I över 10 år har Patrik Forsgren utvecklat sin racer-crusier "Malin". Hon har optimerats för ORC och vann förra året VM-guld i C-klassen. Längs resan har Patrik delat med sig av tankar, inte minst om lösningar och diverse meck. Tillsammans med honom kommer vi nu att djupdyka i olika delar av båten. Först ut är trimsiffrorna.

Patrik Forsgren driver Garmin Team Pro4u. Laget har tagit internationella mästerskapsmedaljer sedan 2012, men det var inte förrän 2025 som det efterlängtade VM-guldet kom. Under sin resa har han frikostigt delat med sig av sina lärdomar och erfarenheter. “Man lär av att lära ut”, säger han.

Under vintern 2025-26 har Malin, en First 36.7, fått sig en omfattande uppfräschning. Hon är en racer-cruiser och Patrik säger att hon ligger lite mitt emellan de flesta båtar. Mycket av det som används på båten kan därför implementeras på andra båtar. Tillsammans med Patrik kommer vi att djupdyka i detaljerna ombord inför säsongen.

Under de 25 år som Patrik har drivit satsningen med Malin har båten blivit allt mer avancerad. Patrik och besättningsmedlemmarna hittar hela tiden nya lösningar. “Kan man rigga Malin kan man rigga allt”, säger han när de nya medlemmarna försöker knyta ihop trimsystemet på däck. Och det är just trimsystemen vi ska titta närmare på här.

Trimtabellerna samt hur tamparna sitter på däck. Från seglet går fockskotet till fintrimmet och sedan ner i skenan. Trimmet på rufftaket har utväxling och dubbelkommando. Foto: Janis Spurdzins / Kavlev Yacht Club

“Den övergripande tanken är att det ska vara lätt”, berättar Patrik. “Om det är jobbigt och otillgängligt att dra i en tamp kommer man inte att göra det och då kommer man inte heller att lära sig använda den.” Det blir samtidigt lättare att standardisera alla “känslor” som de flesta bygger sin segling på. Exempelvis att “skota tills det känns rätt” blir ombord Malin “skota till tvåan på spridaren.”

Kommunikationen blir mer direkt, det blir lättare att hitta tillbaka till ett tidigare trim och man slipper uppfinna hjulet varje dag. Alla idéer som fungerar skrivs ner i trimtabeller. Nästa gång det råder samma förhållanden vet man var man ska börja. “Seglar man en jolle som är en entypsbåt lär man sig segla och har kanske inte det här behovet. Men har man flera segeluppsättningar som passar till olika förhållanden, vissa som man inte seglar med så ofta, är det svårt att komma ihåg vad som kändes bra senast. Det tror jag att många kölbåtsseglare kan relatera till.”

Patrik har valt ut tre system som är avgörande för hur Malin seglas, men som han även tror att andra kan ha användning av.

Malin har riggats ner och upp under vintern. Laget väntar in en ny rigg. Sedan ska alla tampar dras om igen. Foto: Garmin Team Pro4u

Det första är utväxlingar och dubbelkommando på trimlinor. På Malin vinschas två saker, fall och skot. Allt annat ska vara tillgängligt och enkelt för att maximera användningen. Storcunningham, fockcunningham (som vi återkommer till) och fintrim för focken sitter på rufftaket, lätt tillgängliga för besättningen som sitter på railen. Ovanpå rufftaket sitter taljorna med utväxling till respektive tamp. Kicken har även den dubbelkommando och nås från sittbrunn och rail. Trimtamparna går sedan ner på sidorna och in i uppsamlingssystemet för att undvika lösa ändar. Samtliga system har fått taljor som ger utväxling. Det är vanligt att ha utväxling på sin kicktamp, men mindre vanligt på övriga. Patrik menar att alla tampar som trimmar segel ska justeras ofta och därför bör vara enkla att använda.

I ruffluckan och på masten har Malin en mängd displayer. Den viktigaste parametern är farten, som alla båtar kan bestämma från ett polardiagram. På Malin visas farten i förhållande till målfarten. Laget jobbar för att hela tiden ligga +/- 0,2 från målfarten, annars inleds felsökningen. Målfarten har en decimal och en liten fördröjning. Enligt Patrik är det viktigt att inte stirra sig blind på siffrorna.

På kryssen är det näst viktigast lutning och rodervinkel, som egentligen går hand i hand. Alla båtar har en optimal rodervinkel och den beror på kölen, båtformen och besättningen. Malin ska seglas med 20 graders lut, en vanlig vinkel som gäller många båtar. När hon seglas skapar kölen en kraft uppåt lovart då den skär snett genom vattnet och vill rotera båten åt lovart, medan seglen vill rotera båten åt lä. Rodervinkeln kan hjälpa till att se lut och lovgirighet. Är man van vid sin båt, kan man därför bara kolla på rodervinkeln och behöver inte längre lutet som input. Har man en stor rodervinkel styr man onödigt mycket och bromsar båten, vilket man också märker genom att rodret känns tungt. Det är en viktig ledtråd i trimmet, eftersom det visar att båten inte är balanserad. Det kan bero på att seglen inte samarbetar eller att man är överriggad.

Displayerna på rufftaket visar båtlut, rodervinkel, vindstyrka och vinkel samt differansen till målfart. Under start ställs de om och visar tiden till linjen. Foto: Janis Spurdzins / Kavlev Yacht Club

Det sista systemet vi ska titta på är lastgivarna som laget har i storskot och förstag. Lastgivaren i storskotet sitter mellan ett av utväxlingsblocken och bommen och mäter kraften i skotet. Siffran blir en indikator på spänningen i akterliket och därmed hur mycket masten har böjt sig. Vissa väljer att ha en lastgivare i fallhornet för att visa samma sak, men Patrik har valt att ha den i skotet. Fördelen är att man kan räkna bort mastböjen, som annars kommer att påverka förliksspänningen och därmed lastgivaren.

Lastgivaren i förstaget sitter i fockcunningham och visar lasten i förliket. Malins fockcunningham är en tylaska-hake som sitter i en sydd ögla några decimeter upp i focken. Haken har sedan en tamp som går ner under däck, i en utväxling och bak till trimmers på rufftaket. Patrik menar att cunningham-systemet ger trimmers mycket större kontroll över förliket, som annars brukar kontrolleras med fallspänning. Lastgivaren sitter i systemet under däck och gör det lättare för trimmers att förstå formen i seglet och var buken ligger, utan att behöva springa fram på fördäck. Här kommer han tillbaka till en tidigare punkt, att det blir lättare att känna igen sina segel. När du har en siffra på hur mycket fall och Cunningham du hade senast när buken låg rätt är det lättare att komma tillbaka och starta från rätt läge nästa gång.

Malin har fått ett nytt system till akterstaget under vintern. De bakre vinsharna har tagits bort och tampen går nu fram till samma vinch som gajen ligger på. Foto: Mauro Melandri / Kalev Yacht Club

Sammanfattningsvis ger siffrorna laget möjlighet att snabbt utesluta faktorer i jaktet på maximal fart på banan. Utöver att det går snabbare att hitta ungefär rätt trim underlättas kommunikationen kring trim och lut. “Det är inte så svårt att göra utväxlingar på tampar eller att hitta sitt polardiagram för att läsa fart, men det gör en väldig skillnad ombord”, säger Patrik.

Har du funderat på något i vinter och vill höra om Garmin Team Pro4u har hittat en lösning? Hör av dig till oss via media@searchmagazine.se. Vi kommer att djupdyka ner i ytterligare detaljer ombord Malin så stay tuned.