Vi sitter slappt tillbakalutade och stirrar ut i den mörka, stjärnklara natten. En efter en försvinner stjärnorna bakom oss och ett ännu mörkare mörker bereder ut sig. Det har vridit emon 20 grader sista minuten, vi känner ett par stänk av varmt fint duggregn. På radarn bildas två aggressiva röda fläckar, en strax i lovart, en strax bakom. De ändrar snabbt form och för varje radarsvep blir de större och närmar sig snabbt. Vi väcker kapten Philip som sover på soffan i salongen, här gäller det att vara beredd... 

S/Y Cygnus Cygnus ARC 2018 – Day 12

POS: 15°30.700 N/ 54°48.000 W

TIME: 13:00 UTC

TWS: 16 kn

TWD: 110°

COG: 260°

WPT BRG: 274

Current speed: 10,5 kn

Distance to Saint Lucia: 368 NM

24 hours (midnight-midnight):

- Average speed: 7,9 kn

- Distance sailed: 190 NM

- Max speed: 14,3 kn

Jag och Fotograf-Fredrik sitter och filosoferar i den mörka natten. Natten har hittills varit lugn natt berättar Christian och Alain när vi löser av dom vid midnatt. Det är mycket lugnare än prognosen utlovat, vi har ca 12 knops vind och vi seglar med ca 6 knops fart mot mål. Håller det här i sig kommer vi bli ett par dagar försenade till Saint Lucia. Vi bestämmer oss för att det inte är mycket vi kan göra åt saken, annat än att kolla seglens trim och justera kurs mot vind på autopiloten någon grad upp och ner. 

Vi njuter i stället av stjärnhimmelns djup och pratar om svårigheten at greppa rymdens oändlighet. Vi försöker att försonas med tanken på att jordens inre inte bara är fast materia. Fotograf-Fredrik blir Geolog-Fredrik och förklarar skillnaden mellan magma och lava och berättar att jordens inre kärna är tät massa som skapar gravitationen. Han fortsätter att berätta att häri ligger antagligen hemligheten i hur vår planet blev till. Jag blir helt fascinerad av hans kunskap och hans passion och säger att han borde skriva en bok. Jag kan inte se hans ansiktsuttryck, men jag känner hur han skiner upp när han svarar att han redan börjat. Det kommer att bli ett illustrerat uppslagsverk, där han med fotografier och text skall förklara Sveriges geologi och geologiska historia på ett vackert och lättförståeligtätt sätt.

Månen har succesivt blivit mindre varje natt och nätterna mörkare allteftersom vi seglat västerut. GPSen säger att månen i natt är 0%, det är becksvart. Vad kallar man en måne som inte alls är belyst? Nymåne känns fel. Nyss var det så mörkt och stjärnklart att vi såg en planet lysa upp en gata på vattenytan, en ”planetgata”, fint ord. Vädret är lugnt men vi har på känn att något är på gång. Nyss ändrades temperaturen något och luften blev fuktigare, när vi tittar bakåt ser vi att delar stjärnhimmeln ersatts av ett luddigt intensivt mörker, det är som om mörk materia bereder ut sig över stjärnhimmeln och suger upp all energi. Vi får en plötslig vindkantring, ett vrid på ungefär 20 grader, vinden tilltar något i styrka. På radarn ser vi hur två röda fläckar bildas och snabbt tilltar i storlek. Första gången vi ser dom är de på fem sjömils avstånd, när Philip kommit upp från soffan ett par minuter senare är de på tre sjömils avstånd. När vi ytterligare fem minuter senare rullat in kodnollan och satt genuan är ovädren knappt en sjömil bort och det har börjat regna ganska kraftigt. 

”Squallsen” på radarskärmen ser ut som två amöbor som rör sig, än hit än dit, de ökar och minskar i storlek, ibland rör de sig hotfullt snabbt mot oss, ibland mot varandra och det ser ut som om de två cellerna med regnväder skall bli en. När vi väl rullat upp koden satt genuan är det skönt att vi kan sitta inne under tak och styra med autopiloten. Det är frustrerande segling men en mäktig naturupplevelse. Vi seglar i framkant på de två regnovädren i ungefär två timmar. Plötsligt löser de upp sig och resterna ger sig långsamt av mot norr. Detta är krävande segling och jag förstår hur Volvo Ocean Race ofta avgjorts på dessa breddgrader. På morgonen klarnar det och vi får en mer stabil vind så vi kan sätta A4an, vi gippar och gör fin fart rakt mot mål. Vi har på tre timmar avverkat 30 M, bra tre timmar med tanke på att vi bara gjorde 190 M midnatt till midnatt föregående dygn. Enligt den senaste prognosen, som vi fick in nu vid 12:00 UTC skall denna vind hålla sig. Fortsätter vi i den här farten kommer vi vara framme om 36 timmar. Då hinner alla med sina flyg och sagan slutar lyckligt. Men man skall inte ropa hej, det är kappsegling i tropiska förhållanden.

"Amöborna"

Biologiskt har det däremot varit ett ganska ointressant dygn. I morse tog en svartvit sjöfågel tre varv runt båten. Vi trodde att den var trött och skulle landa men det gjorde den inte. Antingen så var den inte alls trött och bara nyfiken eller så var den besviken på att vi hade en spridarlös rigg utan bra sittplatser. Till slut gav den i alla fall upp och gav sig av i riktning Saint Lucia. I natt fångade vi bara tre flygfiskar, den sämsta dagen sedan resans början om man gillar att fånga fisk. Vi har två teorier: antingen gillar de inte att flyga på helt månlösa nätter eller så gillar de inte regn. Ingen teori känns helt trolig. Det mest positiva med det dåliga djurlivet är att Schenholm verkar ha kommit ur sin fixation för fiskar och valar. Han äter nu regelbundet, fuldansar och säger att han längtar hem till sin familj, skönt.

Till lunch åt vi en sallad gjord på våra sista avokados, isbergssallad, lufttorkad skinka och pinje nötter. Till middag åt vi Pasta Bolognese.