Search korsar Atlanten, dag 10: Full fart framåt, flygfiskar, regnskurar och bekvämligheter som Yrvind hade hatat

Tack vare gott samarbete, smarta lösningar och lite tur har vi nu ett fungerande gennakerfall igen. Vi har haft rekordbra flygfiskfiske och vädret blir alltmer tropisk och ostabilt.


S/Y Cygnus Cygnus ARC 2018 – Dag 10

POS: 17°52.700 N/ 49°08.700 W

TIME: 13:00  UTC

TWS: 16 kn

TWD: 080°

COG: 300°

WPT BRG: 270

Current speed: 10,5 kn

Distance to Saint Lucia: 716 NM

24 hours (midnight-midnight):

- Average speed: 9,00 kn

- Distance sailed: 245 NM

- Max speed: 27,4 kn

Naturligtvis blev vi rätt knäckta igår när gennakerfallet ramlade ner och A2an gick i sjön. Men vi fick ordning på situationen ganska snabbt men seglet går inte att reparera ombord. Utan A2an kommer vi ha väldigt svårt att matcha våra konkurrenter på S’Arnelle och Seachild i lättare vind. Vi kör på men pressar inte båt och manskap riktigt lika hårt som tidigare. När väl den första besvikelsen runnit av oss blev stämning faktiskt ganska avslappnad och uppspelt. På kvällen spelade DJ Alain musik och vi fuldansade för fullt i sittbrunnen. Vi fortsatte samtidigt att jobba på ett fall och en lösning. Under tiden hade vi tur med vädret och det blåste ganska bra hela eftermiddagen så vi förlorade bara någon knops fart med genuan i stället för Code 0 seglet. 

Vi använde denna blåsiga eftermiddag till att ta reda på vad som hänt och fundera ut möjliga lösningar på problemet. Vårt gennackerfall är 2:1 och sitter surrat i masttoppen med en dyneema surrning. Med hjälp av fotograf Fredrik Schenholm och hans teleobjektiv kunde vi analysera bilder och konstatera att fallet lossat och försvunnit in i masten. Vi lyckades få ut hela fallet nere i mastfoten. Vi hade kommit på en lösning med externt fall och nu var det bara att åka upp till masttoppen 30 meter upp och fästa grejerna.  Detta jobb hade normalt tagit ca en kvart, men det går tre till fyra meter höga vågor och där uppe blir båtens rörelser ganska våldsamma så nu tog det hela väl över en timma. Dels gick mycket tid åt att bara krama masten, försöka att inte slå sig och vara lite hälsosamt höjdrädd, och dels var det sällan jag faktiskt kunde arbeta med båda händerna. Jag behövde göra två surrningar, den ena runt blocket i fallboxen, vilket jag löste genom att fästa tampändan på blocket med en bit tejp och sedan snurra in tampen. Den andra surrningen skulle runt en rostfri pinne som sitter försänkt inne i masten. Detta lösta jag genom att böja spetsen på ett stort buntband och lirka den runt pinnen. Det krävdes kanske hundra försök men det fungerade till slut. Det var jag tacksam för eftersom jag började bli både blåslagen, trött och sjösjuk.  Vi seglade med stor och genua resten av dagen och natten. På morgonen började det lätta ur, vi provspände fallet och åkte upp i masttoppen och inspekterade. Allt såg fint ut och vi satte vår Code 0. Codeseglet sitter på rulle och har varit det perfekta seglet idag då det varit snabbt att rulla in och ut i det ganska ostabila tropiska vädret.

Trots den lite uppsluppna stämningen går det ingen större nöd på oss.  Vi seglar omkring i en stor flytande lyxvåning. Det finns gott om stora ytor både inne och ute där man kan umgås och ha det trevligt. Framförallt den stora salongen med 360graders utsikt och skydd för både sol och blåst: öppnar vi båda dörrarna blir det ett härligt tvärdrag. Samtidigt är båten stor nog att man alltid kan hitta en avskild plats om man vill ha lugn och ro.  I tidigare inlägg skrev jag om motorer, vattenmakare, solceller och generator. Dessa system möjliggör en väldigt bekväm tillvaro. Jag gillar att laga mat på båtar och men är uppvuxen i små båtar, med begränsad förvaring, en brännare och en islåda till kylvaror. Jag minns denna tid i ett romantiskt skimmer och jag är glad för att jag lärt mig vara kreativ med råvaror som inte kräver kyla men jag kan erkänna att jag inte saknar det när jag och Alain lagar mat i det välplanerade L-formade köket. Här finns stora avställningsytor, två kylar, en rejäl frys, köksö, bra förvaring, två diskhoar, trebrännardpis med ugn, micro, diskmaskin etc. Det känns också bra att man kan glida ner i sin egen hytt, slappna av i sin egen säng, sitta vid det lilla skrivbordet och titta på vågorna utanför fönstret. Annan lyx är att vi har båttoaletter som faktiskt fungerar, det känns även fint ta en dusch (om en bara en kort). När vi ligger till kaj med landström finns det även AC, tvätt- och ismaskin. Ja listan på bekvämligheter är lång men personligen tycker jag att båten är lite för stor, kanske till och med lite för bekväm? Men samtidig vänjer man sig snabbt vid nya bekvämligheter. 

Min vän Sven Yrvind kommer att bli mycket upprörd när jag berättar om dessa excesser. Han kommer att fråga hur mycket tid vi har lagt på underhåll och vad det har kostat. Medans jag gör en tankepaus och försöker räkna på timmar och tusenlappar kommer han kommentera att jag blivit fet och lat. Tyvärr måste jag erkänna att han nog har rätt :). Tur att Sven inte tar sig tid att läsa lättsam underhållning som denna blogg eftersom han är hemma i Västervik igen och snickrar på sin nya båt som kommer bli grym. Jag, och Thomas som seglade med honom över Atlanten i en Vega (där Sven slängt ut toaletten), hade kontakt med honom strax innan avfärd, han var skeptisk. I morgon tänkte jag berätta om systemen för segling. Om inget oväntat händer.

På flygfiskfronten massor av nytt. Största fångsten sedan vi började räkna, 18 st! Det kunde blivit 19 men efter långa diskussioner bestämde vi oss för att inte räkna den som hoppade över salongstaket, fem meter över vattenytan, ner på däck och sedan vidare ner i vattnet igen. Fotograf Fredrik har blivit totalt besatt av flygfiskar. På dagarna jagar han den perfekta flygfiskbilden och på nätterna drömmer han om att fånga inkommande fiskar i luften och genast släppa tillbaks dom. Han har varit nära att lyckas med att fånga en och vi tycker att han lyckats ta den perfekta bilden, men han blir aldrig nöjd. Han ha slutat sova på nätterna och på dagarna hittar vi hittar honom allt som oftast stirrandes ut över det stora blå med kameran i högsta hugg. Ibland lyckas vi mata honom ett kex eller två. En gång gjorde vi misstaget att lägga på en bit anchovis, jag har aldrig sett en så arg fiskaktivist. Hans fru Linn får krama tummarna hårt och hoppas på att han får den där perfekta bilden snart eller så kanske hon skall börja kolla efter barnpassningshjälp resten av året för Fredrik har börjat mumla om att han skall försöka mönstra på en båt som skall segla över atlanten hem igen.

Till lunch åt vi avocadosallad, kålsallad och rester. Till middag bjöds det på kyckling frikadeller i svampsås med ris och sallad med varma linser eller kex utan anchovis.

Text: Fredrik Aurell 

Top