Två steg till paradiset

Max Tjärnsved är en relativt pank 20-årig grabb, inne på sabbatsår nummer två efter gymnasiet, och som under det gångna året haft som mål att få in så många skid- och seglingsdagar som möjligt, snarare än arbetsdagar. Här delar Max med sig av historien hur han lyckades snacka sig hela vägen till seglingsparadiset Saint Barthélemy.

St Barth Cata Cup hålls på den fransk-karibiska ön Saint Barthélemy, tidigare svensk koloni. På startlinjen finner man cirka sextio snabba segelbåtar tillhörande katamaranklassen Formula 18. Kompetensen bland seglarna är elit mixat med duktiga amatörer, likt all annan F18-racing. Vinden är konstant hårt och nordostlig. Stämningen är bra. Temperaturen är behaglig. Solen gör att man blir helt mosig i ansiktet efter en dag på vattnet. Man ser stora sköldpaddor i det turkosblåa vattnet när man seglar. Regattamiddagarna är påkostade. Den genomgående känslan på ön är lyx.

Vilken arena, läckert så det förslår. Saint Barthélemy med omnejd bjuder deltagarna i St Barth Cata Cup på varierande segling i behagligt klimat. Nikki Beach fungerar som både hamnplan och ramp, bara ett hundratal meter från seglarnas base camp (hus med pool). Foto Michael Gramm / Saint-Barth Cata-Cup

Hur hamnade jag på en paradis-ö där känslan är lyx?

Steg 1: Lärde mig segla katamaran

År 2014 bestämde jag mig för att lämna enskrovsjollarna för alltid. Den enorma skillnaden i hastighet gjorde det så mycket roligare att segla katamaran, och därför var valet en så kallad ”no-brainer”.

På Bosön fanns Lidingö Jolleseglare som ägde fyra exemplar av 16 fots-katamaranen Spitfire. Jag gick med i träningsgruppen och började lära mig den här typen av segling. Vi blev ett otroligt tajt gäng som seglade så mycket vi kunde, från islossning till Lucia. Vi hade en eldsjäl till tränare som, förutom att han lät oss segla så ofta vi ville, lärde oss absolut allt som fanns att kunna om att mecka båt.

Vi blev bättre och bättre, körde träningsläger och tävlingar mot de två andra klubbarna i Stockholm som hade Spitfire-besättningar. 2016 anordnade vi för första gången Stockholm Youth Raid, en mindre version av den legendariska tävlingen Stockholm Archipelago Raid.

I Porthsmouth hölls det brittiska mästerskapet i Spitfire 2017. Jag och min gast Gustav fick låna en englandsbaserad båt och åkte dit för att ställa upp i mästerskapet. Klassen härstammar från Storbritannien och de hade en mycket större flotta än den vi hade lyckats skapa i Sverige. Detta blev nått slags prov på om verksamheten vi höll på med hemma i Sverige hade varit välfungerande eller inte. Efter tre dagars racing med tufft motstånd lyckades vi vinna regattan. Gissa om vi var glada.

Foto Michael Gramm / Saint-Barth Cata-Cup

Steg 2: Snackade

Under hösten 2018 åkte jag och min gast Gustav till Hangö i Finland för att segla Nordiska Mästerskapen i F18. Ingen succé materialmässigt med mycket strul. Bästa teamet på regattan var amerikanskt och rattades av Steve Stroebel, en gubbe från San Diego som ägnar 2-3 månader varje sommar åt F18-racing i Europa. Han verkade ha örnkoll på materialet så vi frågade honom om tips och knep för att fixa det vi hade strul med. Vi snackade mer med Steve, berättade att vi båda hade studieuppehåll, visade att vi var rätt seriösa seglare, utbytte kontaktinfo och åkte hem till Stockholm.

Några månader senare fick vi ett mail från Steve med frågan om någon av oss ville hänga med och gasta åt honom på hans F18-turné 2019. Jag tackade ja. Under tio veckor åkte vi runt med hans båt på släp bakom bilen och seglade i Danmark, Tyskland, Italien (både Gardasjön och Comosjön) och Spanien. Jag lärde känna så otroligt många trevliga F18-seglare från hela världen och utvecklades mycket både taktiskt och seglingsmässigt. Good times.   I slutet av sommaren frågade Steve mig om jag ville gasta åt honom på St Barth Cata Cup; all expenses paid. Jag tackade såklart snabbt ja till detta också.

Foto Michael Gramm / Saint-Barth Cata-Cup

Det var alltså så jag gjorde för att ta mig till den här regattan; att både kunna segla och nätverka ger så många tillfällen att ha roligt.   Om några läsare i de yngre tonåren är sugna på att försöka repetera mina seglingstonår, vill jag hälsa att spitfireklassen fortfarande lever och frodas hos Lidingö Jolleseglare. Hör av dig om du är nyfiken på hur du gör för att komma igång.

Text Max Tjärnsved

Steve Stroebel och Max Tjärnsved. Foto Michael Gramm / Saint-Barth Cata-Cup

Foto Michael Gramm / Saint-Barth Cata-Cup

Top