SEARCH TESTAR TRÄNING

Vill du bli årets fördäckare?

”Kom igen nu, stanna inte, gör ett move till, det är inte långt kvar till toppen” hör jag vår instruktör Björn ropa långt där nere. Jag tar ett par djupa andetag och försöker få kontroll på mina ben som håller på med någon sorts Elvis-inspirerad dans. Jag tittar uppåt och fortsätter. Under den 22 meter långa klättringen har jag upplevt en myriad av känslor. Den första halvan var jag stark och modig, ja nästan odödlig. Sedan blev jag höjdrädd, svag och darrig, men tills slut når jag toppen - trött, rädd och euforisk, allt på en gång. Björn låter mig hänga en liten stund och med skräckblandad förtjusning njuter jag av utsikten. Väl nere på marken efter ryggdunkningar och trötta high-fives (har ingen riktig styrsel i mina trötta underarmar) känner jag mig också väldigt stolt över att jag övervann min rädsla och betvingande mitt eget lilla Everest, den mäktiga rosa leden. Björn peppar och säger att om bara ett par veckor kan jag nog klättra sexorna, och pekar på en lapp på väggen. Jag upptäcker då att jag klättrat en 5b och skalan verkar gå till 8. Först blir jag lite besviken men inser snart att jag har många roliga utmaningar framför mig.

Text Fredrik Aurell Foto Search Magazine

Vill du se mer bilder? Klicka på översta bilden för att öppna biblioteket!

Vår instruktör, Björn Strömberg, är en av Sveriges mest rutinerade sportklättrare, han arbetar som instruktör, bygger leder och tävlar. Vid sidan av klättringen arbetar han även med höghöjdsarbeten som kräver special utrustning.

I artikelserien ”Search testar träning” undersöker vi olika typer av aktiviteter som kan vara ett bra komplement till seglingsträningen. Bra fysik är viktigt för oss alla oavsett om siktet är inställt på OS-medalj eller semestersegling. Den här gången skall vi ge oss i kast med inomhusklättring. Klättrare är starka för sin vikt, smidiga, har starka nypor och verkar helt orädda för höjder. Det låter onekligen som en fördäckares dröm. Sagt och gjort, redaktionen ger sig av till Klätterlabbet där Björn Strömberg skall lära oss klättringens grunder.

Vi får en två timmar lång klättringsintroduktion. Björn berättar att detta är den första halvan av den kurs man måste gå för att få lov att klättra med rep inomhus. Efter genomförd kurs erhåller man ett grönt kort och får lov att klättra med topprep. Går man ytterligare ett par gånger är man berättigad till det röda kortet och då får man lov att leda. Svenska klätterförbundet har utformat kurserna och kortet gäller alla klättergym.

Björn börjar med att förklara de grundläggande säkerhetsreglerna. Det är ganska enkelt och det märks att man inom klättringen har utvecklat sunda rutiner kring säkerhet. Vi spänner våra selar och Anna-Lena, som skall börja, knyter fast repet i selen med en snygg dubbel stopp-åtta. Vi tycker att den verkar omständig och tipsar om pålstek. Björn som själv är seglare, berättar att man hellre använder åttan då den är näst intill omöjlig att misslyckas med. Pålsteken är stark men det kan bli fel när man slår den och inom klättring chansar man aldrig. Ett bra tänk, säger Anna-Lena, som nu skall upp på väggen för första gången. Björn förklarar att hemligheten ligger i att inte dra sig upp med armarna utan att i stället hitta bra fotsteg och gå upp för väggen som om det vore en stege. Det låter väldigt enkelt tycker vi. Björn tar in slacket på repet som går från Anna-Lenas sele upp till, och igenom, två oberoende karbiner längst upp på väggen och tillbaka ner till säkringsmojängen som Björn satt fast i sin sele.

