Vad är egentligen gott sjömanskap? Att vara förutseende och göra små insatser som minimerar risk eller konsekvenser är en viktigt del. Men när olyckan väl är framme kan det ibland vara att vänta och inte göra någonting? I natt seglade våran kära svan med en lite lätt stukad vinge men på morgon lyckades vi få ordning på henne igen.

S/Y Cygnus Cygnus ARC 2018 – Dag 3

POS: 22°04.600 N/ 23°32.500 W

TWS: 17,5 kn
TWD: 067

Speed: 12,5  kn

COG: 280°

24 hours distance reduced: 225 NM

Distance till Saint Lucia: 2195 NM

Det har varit ett händelserikt dygn här på Cygnus Cygnus. Två gånger har vi tappat lovarts gennakerskot över bord och två gånger har vi svurit över stoppknutar som saknats. Första gången var strax innan kvällning. Skotet hade åkt i sjön framme i fören och då skotet saknade en stoppåtta åkte hela dess längd överbord. När man seglar i 10-15 knop är det omöjligt att dra in 40m, tjock tamp. Vi tog ner gennakern och fick saktat ner båten. Det var nära att skotet trasslade in sig ordentligt i rodret men vi arbetade lugnt och metodiskt och lyckades trassla ut det utan missöden. Alla var lättade och vi pratade om hur vi kunde undvika detta i framtiden. Vi var ganska säkra på att skotet ramlat över lovarts fribord och vi var nu noga med att skotet skulle ligga innanför mantågen.

Strax efter midnatt händer det igen! Vi saktar ner båten och börjar arbeta, denna gång utan framgång. vi hade fått in det mest av skotet i båten men vi kunde inte justera centerbordet. Vi tog det sjömannamässigt riktiga beslutet att hissa segel igen och vänta med vidare åtgärder till morgonen. Vi var inte på det klara hur men att det troligen skulle kräva ett en person hoppade i vattnet stod klart. 

Tampen var hårt spänd intill fribordet och bromsade troligen inte så mycket, egentligen skulle vi vilja ha upp lite lovarts centerbord men eftersom det blåste 20-25knop ganska stadigt under natten var detta inte en särskilt stor prestandaförlust. Vi använder efternatten till att fundera på hur detta kan ha gått till och hur tampen satt fast. Efter att ha konsulterat ritningar och en film på undervattenskroppen som kapten Philip hade på sin telefon fick vi en ganska klar bild på vilka scenarios som var troliga. Vi kom fram till att en ögla troligen kilat in sig i den lilla springa som finns mellan centerbord och skrovets lilla köllist. Om detta var sant behövde vi bara reda ut vilken av tamparna som var under och sedan dra den rakt framåt. Vi skulle till och med kunna använda vinscharna utan risk för att göra sönder något.

Strax efter gryningen mojnar det, vi väcker alla som behövs för jobbet, alla får vakna till, vi pratar igenom planen flera gånger så att alla har en klar bild över situationen och vad vi vill åstadkomma. Gör vi detta rätt borde det vara relativt lätt att få bort tampen utan risk att skada båt eller riskera att förvärra situation. Planen är att Philip kopplas till ett fall, en tamp akterut och en tamp förut. Vi tar ner gennakerrn, drejar bi och sänker ner Philip till vattenbrynet, vågorna är relativt  lugna just här och han kan dyka ner och verifiera att vår teori stämmer. Det gör den, han försöker lösgöra tampen för hand men den sitter alltför hårt inkilad. Vi drar tampen hela vägen fram till ett block som vi riggar under peket bak till en vinsch. Vi behöver bara vinscha lite lätt och tampen lossar. Hela besättningen jublar och ger varandra high-fives.

Vi har tappat 10-20 M på vårt tamptrassel. Medans vi trasslat runt har S’Arnenella söder om oss fortsatt segla bra och har tjänat distans. När vi under natten var igång och seglade drog vi ifrån Sea Child ganska bra men de har tagit in lite och ligger nu ca 50 sjömil bakom. Intressant nog har de nu gippat och seglat söderut, detta är en taktiskt spännande del av racet båda våra konkurrenter har stuckit söderut i jakten på starkare och mer stabil passadvind. Vi är nöjda där vi är och seglar nu nästan rakt mot Saint Lucia (bara 10° ur kurs). Vi satsar ganska mycket på högervrid som vi tror kommer om ca två dygn. Vi hoppas vara den mest högra båten och tjäna på detta.

Men skall vi ha nytta av fart och taktik måste vi sluta tappa tamp i vattnet. Jag tror inte det kommer att hända igen på den här resan. Ett tag såg det riktigt dåligt ut men vi lyckades reda ut det och är nu lite mer erfarna sjömän.

Text: Fredrik Aurell