Årets upplaga av Gotland Runt bjöd på utmanande föhållanden och det var väldigt många båtar som tog beslutet att avbryta kappseglingen redan under det första dygnet. Ett av lagen som inte bara kämpade sig hela vägen runt i hård vind och grov sjö, utan också högst upp på pallen var rutinerade Team Pro4u. Här får vi följa en lika spännande som lärorik raceberättelse signerad Roger Nilson (the one and only) som var navigatör ombord. Reportaget är tidigare publicerat i tidningen På Kryss.

Team Pro4u seglar en modifierad First 36.7. Besättningen under Gotland Runt bestod av Patrik (ägare och projektledare) och Emil Forsgren, Zacharias Krafft, Emil Alnebeck, Anders Björk, Linnea Floser, Peter Thorwid, Thomas Tennström och Roger Nilson. Mer om laget hittar du längst ner samt på sidan swe88.se.

Slutspurten

Tävlingsledaren Håkan Andersson, har klokt nog, av säkerhetsskäl uteslutet krav på sedvanlig rundning av bojen utanför Visby. När vi är tvärs Nyrevsudde, en bit syd Visby, är det dags att falla av rakt mot Almagrundet på nordnordostlig kurs. Vi står inför för ett svårt beslut. Skall vi våga sätta spinnaker i den sydvästliga kulingen? Skeppare Patrik hade dagarna innan start reflekterat.

”Det känns inte helt bekvämt att segla med spinnaker, i över 12-13 m/s, med denna tunga, icke planande båt.”

När Patrik, denna tidiga morgon, kom på däck, är vakt-laget tveksamt till att sätta spinnaker. Det blåser då 16-17 m/s. Vi vet att huvuddelen av alla startande båtar redan har brutit racet. Många försvann norröver, på positionssystemet TracTrac, direkt efter passagen av Almagrundet. Ännu fler seglade norröver innan de nådde Gotska Sandön och Fårö. Men vi vet också att ett antal vassa båtar är kvar på banan och flera av dem ligger bra till.

”Vi måste ju pröva, vi seglar trots allt för totalsegern”, säger Patrik lugnt.

Team Pro4u lyckades slå den 35 fot långa och 6 ton tunga båtens fartrekord med 21,2 knop. Foto: Roger Nilson

Under vår skeppares trygga ledning åker spinnakern upp och fyller med en knall. Patrik styr. I början känns det lite vingligt och osäkert men efter ett par halvbroachar, bättre koordination mellan styrning och trimning, känns färden mer stabil. Besättningen gör som vanligt ett brilliant, väl koordinerat och fokuserat jobb. Det har skapats trygghet i teamet då vi i sommar, före Gotland Runt, hunnit med att segla tre regattor. Efter någon timme hörs besättningens exstatiska hurrarop när båten slår sitt eget fartrekord 21,2 knop i en yrande surf! Inte illa för en 35 fotare på 6 ton. Några timmar senare mojnar kulingen något och den långa babordsbogen för oss, fortsatt under spinnaker, spikrakt till Almagrundet.

Team Pro4u med navigatör Roger Nilson på däck. Foto: Facebook @GotlandRunt

När vi vid lunchtid, 48 timmar efter start, åter rundar Almagrundet utanför Sandhamn och har en dryg timmes halvvindsbog rakt in i mål, är det dags för mig att komma upp på däck för första gången sedan start. Under skärgårdsseglingen liksom under den långa blåsiga sträckbogen sydvart från Almagrundet till Fårö vidare under kryssen längs Gotlands ostkust hade vi bestämt att det var bäst att jag kom med mina navigatoriska och strategiska råd från sittbrunnsluckan. Inte bra om jag tröttade ut min lite äldre kropp i blåst och kyla på däck, sittande med en Ipad i lovart. Nere i båten kunde jag lugnt navigera på vanliga datorn och hålla mig i lovart i möjligaste mån. Jag kunde i lugn och ro kolla in andra båtars AIS, kurs och fart, följa aktuella vindobservationer och ladda ned digitala väderfiler via vår internetantenn i masttoppen. Som vanligt hade jag bara fått ett par timmars sömn under dessa två intensiva dygn.