Halvvägs upp på sitt första försök blir Anna-Lena trött i nyporna, eller ”pumpad” som det heter på klätterspråk, och ropar ner till Björn att hon behöver vila. Björn tar hem allt slack och Anna-Lena kan lugnt sätta sig i sin sele och ta igen sig. Häftigt att allt håller tänker jag tyst för mig själv. Anna-Lena tar sig till toppen och kommer ner med hårda underarmar och ett stort leende på läpparna.

Vi fortsätter klättra och efter varje bestigning känns det lättare att hantera höjden. Det är precis som om kroppen, den tionde gången, äntligen litar på hjärnan som säger att man inte kommer falla till marken bara för att man släpper taget om greppen och lutar sig bakåt. Efterhand som vi lär oss tekniken blir vi också mindre trötta i armarna och kan klättra längre. Men det blir aldrig en fråga om uthållighet då armarna tröttnar långt innan man hinner bli andfådd. Enligt Björn blir man snabbt bättre och då spelar även konditionen in. Han pekar menande bort på ett gäng proffsiga killar och tjejer som just kommit till lokalen och jag inser att de värmer upp på några av de leder som vi precis misslyckats med. När man ser dem obehindrat och energieffektivt flyta upp för väggarna, inser jag att detta är en vacker idrott.

Allt eftersom tiden går börjar det droppa in mer folk. Det är en härlig uppsluppen stämning i lokalen. Många verkar känna varandra men även främlingar hejar, ger varandra tips om hur de kan klara lederna eller snackar skit i största allmänhet. Björn berättar att en av de stora fördelarna med klättring är att man kan göra det tillsammans med andra oavsett nivå. En nybörjare kan klättra med ett proffs som tränar inför en tävling, då det på samma del av väggen finns både svåra och lätta leder.

Klättringsupplevelsen kan summeras som en kul och inspirerande adrenalinkick, som utan tvekan förbättrar funktionell styrka och smidighet. Det känns även som ett effektivt och roligt sätt att träna rörlighet och koordination, man tvingas hela tiden att leta efter nya rörelser, ibland är det rena rama baletten att ta sig upp till nästa grepp. Klättring är definitivt en effektiv metod att göra sig av med den respekt för höjder som de flesta av oss har mer eller mindre av. Dessutom är kunskaperna och säkerhetstänket värdefullt att ta med sig ombord. Sist men inte minst är det väldigt socialt och kul att man kan klättra ihop oavsett nivå. Det är en skön stämningen i lokalen och även om man aldrig skulle drömma om att lämna inomhusväggen och testa utomhus, känns det som en miljö där man kan ha kul, träna och drömma om alla stora berg och höga master man skall bestiga i framtiden.

På svenska klätterförbundets hemsida finns en lista över alla klubbar och klättergym. Vi klättrade på Klätterlabbet Fysiken i Göteborg. Vår instruktör, Björn Strömberg, är en av Sveriges mest rutinerade sportklättrare, han arbetar som instruktör, bygger leder och tävlar. Vid sidan av klättringen arbetar han även med höghöjdsarbeten som kräver special utrustning.

www.klatterforbundet.se

www.fysiken.nu/klatterlabbet

Tack till Houdini som såg till att vi klättrade med stil och komfort.

BJÖRN TIPSAR

Slarva inte med säkerheten

Genom att använda sunt förnuft och några enkla rutiner blir klättringen väldigt säker, men börjar man slarva kan det snabbt bli farligt. Utför alltid parkontroll, se över utrustningen och stressa aldrig.

Använd fötterna

Koncentrera dig mer på var du sätter fötterna än vilka grepp du skall ta med händerna. Låter enkelt men är mycket svårare än man tror. Var aktiv med fötterna och prova olika steg för att hitta bäst position innan du sträcker dig efter nästa grepp.

Kroppen nära väggen - Höften mot väggen

För att spara energi och hitta lämpliga positioner för att nå nästa grepp är det viktigt att du har hela kroppen nära väggen. Ett vanligt fel är att man låter rumpan puta ut. För att motverka detta trycker du fram höften mot väggen. Du står mer stabilt, blir mindre trött i armarna och får ett bra frånskjut om du behöver hoppa upp till nästa grepp.

