En vecka efter starten den 2 september på vattnet utanför New York skar fyra av sex båtar mållinjen utanför Lorient inom loppet av en timme. Och inte nog med det – de fyra båtarna har olika design.

Varje båt har en OBR som är 100% dedikerad till att berätta vad som händer ute på vattnet, och en stor del av fokus har legat på livet ombord.

5 september

Lågtrycket som samtliga båtar hade siktet inställt på nådde fältet. Men efter det första dygnets hårda förhållanden var det inte längre själva vindstyrkan som stod i centrum. Lågtrycket hade gett byar på över 30 knop, men framför allt byggt upp en sjö som gjorde livet ombord extremt påfrestande. Francesca Clapcich / 11th Hour Racing beskrev förhållandena som några av de värsta hon har upplevt på en IMOCA. “Det var inte egentligen vinden. Det var sjön som var fruktansvärd.”

Team Malizia, klar favorit och i ledning, råkade ut för ett haveri under natten till lördagen. Skeppare Boris Herrmann rapporterade: “Vi krockade med något i hög hastighet. När vi hörde smällen undersökte vi barbords foil och såg att vi hade fått skador runt systemet som styr vinkeln.” Han berättar vidare att de först saktade ner för att hitta en lösning, men sedan fortsatte i full fart dagen efter.

Incidenten kastade om i tabellen ordentligt och öppnade dörren till ett mycket spännande race.

Blött ombord Team Malizia. Foto: Gauthier Lebec / Team Malizia / The Ocean Race

6 september

Vågvinkeln, i kombination med en bred kryss/slör, gjorde att båtarna slog hårt. För de tävlande handlade det därför om en ständig balans mellan fart och överlevnad. Nicolas Lunven ombord på DMG MORI Global One beskrev det som att hitta rätt kompromiss mellan prestanda, komfort och att inte gå sönder. Ibland fick de släppa skoten för att undvika att båten skulle krascha i 35 knop.

Det var också under dessa förhållanden som Embrace the Challenge fick problem med storseglet. Ett försök att reva i den hårda vinden hade orsakat betydande skador. Reparationen engagerade hela besättningen. Seglet skulle torkas, rengöras med aceton, lagas med Sikaflex och därefter sys. Materialet räckte bara till ett försök.

Problem med storseglet utmanade Embrace the Challenge. Foto: Paddy Condy / Embrace the Challenge / The Ocean Race

7 september

Efter stormdygnen förändrades spelplanen snabbt. Lågtrycket som passerade och gav fleetet en push efter start hade passerat och framför båtarna låg ett högtryck som blockerade den snabbaste vägen till Lorient. De fyra främsta båtarna trycktes ihop när vinden lättade och fartsracet byttes mot ett mer strategiskt race.

Vid lunchtid hade DMG MORI Global One ledningen med 1 203 sjömil till mål. United by the Ocean låg bara sju sjömil bakom och 11th Hour Racing ytterligare fyra sjömil efter. Team Malizia var 52 sjömil från täten – men fortfarande klart inom räckhåll.

Efter flera dygn då båtarna hade seglat med mycket höga snitthastigheter blev det nu en helt annan sorts segling. Att välja rätt sida om högtrycket och hitta nästa vindfält kunde vara betydligt viktigare än några tiondelar i båtfart.

Conrad Colman från Nya Zeeland är skeppare ombord MSIG Europe.Foto: Georgia Schofield / MSIG Europe / The Ocean Race

8 september

För Team Malizia hade de senaste dagarna också handlat om reparationer. Efter skadan på babords foil hade båten inte kunnat använda systemet fullt ut. När vinden och sjön till slut minskade fick besättningen möjlighet att arbeta med foilinfästningen och förbättra anfallsvinkeln. “Vi väntade på att vinden skulle minska och sjön bli lugnare så att vi kunde arbeta med foilboxen”, berättade Boris Herrmann. Rapporten avslutades med kommentaren: “Båten verkar nöjd, så besättningen är också det.”

Samtidigt hade högtrycket tvingat de fyra främsta båtarna norrut. För de jagande Embrace the Challenge och MSIG Europe innebar det en öppning. Medan tättrion och Malizia tog en längre väg runt högtrycket kunde de två båtarna välja en mer direkt kurs mot målet – ett exempel på hur en transatlantisk IMOCA-tävling kan vända på bara några timmar. Den snabbaste båten är inte nödvändigtvis den som ligger bäst till när vinden ändras. Återigen minskade avstånden mellan båtarna, även om de fyra i täten kände sig relativt ohotade.

Foto: PredictWind / The Ocean Race

9 september

Norr om högtrycksområdet hittade ledarna plattare vatten och sydliga vindar. DMG MORI Global One kunde återigen närma sig 30 knop. Alla i besättningen testade att styra båten och de prövade olika "seglingsmode". I de här förhållandena ansåg co-skipper Mariana Lobato att människan kunde göra ett bättre jobb än autopiloten genom att hela tiden känna av balansen, förutsäga förändringar och hålla koll på AWA.

Men framför allt handlade det nu om strategi. “Det är inte ett överlevnadsrace nu,” sammanfattade Paul Meilhat på United by the Ocean. “Det handlar om att hitta den bästa vinkeln mot målet.” Benjamin Ferré, ombord samma båt lade till: “Fyra båtar kan fortfarande vinna, med fyra olika strateger.”

Oliver Heers Embrace the Challenge Team. Foto: Paddy Condy | Embrace the Challenge | The Ocean Race

10 september

På torsdag morgon återstod bara några tiotal sjömil och mindre än 25 sjömil skiljde de fyra främsta båtarna åt. DMG MORI Global One hade ett litet övertag, före United by the Ocean, 11th Hour Racing och Team Malizia. Vädret lät dock ingen känna sig säker. Längre in mot kusten väntade svagare vindar.

11th Hour Racing och United by the Ocean valde ett spår som var aningen längre från kusten. Det gav en längre väg som till slut betalade sig. Efter en dag där tre båtar turades om att leda, knuffade sig Paul Melihat och United by the Ocean framför 11th Hour Racing. Vid 15.40 passerade laget mållinjen efter närmare åtta dygn på Atlanten. Trettio minuter senare hade även 11th Hour Racing, DMG Mori och Team Malizia passerat mållinjen. Fascinerande tight.

Paul Melihat firar segern med sitt United by the Ocean. Foto: Jean Lois Carli