Team Pro4u börjar ana att vinsten är inom räckhåll. Foto: Facebook @GotlandRunt

Halvvägs från Almagrundet till mållinjen, helt nära Sandhamn, möttes vi av glada tillrop och vi börjar ana att det hade gått bättre än vad många av oss hade trott. Några gånger hade jag via TracTrac noterat att vi ledde vår klass men jag hade svårt att tyda vår totalplacering i relation till de 166 båtar som startat och som vi seglade mot totalt enligt Gotland Runts handikappsystem. När vi backar in mot bryggan, i ett soligt och varmt Sandhamn, står det klart. Vi hade vunnit totalsegern med en marginal på 80 minuter. Vilken underbar känsla, en verklig arbetsseger! Ett race som inte hade handlat om tur, rätt storlek på båt eller bra mätetal. Självklart ett visst ”flyt”, men en seger grundad på erfarenhet, kunskap och kompetens, vad gäller såväl teknik ombord som val och träning av besättning. Rutinerade Stefan Winberg, tidigare bl a ansvarig på North Sails, gratulerade oss med följande uppskattande ord.

”Grattis till en enastående prestation. Måste ha varit ett litet helvete i en 35-fotare i den sjö och vind som rådde. Bra seglat och hälsa hela besättningen att de gjort en gigantisk prestation.”

En märkbart nöjd Roger Nilson med två av Gotland Runts åtråvärda pokaler. Foto: Christin Fischer

Återblick

Vi backar i tid till fredagen den trettionde juni, två dagar före start i Gotland Runt. Delar av besättningen på Team Pro4u har just haft ett zoom-möte ombord med vår meteorolog Martin Hedberg. Han är tydlig.

”Ingen ändring i prognosen, mycket stabil sedan några dagar. Lågtrycket som kommer att dominera hela racet ger er sannolikt, under minst hela första dygnet, från ni rundar Almagrundet, styv kuling, dryga 15 m/s från västsydväst, som drar sig mot sydväst när ni närmar er Östergarn och Hoburgen.”

Bara vår skeppare Patrik och jag är kvar ombord, klockan är runt åtta på kvällen. Vi inser nu att prognosen kommer att stämma och jag undrar försiktigt hur många rev vi har i storseglet.

”Ett och ett halvt rev men om det blir för mycket vind kan vi byta till trysail, vårt lösfotade stormstor”, svarar Patrik med viss eftertanke.

”Har vi inte något annat storsegel som kan passa bättre för den här krävande kryssen ned till Hoburgen?”, fortsätter jag undrande och tänker att vi troligen inte kommer att kunna vinna totalt om vi tvingas byta till vårt lilla stormstorsegel. Patrik kommer med möjlig en lösning.

”Jo visst, vi har ett storsegel i dacron, byggt 2018 med tre rev och genomgående lattor. Det är visserligen 3 kvm mindre men är superstarkt. Vi brukar ha det till transportseglingar och när vi tränar ungdomar under KSSS Offshore Clinic.”

Patrik funderar några sekunder och tar sedan ett viktigt beslut.

”Vi byter till dacronstoren, det hinner vi göra till imorgon förmiddag och kan testa seglet när vi skurit i alla tre revlinorna, vi kollar allt under tränings-racet”.

Det blir bråda tider. Först stämmer vi av med tävlingsledningen att vi kan byta storsegel. Teknisk chef Håkan Lindqvist ger oss grönt ljus och konstaterar: ”Inget kontroversiellt alls om ni byter till ett mindre storsegel. Det går bra.”

