Du har förberett båt och besättning för en nödsituation. Men har du tänkt igenom agerandet om ni behöver hjälpa någon annan i nöd? En ny rapport från Cruising Club of America granskar 28 räddningsaktioner med fritidsbåtar och visar vilka beslut, förberedelser och praktiska detaljer som kan göra skillnad.

Långt från land kan hjälpen vara en annan segelbåt. Även närmare kusten kan ett förlopp vara så snabbt att en besättning måste ingripa innan professionell sjöräddning hinner fram.

Det är utgångspunkten för Cruising Club of Americas (CCA) nya rapport om räddning av besättningar från en båt till en annan. På 63 sidor följer författarna hela förloppet: från det första nödanropet till överföringen av människor och den fortsatta färden med fler personer ombord.

– De flesta havsseglare räknar aldrig med att vara den båt som svarar på ett mayday. Men oavsett om du befinner dig långt ute till havs eller nära kusten kan du vara den närmaste, eller enda, båt som kan hjälpa, säger William Strassberg, som lett arbetet.

Studien har sitt ursprung i rekommendationer efter incidentutredningarna från Newport Bermuda Race 2024. Tillsammans med US Sailing och Bermuda Race Foundation har CCA granskat dokumenterade räddningar och intervjuat flera av de inblandade.

En gemensam plan innan båtarna närmar sig

En återkommande lärdom är betydelsen av säkerhetsutbildning. Få av besättningarna hade övat på just en räddning mellan två båtar, men många uppgav att deras allmänna säkerhetsträning hade hjälpt dem att hantera situationen.

Kommunikationen var också avgörande. VHF, satellitkommunikation och nödsignaler fyllde olika funktioner under räddningarna. I vissa fall försvårades insatsen av att nödsändare inte var registrerade.

Samtidigt måste flera svåra beslut fattas: När behöver hjälp tillkallas? När måste båten överges? Hur ska människorna föras över utan att ytterligare liv utsätts för fara?

Rapporten betonar att skepparna behöver enas om en plan innan räddningen inleds och se till att båda besättningarna förstår den. När båtar, livflottar och linor kommer nära varandra finns risk för kollisioner, linor i propellern och människor som faller överbord.

Livflotten blev länken till säkerhet

I de flesta granskade fallen användes en livflotte vid överföringen. Rapporten framhåller att direkt förtöjning långsides eller simning mellan båtar innebär betydande risker. Vilken metod som fungerar beror på båtarna, vädret och besättningarnas förutsättningar.

Ett av fallen gäller IdaLina, som drabbades av roderhaveri och okontrollerat vattenintrång i Stilla havet 2024. De två ombord lämnade båten i livflotten och räddades av den närliggande segelbåten Pacific Wind. IdaLina sjönk.

Även små detaljer kan få stor betydelse. I rapportens förord återkommer Kirsten Neuschäfer till räddningen av Tapio Lehtinen under Golden Globe Race 2022. Ett extra par läsglasögon i hans nödväska hade underlättat både satellitmeddelanden och läsningen av instruktioner till nödraketerna. Röksignaler hade samtidigt gjort det lättare för henne att hitta flotten i motljuset.

Räddningen slutar inte vid mantåget

När alla är ombord börjar nästa uppgift. De räddade kan behöva både medicinsk hjälp och känslomässigt stöd. Fler människor ställer dessutom nya krav på utrymme, proviant, vatten och båtens system.

Rapporten påpekar också att räddningsbåtens egen livflotte kanske inte rymmer båda besättningarna. Den fortsatta färden kräver därför en ny bedömning av säkerheten ombord.

Det sammanfattande budskapet är att tänka igenom situationen i förväg. Erfarenheterna från de 28 räddningarna ger underlag för samtal och förberedelser – innan ett mayday hörs i radion. Hela rapporten hittar du på bermudarace.com.