Hade vi kul på vägen? Håkan Svensson om beslutet att sälja World Match Racing Tour

Affärsmannen och seglaren Håkan Svensson hade under flera år stöttat seglingssporten genom olika sponsorengagemang när han 2015 köpte World Match Racing Tour. Efter att ha lagt tre år och några hundra miljoner på att totalt transformera Touren håller Håkan på att sälja den – i en intervju med Yacht Racing Life berättar Håkan varför.

Berätta om din bakgrund, både inom segling och affärer.

Jag började segla tidigt 70-tal i den svenska småstaden Kristinehamn. Jag började i Optimisten och fortsatte att segla E-jolle, Laser och Snipe. På 80-talet vindsurfade jag en hel del och min första kölbåt var en Mini Tonner. På senare år har jag mest seglat större båtar – jag hade en 11:a, innan jag köpte en X43 och senare en X50.

Jag har alltid seglat för att det är kul, och sporten har givit mig så mycket.

Jag utbildade mig till ingenjör och tidigt 90-tal började jag jobba med teknisk försäljning på ett propellerföretag där jag blev kvar i 7 år. Efter det jobbade jag på ett varv i Singapore innan jag köpte propellerföretaget Berg Propulsion tillsammans med min pappa. Vi hade en fantastisk tillväxtresa med Berg och startade upp affärsverksamhet runt hela världen.

Vi bestämde oss för att sponsra Ian Walkers Green Dragon-kampanj för 2008-2009 års Volvo Ocean Race och upptäckte att VOR var en utmärkt plattform för oss att visa våra kunder våra tankar och idéer om effektiv framdrivning och hur viktigt (i kombination med god hydrodynamik) smart användning av vägval, vind och ström är för optimering av den globala marina frakten.

I samma veva sponsrade jag också Fredrik Lööf, vi är gamla vänner, i hans Starbåtskampanj mot OS i London 2012.

Vi var väldigt nöjda med resultaten från våra sponsorengagemang inom segling och bestämde oss för att stötta en kampanj i Volvo Ocean Race 2011-2012 tillsammans med sportföretaget PUMA.

Ian Walker hjälpte mig med dealen med PUMA, han hade ingen egen kampanj det året som vi kunde stötta. Det blev en extremt framgångsrik kampanj för oss och vi sålde många propellrar till de skeppsägare som besökte de olika stoppen runt om i världen för att höra oss berätta om effektivitet, trötthet, sjömanskap, vägval och annat.

Vi sålde Berg Propulsion till Caterpillar 2013.

Vad var det som fick dig att köpa World Match Racing Tour? Vilka var omständigheterna som ledde till det beslutet?

Under 2013 och 2014 startade vi Aston Harald Composite och hade köpt rättigheterna till M32-katamaranen från Marström Composite.

Vi drev M32 Cup – som senare kom att bli M32 Series – i Skandinavien. Vi tyckte att det var ett bra sätt att skapa uppmärksamhet internationellt för vårt nystartade företag.

Vi bestämde oss för att vi behövde en bättre plattform för att marknadsföra vår verksamhet, så 2015 tog vi beslutet att köpa World Match Racing Tour.

Vi trodde att touren kunde dra nytta av lite ny energi och en nypa flärd i hur den presenterades. America’s Cup hade precis tagit steget till katamaraner och vi kände att matchracing kanske skulle bli roligare att titta på om båtarna susade fram i 20 knop än den relativt långsamma racingen som enskroven bjöd på.

Vi gick ut hårt och startade upp event runt om i världen med ambitionen att kunna bjuda på mer spännande segling även om vi höll en hög säkerhetsnivå.

Vi hade många äldre herrar emot oss, som hävdade att vi gjorde fel och att saker borde förbli som de alltid varit.

Där och då brydde vi oss inte allt för mycket om oppositionen, vårt mål var att marknadsföra vårt kolfiberföretag.

