På söndag går startskottet av Solitare du Figaro vilket är Frankrikes största och mest prestigefyllda solorace. På startlinjen, efter bara ett års förberedelser att starta upp en kampanj, står Sanni Beucke från Tyskland. Vi har haft en lång pratstund om hur det är att segla solo och känslan inför start. 

Hur kommer det sig att du la jolleseglingen på hyllan och började med havskappsegling efter din olympiska framgång?
Redan som barn på familjens segelbåt bestämde jag mig för att bli en havskappseglare. Men att växa upp i Kiel, Tyskland som har en sådan stark jollesegling blev den naturliga vägen jolle och sen vidare till OS klasser. Jag är ändå tacksam över resan jag har gjort och ångrar ingenting. Respekten jag har idag för mina kunskaper i en mansdominerad sport hade jag nog inte fått på samma sätt utan min OS-medalj från Tokyo och framförallt inte mitt eget självförtroende. 

Hur kommer det sig att du valt att göra det här solo och inte i något redan existerande team? 
Vad många av dessa team söker är en allsidig havskappseglare och jag tänkte att den bästa utbildningen blir att först göra det ensam. Då måste jag bli bra på mycket olika saker och förlita mig på mina egna kunskaper.

Du är självklart van att vara projektledare med tanke på dina tidigare OS kampanjer. Hur har steget varit från att ha stöd från förbund och klubbar till att stå på helt egna ben? 
OS kampanjerna har definitivt varit en bra förberedelse på vad jag har gjort det här året. Nu skulle jag säga att jämförelsen blir mer från projektledare till egen företagare. Gör jag inte det jag måste kommer det inga pengar till kontot som exempel. Jag tror också det har varit extra mycket jobb för mig i år med tanke på att jag är ny i en fransk serie. Nu har jag byggt upp ett kontaktnät så jag vet vem jag ska prata med när olika saker händer eller vid frågor. Året har i stora drag bestått av att hitta rätt person till rätt jobb vilket har tagit mycket tid. 

Om vi går in mer på seglingsdelen, hur är det att vara där ute på båten ensam? Är det som du föreställt dig? 
Jag älskar känslan att vara ensam. Jag känner mig mycket mer ödmjuk och tacksam över vad jag har. Livet kan vara så enkelt om du gör det enkelt, det blir så meditativt där ute och jag hade nog aldrig trott att jag skulle älska det så mycket som jag gör. 

Tror du att du någonsin kommer bli van att segla på natten i tuffa förhållanden? 
Jag är självklart rädd då och då men försöker intala mig själv att det är precis som på dagen bara att jag inte ser allting som sker. Det häftigaste är kicken jag får efteråt och boosten att jag klarade av det. Innan min första tävling fick jag faktiskt tipset att åka ut och segla en natt själv som träning och just den natten kom en front med oväder och åska, då var jag inte så kaxig men allting gick bra. 

Vad skulle du säga är den stora skillnaden mellan dina kampanjer? 
För att hårdra det så jagar man alltid efter perfektion i OS kampanjer. Båten ska vara perfekt, man ska vara den perfekta atleten och ha gjort de perfekta förberedelserna. Medan i havskappseglingen så är det långt ifrån perfekt. Vi blir i princip fråntagna det människan behöver för att vara lycklig, mat och sömn. För att sen göra det bästa av situationen och för att tala om båtarna, det finns alltid något som kan bli bättre. 

På söndag kommer du starta din största tävling hittills och Figaroklassen mest prestigefyllda race Solitare du Figaro, vilket också var det stora målet när du startade kampanjen, hur känns det idag och vad innebär racet?
Det känns bra men självklart lite nervöst. Tidigare i år har jag på tre regattor kvalat till det här racet som har tre etapper på 650 till 700 sjömil. Tidigare har mitt längsta race varit 400 sjömil så det kommer definitivt bli en utmaning. I Frankrike är det här racet alla solo seglare siktar på att göra, till och med IMOCA seglarna fixar fram en Figaro för att kunna vara med.  

Ni är bara fem kvinnor till start, skulle du säga att ni har något speciellt band? 
Ja lite kanske men jag upplever att alla hjälper och pushar varandra och bara att kunna stå på startlinjen på söndag är en vinst i sig vilket även är känslan på bryggan. Det krävs så mycket av varje team och seglare att ens komma till start och därför tror jag att gemenskapen alla seglare emellan är mer än om man är kvinna/ man. 

Först och främst ska du nu fokusera på starten på söndag och de tre etapperna, men vad händer sen? 
Ja efter det här racet kommer jag vilja vila lite men sen är det franska mästerskapen som seglas i fullt team. Sen går alla in i vinterträning och i april har vi en Trans Atlantic regatta som kommer seglas mixed. Där har jag ännu ingen partner men med tanke på att det är fler killar än tjejer står jag i en ganska bra position att hitta en bra partner för racet, men innan dess ska en del ekonomiska bitar falla på plats. 

Vill du veta mer om Sanni och följa hennes nya kampanj närmare finns hon på Instagram: susannbeucke och hemsida: www.sannibeuckesailing.org

För mer information kring regattan surfa vidare till: lasolitaire.com/en