Cygnus Cygnus är på väg igen men med en lite stukad vinge. Efter morgonens äventyr med gennaker i vattnet har vi nu fått ordning på det mesta ombord. Vi har bärgat seglet och alla linor. Vi seglar nu med genua och full stor och gör ganska fin fart mot mål.

S/Y Cygnus Cygnus ARC 2018 – Dag 9

POS: 17°01. 400 N/ 41°27.100 W

TIME: 17:00 UTC

TWS: 15 kn

TWD: 073°

COG: 293°

WPT BRG: 277

Fart: 8,5 kn

Avstånd till Saint Lucia: 875 NM

En lina satt runt rodret och två linor runt centerbordet men Philip löste det snyggt hängandes i vattenbrynet med båtshake och kniv. Anledningen till att seglet föll ner var att surrningen som fäster fallets ena ände i masttoppen hade gått av. Vi vet att den blivit inspekterad av masttillverkaren veckan innan avfärd. Om den varit felaktigt surrad eller fått skav på ett sätt man inte kunnat se är i dagsläget oklart. Vi arbetar på en möjlig lösning.

Vi seglar nu med genua och stor. Vi snittar 9 knop jämfört med de 11,5 vi snittade i natt.  Vi kör på men försöker ha det bekvämt. Vi är naturligtvis lite besvikna över att vi inte kan segla full fart just nu men påminner oss om att även om detta är en högpresterande båt är det faktiskt inte helt igenom en racebåt. Detta är trots allt ett ”Rally” och vi försöker att inte pressa båt och manskap fullt. Ibland är det en svår balansgång och kanske har vi pressat väl hårt ibland? Det känns i alla fall så med tanke på hur mycket som har gått i sönder hittills. ARC är ju en kompromiss mellan vänskaplig kappsegling och en spännande atlantöverfart.

Vi fick just en skvätt eftermiddagsregn, det var den första nederbörden sedan vi lämnat Las Palmas, det är 26,3 grader i vattnet och vädret börjar kännas lite tropiskt.

Igår lagade fransmännen middag, vi åt knäckebröd med Brie och päron till förrätt och en god Tagliatelle Amatriciana till huvudrätt. Till lunch åt vi sallad Nicoise men utan oliver, hittills verkar det vara det enda jag och Philip lyckats missa när vi handlade. 

Tack för all flygfiskinformation! Några av oss ombord är ganska nyfikna dessa små luftakrobater. Vi börjar bli allt mer övertygande om att de faktiskt manövrerar även över vattnet. Man ser ibland hur de använder den lite förlängda nedre stjärtfenan som propeller och kan ta ny fart när de närmar sig vattenytan. Ibland lyckas de då komma över ganska stora vågtoppar, andra gånger ser man hur de fäller in vingarna och dyker. ”Fiskelyckan” har vänt och i natt hade vi 14 fiskar ombord. Det luktade lite fisk när jag vakande i morse. En av fiskarna hade lyckats med konststycket att sprattla sig hela vägen ner i den öppna takventilen på styrbords aktre duschkabin, det hade vi mycket rolig åt.