Men, under åren har jag förstått att många vill att matchracing ska vara i ett format där de lätt kan förstå lagens olika taktiker och manövrar. För dem var vår version av WMRT kanske inte det bästa alternativet.

Med det sagt, det är inte samma respons jag fått från seglarna.

En sak att tillägga är att när det kommer till själva båtarna har vi fått se extremt rättvis racing i nästintill identiska båtar. Det tyder på att vi kan bygga produkter till en väldigt precis standard och nivå – vilket var väldigt viktigt för oss, och är något som många andra tillverkare har svårt med.

Hur passade Aston Harald och tillverkningen av M32 in i planen?

M32 är en lätt båt som tål hög belastning, men som ändå är lätt att segla och transportera, och kul att tävla. Vi tyckte att den var optimal att använda som en plattform där vi kunde sätta våra gäster på hedersplatsen – och ur den aspekten tycker jag vi lyckats.

Av alla de saker vi tillverkar på Aston Harald är det här den enda produkten vi har fullständiga rättigheter till.

Hur mycket av köpet av World Match Racing Tour var altruism, och hur mycket var baserat på finansiella/affärsmässiga ambitioner?

Jag tror att om jag är ärlig så finns det bättre sätt att marknadsföra ett varumärke än genom segling. Det är en sport med många passionerade människor, men väldigt lite struktur.

Jag sympatiserar med den passionerade grupp människor som är villiga att träna hårt för att försöka nå sina drömmar. Jag har alltid tyckt om segling för att det är en sport där det lönar sig att vara smart, taktisk, strategisk och uthållig.

Jag tycker att det är en sport som hjälper folk att bli bra och kapabla människor – och det var något jag ville stödja.

Att ha fått jobba med Freddy Lööf i hans tidiga år och med Ian Walker och Ken Read när de var på topp har varit en ära. Det jag lärt mig kan nyttjas i alla typer av företag som vill få in ny energi i sin organisation eller inspirera sin personal.

När jag ser tillbaka på hur vi tog World Match Racing Tour från cirka 50 seglare då  till över 300 idag genom att ta bort kostnaden på 55 000 USD för ett tourkort och ersätta det med licensieringsclinics, så tycker jag att vi gjort något bra.

Till och med vårt försäkringsbolag såg hur seriöst vi tog hela säkerhetsaspekten och hur vi jobbade med att skapa en säker plattform för dessa snabba båtar.

Spenderade vi för mycket pengar? Ja!

Hade vi kul på vägen? Ja!

Hjälpte det oss att få en bättre förståelse för vad våra kunder ville göra med våra produkter? Ja!

Kan du estimera hur mycket pengar du lagt på infrastrukturen kring World Match Racing Tour?

Vi skapade ett tävlingsmanagementteam kring Mattias Dahlström, tillsammans med ett säkerhetsteam, ett team med landpersonal, båtbyggare, logistikpersonal, eventpersonal, marknadsföring och media.

Vi anställde till och med revisorer och skattespecialister för att kunna hantera alla olika länders lagar kring prispengar.

Jag tror att vi har betalat seglarna ungefär 3,000,000 USD  i prispengar över de senaste tre åren. Vi har lagt 6,000,000 på båtarna, och varje regatta har i snitt kostat $850,000 - Totalt sett tror jag vi spenderat kring 20,000,000 USD.

Om vi räknar med vår satsning på Volvo Ocean Race har vi säkert lagt 35,000,000 USD på segling sen starten.

Inte alla höll med om din vision för World Match Racing Tour. Gjorde nejsägarna det svårare för dig?

Inte alla håller med om vad vi gjort eller hur vi gjorde det. Men det finns också många som har applåderat oss för att vi gjort skillnad i seglingsvärden och bidragit till en förändring.

Ibland är det bra att ha lite nejsägare då det generellt gör att man vässar sina instinkter och fokuserar sin energi. Men, det räcker bara så långt.

