”Hästoraklet förutspår katastrofregatta”

Walléns fantastiska äventyr

VAR: Starbåts VM i Cleveland

NÄR: 1991

ROLLISTA:  Hans, gasten Martin Abenius och hästen som ville åka hem

Vad hände?

I alla idrotter, som kräver att man uppbådar stort fokus, verkar det som utövare tenderar att bli lite skrockfulla, så även i segling. Pröva med att önska en Italiensk seglare lycka till eller skicka med en engelsman bananer som färdkost på en havskappsegling. Den förstnämnda kommer panikslaget beröra sitt skrev och den andra kommer i bästa fall, på surt men artigt brittiskt vis, idiotförklara dig och sedan sparka dig från besättningen. Vi svenskar är naturligtvis inte lika metafysiska som våra grannar, men man kan aldrig vara försiktig nog med sina rutiner innan start och enligt vissa bör man vara uppmärksam på omen som berättar om framtiden. Här är historien om plastdekorationen som förstörde ett viktigt VM.

Hans och hans gast Martin sitter i bilen. Utanför rullar det vackra svenska sensommarlandskapet förbi. De båda seglarna är på väg till flygplatsen för att åka till VM i Starbåt i Cleveland, en regatta som båda sett fram emot länge. De diskuterar segling och livet och känner sig fria och glada till mods. Plötsligt blir det tyst. Hans svarar inte längre på tilltal. När Martin vrider på huvudet ser han hur kamraten bekymrat tittar på den lilla hästen med guppande huvud på instrumentbrädan. Det är en sådan där billig plastdekoration, nära släkt med höftrullande Elvis-figurer och Hula-hula-dansöser. Vanligtvis står den där med sina fyra ponnyben, fast förankrade och med blicken modigt riktad framåt mot nya äventyr. Men något har hänt. Hästen har vridit sitt huvud kraftigt åt vänster och det så rofyllda guppandet har upphört. Det lilla plastögat blänger elakt på Hans vid ratten vars ansiktsuttryck avslöjar att han på fullt allvar funderar på att följa hästens uppmaning att vända bilen och köra hem. Martin undrar vad som är fel och Hans försöker skämtsamt säga något om att de kanske skall skita i seglingen. Martin, som plötsligt känner sig flygrädd, försöker sig på ett skratt men det låter bara konstlat och stämningen i bilen är plötsligt tryckt.

Det dåliga förebudet till trots börjar flygresan utan problem. Flygvädret är fint och solen som ligger lågt lyser in genom raden av ovala fönster. Vår Starbåtsbesättning har nästan glömt den obehagliga upplevelsen i bilen, beställer in en cognac på maten och skålar för att de är halvvägs över Atlanten. Då plötsligt gör planet en kraftig vänstersväng som inte avslutas förrän solen lyser in genom fönsterraden på andra sidan. Sen händer ingenting under vad som känns som en evighet. De snygga flygvärdinnorna spelar helt oförstående när seglarduon ställer frågor och försöker förklara hur girar, kompasskurser och planets relativa position till solen egentligen fungerar. Först efter en dryg halvtimma görs ett utrop där man söker en läkare. Strax därpå blir passagerarna informerade om att piloten är allvarligt sjuk, att man vänt om och satt kurs mot närmaste sjukhus som finns i Reykjavik. Efter någon timma berättas det att pilotens tillstånd stabiliserats och man siktar nu på London i stället. Efter ytterligare några timmars flygning bestämmer doktorn att han klarar sig fint tillbaka till Frankfurt. De båda seglarna sitter försjunkna i funderingar om missade träningsdagar och synska plastponnys.

Nu måste turen ha vänt! Nästa dag gör man ett nytt försök att flyga och den här gången går det bättre. Dessutom går det smidigt att ta sig igenom tullen och få ut hyrbilen och de hinner, mot förmodan, till containerhamnens förvaring innan stängningsdags. Turen har vänt, säger de, och ser skrattande på när den enorma trucken tar sig fram till den tre våningar höga stapeln av 40-fots containrar. Truckföraren går igenom i papperna han fått av de svenska seglarna och kontrollerar genom truckens framruta containernumret för att se att det stämmer. När den stora trucken lyfter ut containern på den översta våningen händer det som inte får hända. Trucken tappar taget. Truckföraren svär och skriker. Martin och Hans står tysta med gråten i halsen och orkar knappt ta in det som just hänt. Truckföraren som nu slutat svära jobbar ännu snabbare och än mer vårdslöst. Beslutsamt hämtar han i stället en container från våning två och ställer den framför svenskarnas bil. Först när de öppnar och ser sin oskadda båt och trailer böjar de förstå vad som hänt.

Nu måste turen ha vänt, utropar de euforiskt och känner att de vill lämna den obehagliga hamnplanen med den övertända truckföraren snarast möjligt. Trots sitt förflutna som framgångsrik go-cartförare missar Hans att det finns ett hål i asfalten. Han prickar hålet med det ena framhjulet och det smäller till när stötdämparen går i botten. Då händer något märkligt. Motorn slutar tända efter bara någon meter och bilen tvärdör. Efter fyra timmars felsökning och olika försök att fixa problemet kan bärgaren berätta att just denna biltyp har utrustats med ett nytt avancerat skydd mot bränsleläckage . Bränsletillförseln stryps helt sonika vid en krock eller liknade stötvågor.

Nu måste turen ha vänt! Känslan inför första start är på topp. Sedan bilincidenten har allting flutit på fint. Båten är bra mekad och man har till och med hunnit träna något tillfälle. Trots stenhård konkurrens och den dåliga uppladdningen blir starten riktigt bra. Den första kryssen går till och med ännu bättre. På en bana som ser helt jämn ut är det ändå något på vänstern som lockar och man är sista båt som slår. När man närmar sig märket får svenskarna ett kvitto på att man tänkt rätt. Man har plockat ett gäng båtar och har en bra lucka att komma in i för att slå runt märket. Då börjar kaoset igen. Gasten fastnar på något sätt i slaget och blir kvar i nya lä. Hans kastar sig framstupa över kanten i lovart och försöker kränga emot. Focken är hårt cleatad och bräcker nu. Starbåten hittar en märklig balans mellan att broacha och dreja bi. Man seglar sidledes ner mot toppmärket och fastnar i märket medan hela fältet svischar förbi. Efter det var det nedförsbacke och Hans gör sin sämsta regatta någonsin.

Trots all otur under regattan måste slutsatsen ändå bli att segling troligen inte påverkas av övernaturliga fenomen som exempelvis en plasthäst där huvudet fastnat på sniskan. Men samtidigt känns det viktigt att man som seglare värnar om sitt känsliga självförtroende. Känns det bättre att alltid knyta höger skosnöre först eller använda den luggslitna favorittröjan underst – varför då chansa? Ser du en plasthäst som vill hem, ta då till alla tricks du har för att skydda dig. Gör korstecknet, spotta tre gånger övar vänster axel, ta dig i skrevet, bind en midsommarkrans, be en bön eller vad det kan vara. Tror du på allvar att Björn ”Ice Man” Borg hade vunnit alla sina Wimbeldonsegrar om han hade bytt ut sin tighta vita Fila t-shirt eller rakat sig innan slutspel? I nästa nummer kommer vi få ta del av en solskenshistoria där vidskepelsen verkade i positiv riktning när den dramatiska jakten på ett par favoritskor i storlek 48 räddade en hel regatta.

Text Fredrik Aurell