Sagt och gjort. Dacronstoren tas snabbt till northloftet, mäts in och ses över. Nästa morgon, dagen före start, skärs det i nya revlinor och strax seglar vi träningsracet på Lilla Värtan följt av hårdväderträning på Strömmen mellan Stadsgården och Skeppsholmen. De tre reven i storseglet finjusteras, skot och skotpunkter provas inför sannolik dubbleheadsegling med jibtop och vår stormfock som stagsegel - enligt senaste väderprognosen, en trolig segelkombination på väg upp från Hoburgen till Karlsöarna, väst om Gotland. En relativt nytillverkad hårdvindsfock i dacron hissas och trimmas in i den labra kvällsbrisen. Flanörer längs kajerna undrar nog vad vi håller på med. Detta lilla robusta segel är delvis producerat av Patriks 23-årige son Emil som praktiserat på Norths segelmakeri och som förra året fick Magnus Olsson-priset. Han är en av Sveriges allra bästa allroundseglare i denna ålder.

På söndag morgon, ett par timmar före start, efter slutligt samtal med vår meteorolog, leder Patrik rutinerat ett detaljerat möte med hela besättningen. Nio personer lyssnar nogsamt, inträngda under däck i det begränsade utrymmet. Åtta av oss i besättningen plus en fotograf från KSSS. Vi går igenom varje del av banan, rutiner ombord, säkerhet, vilka segel som sannolikt blir aktuella relaterat till förväntad vind-vinkel och vindstyrka.

”När vi tagit oss ut i öppet hav sydost om Sandhamn går vi troligen direkt till vår hårdvindsfock, alla må då ha ätit varm mat, vara rätt klädda för en hel natt på relingen. Det blir en lång, gropig och snäv sträckbog. Vi kör igång vårt vaktsystem direkt, jag sover på sträckbogen till Fårö så jag är utvilad till kryssen längs Gotland och undanvinden hem.”

Förberedelserna har som vanligt varit minutiösa. Emil Arnebäck har varit ”shore-manager”, skött logistik runt mat och transporter, kommunikation via mail och messengergrupp. Vår ”ordningsman i klassen”, Anders Björk har som vanligt skött en hel del administration och information till besättningen. Vi har alla satt ett scopodermplåster bakom örat för att om möjligt förebygga sjösjuka. Alla har sina tydliga tekniska ansvar ombord liksom tydliga roller under skärgårdsseglingen liksom under offshore-delen. Roller och ansvar har slipats in under våren och sommaren då Patrik vet hur viktigt det är både träna och kappsegla med samma besättning, helst med samma grupp under hela sommaren.

Alla i teamet är amatörer men organisation i teamet är på hög, professionell nivå. Jag har seglat på många svenska havskappseglingsbåtar och vågar påstå att denna är den mest väloljade. Det gäller alla områden; optimering av mätetal, uppgradering av segelgarderob, uppdatering av polardiagram, perfekt ordning på all elektronik/datorer liksom kalibrering av alla instrument, uppgradering av alla trimsystem och trimtabeller ombord, manöver/start/fartträning som börjar på Baggensfärden i april och slutar på samma plats i oktober. När jag klev ombord på Team Pro4u första gången i juni 2019 var det också första gången jag som navigatör hade en skeppare med klart mer koll och kunskap än jag själv vad gäller hård-och mjukvara inom mitt eget ansvarsområde. En mycket bekväm känsla för en åldrande navigatör. Även inom andra områden kan Patrik mer om båten än de flesta andra ombord.

Vår mycket erfarne taktiker, Peter Thorvid, skapar ihop med Patrik en bländande start nära Skeppsholmen. Vi är före hela vår startgrupp och gör en närmast felfri taktisk och strategisk resa ut genom Stockholms skärgård. Trots vårt, i rådande lätta vindar, handikappande storsegel, når vi öppet hav i topp på korrigerad tid. Ett lågtryckscentrum, sydsydost om starten, gav oss först kryss i lätta ostvindar. En vind som vred till vänster, hela vägen till västsydväst, när centrum på vädersystemet vandrat framför oss mot nordost. Halvvägs till Sandhamn sätter vi spinnaker och håller den uppe till nära Almagrundet.

