En besättning med kinesiska rookies som inte kunde engelska och franska soloseglare som inte ville prata engelska. Och så jag i mitten. Det här är min syn på varför Dongfeng Race Team blev en så osannolik framgångssaga.

En av de finaste komplimangerna jag fått är från Annelie Hultén, tidigare ordförande i kommunstyrelsen i Göteborg. I en kvällstidning berättade hon ett par veckor innan målgången för Volvo Ocean Race i Göteborg att: ”Jag blir så glad av att se Martin segla. När han kommer hem efter nio månader kan han bli vår nya FN-ambassadör. Han har levt med fransmän och kineser och klarat alla kulturella skillnader och språkförbristningar”. Året innan dess, under våren 2014 klev jag ombord på Dongfeng Race Team. Ett team som till hälften bestod av kinesiska rookies som inte pratade engelska. De hade valt namn som Horace, Black och Wolf som var enklare att uttala för västerlänningar. Andra halvan av laget bestod av franska proffsseglare. Ett gäng med stor erfarenhet från shorthanded eller solosegling som hade mycket att lära om lagidrott. I mitten av det här var jag, med en roll som vaktkapten. Uppgiften var att förbereda besättningen inför starten av Volvo Ocean Race 2014-15 och hålla ihop teamets olika grupperingar. Flera av de kinesiska killarna hade aldrig tidigare seglat så långt att de inte såg land. Under en träning var jag och fyra av dessa nybörjare på däck när det blev dags att byta försegel. Jag bad en av dem att hämta ett skot och efter en lång diskussion på kinesiska inom gruppen kom en av dem tillbaks med ett redskap som knappast kunde användas som för att skota seglet. Samtidigt var det tydligt att fransmännen, som kunde prata engelska, undvek att prata engelska så mycket de kunde. Att försöka leda det här gänget var en brant uppförsbacke. Och det fanns fler kulturkrockar. Ett vanligt samtalsämne var vilken mat vi skulle äta. Stundtals var det heta känslor om hur ransonerna skulle fördelas mellan det europeiska och asiatiska köket. Och det var knappast populärt att kineserna använde Nutella på pastan. När vi kom till startlinjen i Alicante var vi långt från favoriter. Men det intressanta med Dongfeng Race Team är inte att vi stack ut som en brokig skara jämfört med de andra lagen. Det intressanta är våra resultat. Under de första fyra etapperna nådde vi bara pallplaceringar: 2,2,1 och 3. Vad låg då bakom vår osannolika framgång? Jag är övertygad om att vår styrka låg i det som utifrån sågs som våra nackdel. Tack vare våra problem med att kommunicera var vi tvungna att börja om från början i alla manövrar, träna och prata igenom vad som skulle göras och i vilken ordning. Vi hittade en gemensam drivkraft i vår vilja att vinna. Och när alla gjorde sig av med sina förutfattade idéer om hur saker skulle göras blev resultatet till slut att det fanns väldigt lite utrymme för missförstånd. Där fick vi plötsligt en konkurrensfördel. Nybörjarna fick självförtroende och proffsen fick förståelse för att styrkan låg i tydligt samarbete. Vi var annorlunda, vi såg annorlunda ut jämfört med våra konkurrenter och det gav oss en stark lagidentitet. Teamwork kan vara frustrerande och det tar energi. Men det kan gå att bearbeta problem på ett sätt att den processen till slut blir en framgångsfaktor. Jag är stolt över att jag var en del i att leda Dongfeng Race Team, för mig var det otroligt lärorikt. Och det är ett tydligt exempel på att vi oftare borde ifrågasätta det som vi uppfattar som våra svagheter och styrkor som lag.

Snabba fakta Martin Strömberg

Uppväxt på Orust och har studerat på seglargymnasiet i Lerum. Fem år på  World Match Racing Tour med pallplaceringar i alla världsdelar. BMW Oracle under America’s Cup 2007. Seglat Ocean Race fyra gånger: 2008-90 med Ericsson 3, 2011-12 med Groupama (totalsegrare), 2014-15 med Dongfeng Race Team och 2017-18 med Turn the Tide on Plastic. Segelmakare och segelansvarig i Ocean Race och America’s  Cup. Ambassadör för Optimist för havet samt hamnstopp för Ocean Race i Göteborg 2015 och 2018. Utpekad som framtida ambassadör för FN.