Från en snabb lösning på ett uttänjt segel till ett av America’s Cups viktigaste trimreglage. Cunningham har fått en huvudroll när AC75-båtarna växlar mellan lyft och toppfart.

Historien börjar enligt legenden på 1930-talet. Briggs Cunningham var missnöjd med formen på storseglet till sin sexa, men segelmakaren hann inte sy om det före helgens kappsegling. Lösningen blev en öljet i förliket och en talja som spände upp seglet.

Reglaget fick hans namn. Cunningham skulle senare även styra Columbia till seger i America’s Cup 1958.

På dagens AC75 har taljan ersatts av kraftfull hydraulik. Grundidén är densamma, men uppgiften betydligt större: att snabbt anpassa segelformen till helt olika fartregister.

För att komma upp på foilsen behövs djupa, kraftfulla segel. När båten väl flyger ökar farten och den skenbara vinden snabbt. Då behöver seglen planas ut för att minska motståndet.

Här fungerar cunningham som en växelspak. På det dubbla storseglet påverkar den både buk och mastböj, medan fockens cunningham hjälper till att anpassa förseglets form.

Även genom slagen måste trimmet följa fartförändringarna. Cunningham hjälper därmed besättningen att hitta både kraften för att accelerera och den flackare segelformen för hög fart.

Briggs Cunningham hade knappast kunnat föreställa sig dagens flygande Cup-båtar när han försökte få ordning på sitt storsegel. Men nästan hundra år senare lever hans lösning vidare – och har fått en betydligt större uppgift än att rädda en kappseglingshelg.

Nu styrs Cunningham av en knapp – kanske är det den som Andy Maloney och Jo Aleh tittar på här? Foto: Sam Thom / America's Cup