I gryninsljuset dök spetsiga toppar klädda i intensivt grön vegetation upp på horisonten. Kl 07:08 UTC korsade vi mållinjen, vi är den tolvte båten i mål av nästan 200 deltagare, vi har seglat i 13 dagar och 18 timmar. En kort stund senare hoppar vi i land välkommans med en romdrink och färsk frukt. Vi är lite trötta, ganska stolta men känner också ett litet stygn av vemod över att det är slut nu, precis som det skall kännas när man varit ute på ett fint äventyr med trevliga människor. 

S/Y Cygnus Cygnus ARC 2018 – Day 14

POS: Saint Lucia,  14°04.600 N/ 60°56.900 W

TIME: 13:00  UTC

TWS: 9 kn

TWD: 093°

COG: ---°

WPT BRG: ---°

Current speed: 0 kn

Distance to Saint Lucia: 0 NM

Sista natten var spännande, vi fick ett par regnoväder samtidigt som närmade oss kusten. Det var mer trafik än tidigare. Det dök upp båtar på AISen både till höger och vänster. Men allt gick bra. Det är ett trött men glatt gäng som nu lagt till vid bryggan i Saint Lucia. 

Det har varit en härligt seglats, det har varit upp och det har varit ner, precis som det skall vara på ett äventyr. Kappseglandet var väldigt kul tills förutom två incidenter som gjorde att vi förlorade runt ett dygn till våra konkurrenter. Först fastnade vi ett fiskenät dag fem men löste det på ett bra sätt, bara ca tre timmars tidsförlust. Dag nio däremot kom dödsstöten för vår tävlingsinsats. Vi tappade vårt gennakerfall och vår stora A2a åkte i sjön och gick sönder. Det var fallets surrning i masttoppen (det är ett 2:1 fall) som fallerade. Det sattes dit i somras av en professionell riggare och kontrollerades strax innan avfärd. Vi har inte helt lyckats utreda hur det kan ha skavts av, antingen är det något i riggen som skaver eller så var surrningen feldimensionerad. I alla fall lyckades vi lösa det med ca sex timmars tidsförlust. Men tyvärr har vi varit handikappade i lätt vind sedan dess och har inte kört för fullt.  Våra konkurrenter S’Arnenella och Sea Child gick i mål med bara några minuter emellan för ungefär ett dygn sedan. Ett stort grattis till dom och tack för bra sparring. 

Förutom dessa missöden har båten varit fantastisk. Den är lättseglad, snabb och bekväm. De stora sociala ytorna i kombination med många hytter och badrum har gjort umgänget ombord lättsamt och trevligt. Jag kommer att sakna att sitta och skriva i den luftiga salongen med fönsterrutor runt hela den oändliga horisonten.  Jag kan inte tänka mig en bättre båt om man vill korsa stora hav på et bekvämt sätt. Samtidigt kan jag ibland sakna kämpandet och det enkla livet i en mindre båt. 

De senaste nätterna har som sagt varit i intensivt mörka månen vara i natt bara en smal strimma (5% nymåne). Stjärnhimmelen har varit fantastiskt intensiv förutom när det dragit in regnoväder. Vi har haft turen att vara mitt i ett meteoritregn eller liknade för vi har sett massor av fallande himlakroppar, ytterligare en av alla fina naturupplevelser på den här resan som jag kommer att minnas från den här turen.

Jag kommer även att minnas människorna, det trevliga umgänget, de djupa samtalen och samarbetet när vi tillsammans löst svåra utmaningar. För det har inte bara varit glada dagar, det har varit en del spännande mek; seriöst bad i gryningen för att få bort tamp och fiskenät runt centerbord, finurligt fixande med ny kick, höghastighetssurrning av glappande roder, riggade av ett utanpåliggande fall 30 meter upp i en orolig masttopp. Vi har varit svettiga och varma ibland, kalla och blöta någon gång. Men å andra sidan är den här båten så bekväm att jag knappt minns dessa stunder.

Som sagt har samtalen och umgänget varit mycket givande. Att inte ha något internet och inga appar att förströ sig med samtidigt som man är inspärrad på en begränsad yta, fast i ett vaktschema borde vara djupt frustrerande för en frihetsälskande individ som jag. Men här har det varit tvärtom på något sätt. Jag har upplevt frihet, mitt i alla tydliga rutiner och ansvarsområden. 

Samtalen kommer jag speciellt att minnas. Samtalen har fått mer tid och vi har tagit dom mer på allvar än man annars gör. Att man inte kunnat smita ifrån har lett till att vi tagit oss mer tid för samtal. Riktiga samtal, samtal som innehåller både givande och tagande.  Samtal där lyssnade och framställan blir lika viktiga. Samtal där perspektiv och teser testas. Samtal som inte glöms. Samtal som kan återupptas flera dagar senare, efter att någon reflekterat och kommit på en ny infallsvinkel som kan föra oss vidare. Det var längesedan jag upplevde ett sådant här lugn. Det är häftigt och står i bjärt kontrast till den kaotiska, osäkra och föränderliga värld vi här befinner oss i här. En värld där allt rör sig, en värld där det ena steget inte är det andra likt trots att man gått över samma salongsgolv tusen gången. Havet är i ständig förändring och vare gång du blickar ut över horisonten har naturen målat en ny vacker tavla. Vi är understimulerade men ändå lugna.

Just naturupplevelserna hamnar högst upp på min lista över vad jag kommer att minnas från den här resan. Valar, delfiner, flygfiskar, fåglar, tång, väder, stjärnor och planeter. Solen och molnens gång över himlavalvet, dessas uppgångar och nedgångar. Sist men inte minst solstrålars och vindens eviga lek med vattenytans vågor.

Till lunch åt vi våra sista grönsaker, en sallad gjord på vitkål, getost och en tomat. Smaksatt med vår sista citron.  Kylen är nu helt tom på färskvaror. Till middag åt vi en enkel pasta och drack ett gott glas rödvin medans solen sjönk bak horisonten. Vi såg ingen grön blixt den här gången heller, jag får nog komma tillbaks. 

Jag avslutar med den retoriska frågan som min vaktkompis fotograf-Fredrik ställde, med en lite frustrerad undran i blicken, redan en av de första dagarna till sjöss:

”Varför blir jag aldrig trött på det här?”