Jag ogillar de som säger ”Vad var det jag sa”, men samtidigt inte själva investerar något för att motbevisa eller komma med ett bättre argument.

Det finns alldeles för många människor som klagar på skräpet på gatorna men inte plockar upp det eller jobbar för att utveckla ett bättre system.

Jag är ingenjör, och tror därför helhjärtat på att det är utveckling, inte bakåtsträvan, som kommer förändra världen.

Utifrån sett verkade eventet vara en succé, med spännande content och bra exponering för tävlingarna. Såg det annorlunda ut inifrån?

Nej, jag tror vi var lika entusiastiska över utkomsten.

Vilka är huvudfaktorerna som lett dig till att sälja WMRT? Vilken var den avgörande anledningen?

Huvudsakligen personliga anledningar som gör att jag behöver ändra fokus i mitt liv, och att jag bestämt mig för att ha lite mer kul själv, inte bara göra saker för andra.

Vad kan du berätta för oss om affären? Hur förhandlades den fram?

Jag har skrivit under ett avtal med C Shine som arrangerade finalen av WMRT förra året. Det är inga konstigheter, bara en ren försäljning av aktier. Vår motpart har skrivit på avtalet men inte betalat oss ännu. Så vi väntar egentligen bara på att de ska fullfölja sin del av avtalet.

Vilken roll spelade World Sailing i det hela?

World Sailing har godkännt dem som nya ägare av World Match Racing Tour och har varit samarbetsvilliga och hjälpt oss med allt vi bett om. 

Förutom ett steg tillbaka till enskrov, vad betyder denna affären för World Match Racing Tourens framtid?

Jag är tveksam till att den nya ägaren bara kommer anordna tävlingar i enskrov. Enligt min min mening så borde framtidens tour inkludera enskrov, foliande båtar och flerskrov. Det händer så många saker när sporten utvecklas, så vi får se var det tar oss.

Titta bara på de olympiska klasserna nu när man introducerar foilande kites och offshore. Sen har vi SailGP, Extreme Sailing Series, nya Volvo Ocean Race, för att inte glömma de makalösa nya båtarna vi ser i Vendé Globe och Route du Rhum.

Om det är några som hoppas på att bara få se enskrov i seglingens framtid, tror jag de kommer bli besvikna.  

Om du hade chansen, vad hade du gjort annorlunda? Ångrar du något?

[skratt] Ja, det är mycket jag ångrar så klart – men varför gråta över spilld mjölk? 

Om jag hade fått göra om det, för att tysta skeptikerna, hade jag haft tre olika båtar: en foilande båt, en enskrovsbåt och M32.

Jag gjorde det jag trodde va rätt där och då, och jag la pengarna där jag har munnen – det är jag stolt över.

Vad kommer bli ditt fokus framöver?

Segla och tävla M32 i de olika serier vi startat, och som klassen själv anordnar, runt om i världen. Freddy Lööf hade rätt när han sa att jag skulle älska denna båten.

Seglingssportens evolution har  spännande utsikter, om vi lyckas förvalta den rätt kan sporten spela en viktigt roll i att hjälpa mänskligheten minska sitt avtryck i naturen.

Kanske kan vi lära oss att tämja naturens krafter på ett sådant sätt att sjöfrakt kan ske på högeffektiva segelbåtar. Designinnovationerna som kommer från till exempel America’s Cup och SailGP är det som kommer driva det och det pågår just nu projekt där flera universitetsfakulteter samarbetar, för att kommersialisera det vi lär oss från seglingen.

Den dagen jag reser över Atlanten sittandes i en snabb segelbåt istället för i ett flygplan kommer jag äntligen ha lyckats kombinera min passion, mitt jobb och min kärlek till äventyr.

Detta är en översatt artikel från Yacht Racing Life, originalartikeln hittar ni här!

Översättning: Hanna Ericksson

Top