När vi under ett balanserat och tryggt segelplan, vår revade dacronstor och dacronfock, rundar Almagrundet, råder redan styv kuling, med dryga 14 m/s. Vår lilla båt rör sig ihärdigt på den långa sträckbogen sydvart till Fårö. Linnea Floser sitter tryggt vid rorkulten. Hon har seglat skeppare i världscupen i matchracing och är en av de fyra som betros med att styra.

Vi har innan start bestämt oss för att hålla oss mycket nära Gotlands ostkust för att få sjölä, mindre vågor och för att undvika vinddriven ytvattensström. I gryningen, helt nära Salvorev och Fårö seglar vi dikt bidevind och hackar oss under dagen söderöver i den alltmer sydvästliga vinden. Efteråt räknar jag in 51 stagvändningar från Fårö till Hoburgen som vi når vid 21-tiden, efter 16 timmars våt kryss. Bitvis noterar vi hård kuling, runt 17 m/s med byar upp till 20 m/s. Tack vare att båten, under tidigare år, seglats i liknande vindstyrkor gick inte en enda liten pryl sönder. Några få blev sjösjuka, en lite värre, men när vi nådde krönet på berget, det vill säga Hoburgen, var alla i god form. Vi kunde äntligen släppa på skoten och rusa nordvart under vårt planerade och inprovade segelplan med jibtop, stagsegel och revad stor.

Lyckligtvis hade jag förskonats från sjösjuka, trots att dofterna under däck inte var särskilt angenäma. En god rutin på Team Pro4u är att ha med sig spypåsar från SAS som håller maginnehållet på plats i påsar men inte doften. Att någon inte hade haft kunskap hur man stänger och öppnar skrovgenomföringen till toaletten gjorde inte dofterna under däck behagligare.

Topp tre

Väl i mål kunde vi summera. Snabba, planande och välseglade Tutalör, en Figaro 3 med foils som seglades i double handed-klassen kom på andra plats totalt. Tutalör gick ungefär samma väg som vi gjorde, nära ostkusten på Gotland. En stark prestation av Christian Harding och Joakim Hoppe. Joakim vann förra året VM i doublehanded, på Gotland Runt banan, ihop med Patrik i Team Pro4u.

Tutalör med Christian Harding och Joakim Hoppe. Foto: Facebook @GotlandRunt

Tredje båt totalt, i detta krävande Gotland Runt blev Magic Mix, två timmar efter oss på korrigerad tid, med veteranen Odd Lindqvist som navigatör. Den nu levande med flest Gotland Runt bakom sig, 50 varv runt den vackra ön. Odd, som är född 1955, seglade sitt första Gotland Runt som sjuttonåring 1972. Tre gånger har han vunnit totalt. Odds båt hade denna gång valt en annorlunda väg jämfört med oss öster om Gotland. Magic Mix gick på ett långt styrbordsslag, från Fårö, hamnade en bra bit ost om Östergarn, fortsatte ut till havs och gjorde sedan en enda stagvändning in mot en punkt strax norr om Hoburgen. De hade inte haft några tekniska problem men en hel del sjösjuka, 7 av 10 ombord hade drabbats. Många hade inte varit ute i havet innan Gotland runt, alltså inte hunnit få stabila ”sjöben”. Odd upplevde att deras besättning på denna X-41:a valde en väg som sparade på krafter och minskade risker.

Utöver navigatör Odd Lindqvist seglade Patrik Björklund (skeppare), Filip Larsson, Hans Holmqvist, Konrad Törnqvist, Jon Arnell, Lovisa Arnell, Urban Nyhammar, Elin Björklund och Hanse Thorslund ombord Magic Mix. Foto: Facebook @GotlandRunt

Nu efteråt har jag räknat på våra tider enligt det handikappsystem som Gotland Runt använder. Magic Mix korrigerade tid från Fårö till Hoburgen var 1082 minuter och vår korrigerade tid från Fårö till Hoburgen 1018 minuter. Vi var alltså 64 minuter snabbare på korrigerad tid på denna sträcka. Slutsatsen är alltså, också min erfarenhet från tidigare Gotland Runt, att det lönar sig att gå nära land under dessa vind- och sjöförhållanden. Även när vinden är nära nog parallell med kustlinjen.

