Meterologi för nybörjare: Pärlemormoln
De mycket ovanliga molnen karakteriseras av vackra pärlemorfärger, som framträder när solen ligger strax under horisonten, men fortfarande kan lysa på dessa mycket högt belägna moln. De syns vanligen strax före eller efter solnedgången i gryning och skymning, och observeras för det mesta långt norrut i landet och under vinterhalvåret.
På engelska kallas de för "nacreous clouds" eller "mother of pearl clouds" och på fackspråk "Polar stratospheric clouds" (PSC) och är mycket sällsynta. De består av ytterst små partiklar av flytande eller fast vatten samt svavelsyra och salpetersyra och bildas på 20-30 km höjd, alltså minst dubbelt så högt som vanliga molnen.
För att de skall kunna bildas krävs mycket låga temperaturer, under -75°C, vilket förklarar varför de oftast ses på höga breddgrader, till exempel i Skottland, Skandinavien och Antarktis. Pärlemormoln framträder tydligast om luften är ren och klar i de lägre luftlagren, till exempel efter en kallfrontspassage.
Pärlemormoln kan exempelvis bildas när det blåser kraftigt över den skandinaviska fjällkedjan under vintern. Det bildas då vågor (så kallade gravitationsvågor) på läsidan och det lilla vatten som finns på dessa höjder kondenseras i vågtopparna. Tillsammans med svavelsyra och salpetersyra bildar det kondenserade vattnet droppar/partiklar med sinsemellan ungefär samma storlek.
Att storleken på partiklarna är enhetlig medför att ljuset sprids på ett likartat sätt för respektive våglängd. Därmed sker en färgseparering, så kallad irisering, som gör att molnen skimrar vackert likt pärlemor. Om dessa moln bildas under andra förhållanden då dropparna inte är lika stora så uppstår inte färgsepareringen utan då blir molnen mer silvervita.