Man ser fler stjärnor på södra halvklotet än på norra berättar fotograf-Fredrik där han ligger på rygg i soffan på akterdäck. Nattsegling gör något med samtalen, de blir långsammare och mer filosofiska. Annat är det med vår båt som snittar 12-15 knop den här natten och i en surf ser vi 24,9 knop på instrumenten. 

S/Y Cygnus Cygnus  ARC 2018

POS: 21.41 N/ 20.41 W

TWS: 17 kn
TWD: 072

Speed: 11,2 kn

COG: 220°

24 hours distance: 300 NM

Distance till Saint Lucia: 2370 NM

Jag och Fredrik går alltid vakt tillsammans, men den här natten är även skepparen Philip uppe nästan hela tiden. Vinden har ökat lite mer än prognosen förutspått och som mest blåser det 27 knop. Vi har den stora A2an uppe och det är lite på gränsen, men det funkar så länge vi faller av när trycken kommer. A2an tål 15 knop skenbar vind, vilket vi klarar om vi hänger med i styrningen när det kommer tryck eller vrider emot. Speciellt klurig är det på styrbordsbogen där vi har lite kaotisk korssjö. Ibland kommer en uppsättning fina stora vågor akterifrån som vi kan surfa på men när det vrider emot och vi lovar märker man att det även kommer vågor lite mer från sidan som gör styrningen mer utmanande.

På en av dessa stora vågor får vi en lång härlig surf (24,9 knop ser vi på instrumenten senare). Vågen tornar upp sig bakom oss, farten ökar, vi håller i oss, Philip har ena handen på ratten och den andra på autopilotens snabbavstängning. Vi sneglar på AWS och på gennakerns trim medans vi susar nerför vågen. Allt går fint, båten hamnar fint i vågdalen framför, gennakern fladdrar till men inte farligt, vi får fart igen och accelererar utför nästa våg. Denna gång kommer det även lite korssjö och lyfter aktern och båten kränger till. Krägningslarmet går på (det gör det vid 17 graders lutning) och den hydrauliska storsegeltravaren och kicken släpper automatiskt ut kraften i storen. Lite mesigt med automatiska system kan man tycka, men en natt som denna när man seglar en 20 ton båt i 25 knops fart på en mörk atlant med bara ett par personer på vakt måste jag erkänna att sådan hjälp från väluttänkta säkerhetssystem är mer än välkommet. Vi kvitterar larmet och trycker på knapparna för kick på och travare upp. Underbar segling.  

Vi har kompisarna från KSSS i Bugia Bianca strax framför oss i lä, precis innan solnedgång passerade vi nära varandra. De hade en stor gennaker satt på spinnakerbommen och seglade en lite lägre kurs än oss, det var en flott syn. Senare på kvällen ser på AIS:en att de är uppe och nosar på 10 knop rätt ofta, bra kämpat. Det är nog ganska slitsamts att segla gennaker i de här vågorna i en enskrovsbåt.  I flerskrovsklassen är det fortfarande jämt. Vi har hakat av den lättare Sea Child som inte kunde hålla samma fart denna blåsiga natt.  S’Arnenella däremot har däremot plockat ett fint skift söder om oss och har nu på förmiddagen dag två seglat om oss.

Att man ser fler stjärnor på södra halvklotet beror på att vår jord ligger längst ut i en av spetsarna i vår kaststjärneformade galax. Det södra halvklotet vetter inåt och det norra ut mot slutet.  Lagom hård nattsegling är så härligt. Vi tittar på stjärnor, planeter och marelden som glittrar i vår aktervåg. En kvart senare går månen upp den är nästan full, stjärnorna bleknar men i stället ser man helt plötsligt, vinschar, tampar, gennakern och fördäck tydligt, nästan som som i dagsljus. Perfekt timing eftersom navigatören Greg som suttit vid datorn en stund säger att han gärna vill gippa. Alle man på däck.