2016 krossade Thomas Coville världsrekordet i solosegling runt jorden. När han steg i land i Brest efter dryga 49 dagar slog han inte bara Francis Joyon med över åtta dagar, han slog det mål han satt upp för sig själv på 50 dagar. Rekordet slogs visserligen året efter av François Gabart, men i helgen sjösattes Thomas nya Ultimetrimaran och nu vill han kapa 10 dagar på sitt gamla rekord.

Det är bara 5 personer har seglat solo runt jorden - Ellen MacArthur från Storbritannien, och fyra fransmän: Francis Joyon, Olivier de Kersauson, François Gabart, och Thomas Coville, som jag I samband med lanseringen av vårkollektionen 2019 får jag möjlighet att träffa på Helly Hansens huvudkontor i Oslo.

Jag hade fyra ganska okomplicerade frågor, men det visar sig att Thomas inte är en person som ger okomplicerade svar. Han vrider och vänder på varje ord, seglar iväg på flertalet sidospår och kommer med flertalet perspektiv innan han landar i ett svar. Visserligen svarar han på en annan fråga än den som ställts, men ändock ett svar, och intervjun blir snarare filosofisk än frågande.  

Om varför det blev solosegling

Jag började segla i lag, och var inte alls attraherad av solosegling. Jag seglade Admiral’s Cup och America’s Cup, därefter blev det Whitbread, som det då hette och sen Volvo Ocean Race med Groupama.

Ska jag vara ärlig så föredrar jag som tävlingsmänniska att segla i lag, av den enkla anledningen att när man är flera kan man alltid pressa båten till dess fulla kapacitet. Det är en av de stora frustrationerna man har när man seglar solo: man måste hela tiden bedöma om man ska ligga på till exempel 85, 90 eller 95% av båtens normala kapacitet med full besättning.

Jag tycker att erfarenheterna kompletterar varandra. När man är själv måste man kunna alla postioner, man är både fördäckare och navigatör, och man måste kunna allt, vilket gör en till en bättre och mer komplett besättningsman när man seglar i team.

Men jag måste erkänna att jag är fascinerade av en sak i världen, och det är att vi alla är unika. Så även om jag gillar att segla i lag bättre, när man kokar ner det så är det solosegling som representerar den jag är som idrottsman och min själ bäst.

Om ensamhet

Jag pratar aldrig med mig själv när jag är ute, det är en regel jag har. Jag är inte tyst, jag gråter och skriker, men jag pratar inte med mig själv, det är en slags överlevnadsmekanism jag har.

Att vara ensam är inget man har kontroll över. Att vara själv är inte det samma som att vara ensam. Jag är aldrig ensam när jag är på havet, jag känner mig ensam när jag kommer tillbaka. För jag kan aldrig förklara vad jag varit med om, inte för mitt team, inte för mina barn, inte ens för min fru. Det är en av anledningarna varför jag gillar att segla i lag, för att man har någon som förstår exakt vad man varit med om.

Det är enkelt att vara på havet, enklare än att vara på land, man måste hela tiden vara sitt bästa jag, man måste glömma allt dåligt, moder jorden kommer att pusha dig att bli en bättre version av dig själv.

Om jakten på nya rekord

För att lyckas slå rekord och vinna stora tävlingar är det mycket som ska klaffa, det är år av förberedelser och ansträngning som väger in, men det handlar också om tur och yttre omständigheter, stjärnorna måste stå rätt. Spindrift racing försökte nyligen slå världsrekordet runt jorden, efter oändliga förbredelser och tålmodigt väntande krossades drömmen väster om Australien när ett roder gick sönder. Thomas själv fick under senste Route du Rhum spendera 6 dagar i på att reparera sin båt i Frankrike innan han kunde fortsätta sin resa över Atlanten.

Man måste ändå undra: hur mycket är tur, och hur mycket är skicklighet?

Segling är som i alla sporter – om man inte tål att förlora, och om man inte är beredd att förlora allt, kommer man aldrig vinna, och det är förmodligen det svåraste att acceptera mentalt. Allt kan hända, det är en del av sporten.

När jag kom i mål i Brest efter att slagit rekordet, så var jag nästan på väg ut igen. Om man vinner en gång oroar man sig att man kanske aldrig kommer lyckas igen, tänk om det bara var tur? Det enda jag tänkte på var att vinna igen, och det var därför jag korsade Atlanten kort därefter. Jag gjorde det på 4 dagar och 11 timmar, satte ett nytt rekord, och fick någonstans ett kvitto på att nej, det var inte bara tur förra gången.   

Om den nya båten

Den nya båten är 32 meter lång, 23 meter bred med en 35 meter mast, och den är foilande.

Vi hade ett designteam på 12 personer, de bästa i världen: bland annat från Ben Ainslie Racing, Oracle och Luna Rossa, vilket är kul, för de var ju tidigare konkurrenter. Planen är att segla försöka ta hem Jules Verne Trophy 2020, Route du Rhum 2022 och att delta i Vende Globes Ultimetupplaga 2023.

Vi vet inte hur mycket snabbare den blir, vissa beräkningar säger 10%, andra säger 20% vem vet? Den är så radikalt annorlunda från något annat som byggts. Det handlar inte bara om hur mycket vi kan trimma, eller hur mycket båten lutar, det är ofantligt många fler parametrar att ta med i bedömningen, och jag tror att vi kommer att, i takt med att båtarna utvecklas, behöva segla smartare. Men jag tror inte att det är omöjlig att segla själv runt jorden på under 40 dagar…

Text: Hanna Ericksson