Kroppen nära väggen - Invrid 

Ett annat sätt att få till ett bra fotgrepp och kroppsställning är att vrida ena kroppsidan mot väggen och ställa sig på framfotens utsida. Man får bra tryck på fotsteget och man kan sträcka sig långt med motsatt arm.

Raka armar 

Sträva efter att alltid hänga i raka armar. Om du stannar upp i en rörelse för att titta upp eller ner, se då till att du har en rak arm för att orka längre. Skall du förflytta dig i sidled kan du gunga dig i rak arm som en apa. Undvik att använda tummen när du fattar greppen så faller det sig mer naturligt att hänga i rak arm.

PARLÖR FÖR KLÄTTRARE

Säkra: När man repklättrar gör man det i par, en som klättrar och en som säkrar. Den som säkrar har en friktionsbroms fäst i sin sele och kan med den ta hem och ge ut rep allt eftersom klättraren tar sig uppåt. Skulle klättraren falla låser den som säkrar repet och fångar klättrarens fall med friktionsbromsen och sin kroppsvikt. Det är viktigt att man hjälper varandra med säkerheten och ser till att alla knutar, karbiner, selar etc. är korrekt inställda. Det är också viktigt att kommunicera.

Led/problem: En led är ett förslag på hur man kan ta sig till toppen. Inomhus definieras en led av en viss färg på greppen. När man bouldrar kallar man de små mini-lederna för problem. Man sätter ihop ett antal moves och utmanar kompisarna att klara problemet man just komponerade.

Bouldering: När man bouldrar klättrar man utan rep och sele och inte högre än att man klarar att falla ner på tjockmattan man lagt fram. Bouldering är utmärkt teknikträning för att träna vissa moves men också en uppskattad tränings- och tävlingsform.

Topprep/topprepa: Man klättrar på ett rep som går upp till ett ankare på toppen av väggen och sedan ner igen. Detta kallas för att topprepa, det enklaste sättet är att säkra sig och oftast det man startar med som nybörjare.

Leda: Till skillnad från topprep “bestiger” man väggen och säkrar sig efterhand genom att fästa repet i bultar med hjälp av karbinhakar. Bra träning för utomhusklättringen där det inte alltid går att komma åt toppen av klippan för att sätta upp ett topprep.

Trad: Om man vill säkra sig uppför en klippa där det inte finns bultar får man klättra traditionellt. Man tar då med sig en uppsättning små verktyg som man fäster i sprickor och liknande på väggen. I dessa kan man sedan fästa karbiner som man leder repet igenom.

Krux: En del av en led som är svårare än resten av leden. Utmaningen blir att komma på en serie rörelser som gör att du tar dig förbi och klarar kruxet.

Move: En specifik rörelse som löser ett problem och tar dig vidare till nästa grepp. Kan t ex bestå i att du sträcker dig och når nästa grepp, gör ett smart fotbyte som ger dig balans att klättra vidare eller ett dynamiskt hopp som imponerar på vännerna, om du når nästa grepp i alla fall.

Grad: För att göra det enklare att beskriva och jämföra leder finns det ett gäng olika skalor som beskriver svårighetsgraden. Inom Svensk sportklättring använder man främst den franska skalan. Lite förenklat kan man säga att den börjar på 5 och slutar på 9. På varje nummer finns det tre steg; a, b och c. En 5a klarar de flesta efter ett par gånger. 9c är det bara några få i världen som rår på. Graden är ett helhetsbetyg där längd, lutning, tillgång på grepp et c är medräknat.

Sva: Beskriver en klippa som lutar mer inåt än lodrätt, en svag uppförsbacke som gör klättringen mindre tung (förutsatt att det finns grepp).

Överhäng: En klippa som lutar, mindre än 90 grader alltså utåt över klättraren. Överhängande leder blir tyngre att klättra men får man bra grepp är de en rolig utmaning.