Seglingens stereotyper

Victor Västernäs är en klok man när det kommer till det mesta och ingen är förvånad över att han hittat det här klippet kring stereotyper en gång i tiden. Först ser vi några klassiska och sedan listar Victor upp de han tycker saknas. Saknar du någon? 


I klippet har man bland annat tagit upp stekaren som skryter om sin pappas fräscha båt, fördäckaren med sina oförklarliga handrörelser och tecken samt optimistmamman. Just optimistmamman verkar vara lite annorlunda i USA mot de vi har här hemma i Svedala.

Så vilka saknas, här är ett gäng:

Laser-”seglaren”: Seglaren som egentligen cyklar mer än den seglar, träningen på hojen är precis som att hänga i hårdvind, fast man slipper bli blöt och kall.

Meckaren: Denna personen har inte en tampända som inte är bränd. Tycker att knopar hör hemma i seglarskolan, på hens båt finns det bara splitsar. Byter fall flera gånger per säsong även om de inte är slitna, har dessutom alla fall och skot i reserv.

Mothseglaren: Kan inte för sin själ förstå att man kan vilja segla på vattenytan, det är sååå 00-tal. Foiling har verkligen förändrat mitt liv.

 

Den dåliga förloraren: Då segling är en komplex sport finns det stort utrymme att vara kreativ i sina bortförklaringar; det var bara motvrid idag, vi är för lätta för hårdvind, vi är för tunga för lättvind, vi seglade in i ett stim med brännmaneter så skrovet smälte, jag fick saltvatten på solglasögonen, alla slog på oss hela tiden, de andra gungar mer än oss, min besättning är inte tillräckligt bra, på södra halvklotet vrider vinden höger vid land tänkte inte på att vi var i Sverige, Luftströmmarna i stratosfären var mer instabila än vad jag hade tänkt mig och dessutom ligger det ett lågtryck över irland. O S V.

Surfaren: Ingen förstår sig väl egentligen på dem...

Tack Victor för ett fantastiskt inlägg! 

Top