när du inte seglar?

– Lagar det som gått sönder under segling och funderar på hur man kan göra för att båten ska bli ännu snabbare, säkrare och roligare. Jag är också med i Scouterna där jag bland annat utbildar vuxna ledare, driver olika projekt och är scoutledare för unga.

Miranda Ruiz. Foto: Privat

Har du utövat någon annan sport än segling?

– Ja, ridning och jiujitsu.

Varför och hur kom du in på skutsegling?

– Jag seglade skuta för första gången som elvaåring med min scoutkår och tyckte (tycker fortfarande) att det var så fascinerande hur synkad besättningen måste vara för att allt ska fungera. Sen tyckte jag också att den unga kvinnliga skepparen som kunde allt, det var i alla fall så det kändes, var väldigt cool och det väcktes nog någon dröm att kunna göra samma sak.

Skeppet Biscaya seglar med fulla ställ och Miranda ombord. Foto: Privat

Vad är ditt coolaste seglingminne?

– Väldigt svårt att välja. Ett som var ganska nyligen var i somras när jag seglade Biscaya med hennes nyrenoverade stäv och förskepp. Vi gick i en ganska hård kryss utomskärs och skillnaden i båten gick verkligen att känna med nya stäven; hon var styv och klyvde sjön helt fantastiskt. Det var en otroligt häftig känsla!

Vad är den största utmaningen du mött?

– Jag tror den största utmaningen är en jag står inför just nu. Tillsammans med några kompisar, alla under 25 år, har jag tagit över träskutan Ariel på drygt 21 meter som vi håller på rusta upp för att bedriva ungdomsverksamhet. I nuläget saknar vi både finansiering och material så mycket jobb återstår. Målet med verksamheten är öka möjligheten för unga att få uppleva det fantastiska med att vara ute på sjön.

Den helt nya träriggen som Mirandra byggt under vintern. Idag, torsdag, ska den testresas! Foto: Privat

Hur skiljer sig de olika seglingssammanhangen från varandra?

– Det är nog oftast ganska olika då syftet skiljer sig en hel del. De största skutföreningarna i Sverige har skolskepp med mycket kolloseglingar och liknande och då är ju (oftast) syftet lite bredare med fokus på att uppleva segling och äventyr och kanske lära sig något nytt, medan den klassiska kappseglingen har ett väldigt tydligt syfte och mål att jobba mot. Båda har ju såklart sina fördelar, speciellt när man tar i beaktning att även skutor kappseglar och att man mycket enkelt kan semestersegla/äventyrssegla en kappseglingsbåt. Själv tycker jag att det är en stor fördel att, som på skuta, vara lite större besättning, det är alltid saker på gång och man blir ett community på ett väldigt speciellt sätt.

– Jag har definitivt haft till fördel att ha bägge i bagaget, till exempel att segeltrimningen och hur seglen jobbar med varandra sitter i ryggmärgen. Med skutsegling kommer också underhåll på ett helt annat sätt än på mindre båtar vilket gett en ökad förståelse över hur båtarna är uppbyggda och varför, vilket jag tror jag har fördel av även när jag kappseglar.

Vad är din styrka som seglare?

– Jag skulle nog säga anpassningsbar och har lätt att lära. Att jag sällan blir rädd, utan snarare målmedveten hjälper också.

Miranda ombord på skutan Lina. Foto: Privat.

Vad är målet med nästa säsong?

– Målet med den kommande säsongen är att kappsegla Gotland Runt, att sakta ner lite och bara njuta och att kanske få segla med nya riggen jag varit med och byggt till en av skutorna. Även att få Ariel i skick att för att kunna bedriva verksamhet är ett av projekten som kommer fortgå under säsongen och det vore helt fantastiskt om hon kan komma ut på åtminstone en tur i år.

Om man vill testa en ny typ av segling, eller segling över huvudtaget, hur gör man då?

– Mitt bästa tips är att kontakta en klubb/förening nära dig och fråga om du får hänga med, det behövs nästan alltid hjälp och det finns alltid nya saker att lära sig.

Tack Miranda och lycka till med Ariel!

PS. För de som undrar över masten som testrestes idag så hälsar Miranda att den står fint.