Alright. Efter fyra race och två vinster vardera kan vi konstatera att ETNZ och Luna Rossa är hyfsat likvärdiga motståndare på vattnet även om flera lösningar och koncept på båtarna skiljer sig åt. Här delar Danny (grundare av Search, men i det här avseendet än viktigare, aktiv mothseglare) med sig av sina spontana tankar kring vad som utspelar sig och varför under tredje och fjärde racet i America's Cup.

Andra dagens första race, det tredje, avgjordes i samma ögonblick som man valde foilkoncept (alltså för länge sedan). Det är ingen hemlighet att NZ har mindre foils jämfört med ITA. Det är inte nödvändigtvis något dåligt, inte ens i lätta vindar, men i de tightare matchmomenten är det en klar nackdel. Med mindre foils måste man falla av för att generera mer fart inför ett slag för att inte ramla av foilen. Man ligger också i underläge vad gäller att hålla höjd. När ITA lyckades slå framför NZ återstod därför bara ett alternativ för kiwilaget (matchen om att segla högst var ju i princip förlorad på förhand i de lätta vindarna ); att falla av för fart och positionera sig på mer öppen bana.

ITA slår mer avslappnat och till synes nästa ansträngningslöst med sina större foils i de här förhållandena. Risken att ramla ner är mindre och man kan segla brantare vinklar. Trenden inom moth-världen är att man föredrar små foils framför stora, man går alltså hellre lägre med högre fart. Här bör dock nämnas att det i princip uteslutande seglas fleetracing.

Vad händer då på undanvinden? Här ger självklart NZ:s mindre foils en fördel (den mindre våta ytan medför högre fart). Även om ITA aldrig riktigt behövde oroa sig biter NZ tillbaka efter rundningen, i alla fall lite grand. Översatt till mothens värld rör det sig om 1-2% i fartvinst om man väljer liten framför stor foil. Är det tillräckligt för att ta tillbaka förlorad mark? Där handlar det sannolikt mycket om lagarbete, manöverskicklighet och förmåga att utnyttja situationerna som uppkommer på banan. Jag är lite förvånad över att NZ inte gick snabbare på undanvinden. Det blir spännande att se utfallet vid starkare vind. Frågan är var gränsen går för "fördel med stora foils", är det vid 12 knop eller 14 knop? Det får framtiden visa.

En annan sak som bör lyftas är nackdelen med små foils när man skall positionerar sig inför starten. Små foils gör dig alltid mer sårbar. Summerat, race tre var ett race fördel stora foils. Prestart, hålla höjd, slag. NZ faller av, slår snabbt för att behålla farten genom slaget och inte ramla av foilsen, medan ITA till synes glider igenom sina ansträngningslöst utan att tappa nämnvärd höjd.

Dagens andra race, det fjärde, Race 2 inleddes med en trixig start som  NZ lyckades få till det i sista sekunden, vilket satte dem i fördel, eller i alla fall gav dem möjlighet att utnyttja styrkan med sina mindre foils. Trots att de genomför slagen något långsammare, och behöver falla av och generera fart inför varje slag, lyckades de hålla samma tempo som ITA geom att kompensera sämre höjd med högre fart. Racet blev mer jämt när NZ hade en öppen bana att spela sina kort på. På undanvinden var det tydligt att de mindre foilsen fungerar bättre, kanske inte med så mycket men tillräckligt för att undvika tighta strider vilket man är sämre på. ITA:s dåliga gipp är inte mycket att diskutera, sånt händer.

Sammanfattningsvis: NZ är mer sårbar med sina mindre foils i lätt vind. Starterna är helt avgörande för dem. Genom att vinna starten och segla på öppen bana kan de utnyttja styrkorna som de mindre foilsen medför.

Så tänker jag (fritt översatt av Anna-Lena Elled). Dela gärna med dig av dina tankar i kommentarsfältet på Facebook.

En nedkokad version av nattens seglingar hittar du på "America's Cup: match 3 och 4 (video)". I klippen finns det många tillfällen att jämföra både utforming av de båda foilkoncepten samt skillnader i fart och manövrar.