En vecka efter starten den 2 september på vattnet utanför New York skar fyra av sex båtar mållinjen utanför Lorient inom loppet av en timme. Och inte nog med det – de fyra båtarna har olika design.

Varje båt har en OBR som är 100% dedikerad till att berätta vad som händer ute på vattnet, och en stor del av fokus har legat på livet ombord.

5 september

Lågtrycket som samtliga båtar hade siktet på nådde fältet. Men efter de första dygnets hårda förhållanden var det inte längre själva vindstyrkan som stod i centrum. Lågtrycket hade gett vindbyar över 30 knop, men framför allt byggt upp en sjö som gjorde livet ombord extremt påfrestande. Francesca Clapcich beskrev förhållandena som några av de värsta hon upplevt på en IMOCA. “Det var inte egentligen vinden. Det var sjön som var fruktansvärd.”

Team Malizia, klar favorit och i ledning, råkade ut för haveri under natten till lördag. Bors Herrmann, skeppare, rapporterade: “Vi krockade med något i hög hastighet. När vi hörde smällen undersökte vi barbords foil och såg att vi fått skador runt systemet som styr vinkeln.” Han berättar att de saktade ner för att hitta en lösning, men att de fortsatte i full fart under lördagen den femte.

Det här kastade om i tabellen ordentligt och öppnade för ett mycket spännande race.

Foto: Gauthier Lebec / Team Malizia / The Ocean Race

6 september

Vågvinkeln, i kombination med en bred kryss/slör, gjorde att båtarna slog hårt. För de tävlande handlade det därför om en ständig balans mellan fart och överlevnad. Nicolas Lunven ombord på DMG MORI Global One beskrev det som att hitta rätt kompromiss mellan prestanda, komfort och att inte gå sönder. Ibland fick de släppa skoten för att undvika att båten skulle krascha i 35 knop.

Det var också under dessa förhållanden som Embrace the Challenge fick problem med storseglet. Ett försök att reva i den hårda vinden hade orsakat betydande skador. Reparationen blev ett jobb för hela besättningen. Seglet skulle torkas, rengöras med aceton, lagas med Sikaflex och därefter sys. Materialet räckte bara till ett försök.

Foto: Paddy Condy / Embrace the Challenge / The Ocean Race

7 september

Efter stormdygnen förändrades spelplanen snabbt. Lågtrycket som passerade och gav fleetet en push efter start hade passerat och framför båtarna låg ett högtryck som blockerade den snabbaste vägen mot Lorient. De fyra främsta båtarna trycktes ihop när vinden lättade och fart-racet byttes mot ett strategiskt.

Vid lunchtid hade DMG MORI Global One ledningen med 1 203 sjömil kvar. United by the Ocean låg bara sju sjömil bakom och 11th Hour Racing ytterligare fyra sjömil efter. Team Malizia var 52 sjömil från täten – fortfarande klart inom räckhåll.

Efter flera dygn där båtarna hade kunnat segla med mycket höga snitthastigheter blev det nu ett helt annat slags segling. Att välja rätt sida om högtrycket och hitta nästa vindfält kunde vara betydligt viktigare än några tiondelar i båtfart.

Foto: Georgia Schofield / MSIG Europe / The Ocean Race

8 september

För Team Malizia hade de senaste dagarna dessutom handlat om reparationer. Efter skadan på babords foil hade båten inte kunnat använda systemet fullt ut. När vinden och sjön till slut minskade fick besättningen möjlighet att arbeta med foilinfästningen och förbättra anfallsvinkeln. “Vi väntade på att vinden skulle minska och sjön bli lugnare så att vi kunde arbeta med foilboxen,” berättade Boris Herrmann. Rapporten avslutades med “Båten verkar nöjd, så besättningen är också det.”

Samtidigt hade högtrycket tvingat de fyra främsta båtarna norrut. För de jagande Embrace the Challenge och MSIG Europe innebar det en öppning. Medan tättrion och Malizia tog en längre väg runt högtrycket kunde de två båtarna välja en mer direkt kurs mot målet.

Det var ett exempel på hur en transatlantisk IMOCA-tävling kan vändas på några timmar: den snabbaste båten är inte nödvändigtvis den som ligger bäst till när vinden förändras. Återigen minskade avstånden mellan båtarna, även om de fyra i täten kände sig relativt ohotade.

Foto: PredictWind / The Ocean Race

9 september

Norr om högtrycksområdet hittade ledarna plattare vatten och sydliga vindar. DMG MORI Global One kunde återigen närma sig 30 knop. Alla i besättningen testade styra båten och de prövade olika seglingsmoder. I de här förhållandena ansåg co-skipper Mariana Lobato att människan kunde göra ett bättre jobb än autopiloten genom att hela tiden känna av balansen, förutsäga förändringarna och hålla koll på den AWA.

Men framför allt handlade det nu om strategi. “Det är inte ett överlevnadsrace nu,” sammanfattade Paul Meilhat på United by the Ocean. “Det handlar om att hitta den bästa vinkeln mot målet.” Benjamin Ferré, ombord samma båt lade till: “Fyra båtar kan fortfarande vinna, med fyra olika strateger.”

Foto: Paddy Condy | Embrace the Challenge | The Ocean Race

10 september

På torsdags morgonen återstod bara några tiotal sjömil och mindre än 25 sjömil skiljde de fyra främsta båtarna åt. DMG MORI Global One hade ett litet övertag, följd av United by the Ocean, 11th Hour Racing och Team Malizia. Vädret lät dock ingen känna sig säker. Längre in mot kusten väntade svagare vindar, vilket innebar att den sista delen av racet inte nödvändigtvis skulle bli en ren fartduell.

11th Hour Racing och United by the Ocean valde ett spår aningen längre från kusten. Det gav en längre resa och en risk, som tillslut betalade sig. Efter en dag där tre båtar turades om att leda, knuffade sig Paul Melihat och United by the Ocean ifrån 11th Hour Racing. Vid 15.40 passerade de mållinjen efter närmare åtta dygn på Atlanten. 30 minuter senare hade även 11th Hour Racing, DMG Mori och Team Malizia gått i mål. Fascinerande tight.

Foto: Jean Lois Carli