Varför bröt så många båtar?

Efter målgång har många haft anledning att fundera över varför så få båtar fullföljde racet. Enligt Gotlands Runts utmärkte tävlingsledare Håkan Andersson hade 200 båtar anmält sig, 185 båtar registrerades via tävlingsledningens kontor på Djurgården och totalt 175 båtar startade. Av de 166 enskrovsbåtar som startat, och som kunde tävla om totalsegern, gick bara 21 i mål. Alltså knappt 13 procent fullföljde. Att två av sex anmälda flerskrovsbåtar gick i mål var kanske mindre förvånande liksom att de äldre classicbåtarna avbröt Gotland Runt efter första rundningen av Almagrundet. Men varför avbröt hela 87 procent av enskrovsbåtarna som tävlade om totalseger? Ovädersåret 2019 avbröt cirka 40 procent.

Jag kontaktade tävlingsledaren Håkan Andersson, en dryg vecka efter Gotland Runt, då jag hade funderingar över varför så många båtar brutit och varför man skapat ett race i racet som jag fick information om först efter vår målgång. Att inofficiellt inrätta ett race i racet, har aldrig tidigare gjorts i tävlingens 86-åriga historia. Håkan förklarar.

”Många hade nog Gotland Runt 2019 som referens. Det blev ett dyrt race för många, mycket vind och sjögång. Många skörade segel och ett 10-tal mastbrott. Även många andra tekniska problem 2019, grejer som gick sönder och lossnade ombord. 2019 blev många överraskade, det blev mer vind och svårare sjögång än de flesta väntat sig. Denna gång stämde prognosen bättre även om vinden blev aningen mer sydlig än väntat. Jag tror att många inte seglat så mycket till havs i sina båtar, mindre tid till sjöss i fritt hav och har heller inte tränat sina besättningar i dåligt väder och mörker. Jag tror också nivån på allmänt gott sjömanskap har sjunkit sedan 80-talet. Några seglare vände sig till oss i tävlingsledningen tidigt på söndagsmorgonen den andra juli då Gotland Runt startade. De ville ha en möjlighet att kappsegla utan att segla hela vägen runt Gotland. Vi skickade vid niotiden, på startmorgonen, ut ett sms till alla ansvariga skeppare att de som ville kunde rapportera sin tid när de passerade Almagrundet. Vi lovade de båtar som hade rapporterat sin seglade tid vid Almagrundet och som valt att inte fullfölja Gotland Runt, att vi skulle räkna ut deras korrigerade tid till Almagrundet och publicera dessa tider. Vi valde att inte lägga ut denna information, om korrigerad tid till Almagrundet, på hemsidan (kanal för officiell information) för Gotland Runt.”

Under samtalet med Håkan den 13 juli påpekade jag att resultatet från ”racet i racet”, till Almagrundet stod uppsatt på resultatlistan för Gotland Runt vilket jag tyckte var märkligt då vi inte ens hade känt till denna tävling i tävlingen som bara informerats om via ett sms som flera skeppare inte noterat eller kanske inte ens fått. Håkan höll med mig och lovade då att ta bort denna information från resultatlistan för Gotland Runt. Håkan lovade också att rankingen vid Almagrundet var en engångsföreteelse. På KSSS hemsida säger Håkan om Gotland Runt:

”Årets race var utmanande på många sätt inte minst vädermässigt. Prognoserna indikerade mycket vind och grov sjö men var samtidigt stabila. Det är med stor respekt som jag följde hur deltagarna fattade kloka beslut, både de som valde att avbryta som de som seglade banan runt Gotland. Det finns stor erfarenhet hos våra deltagare och när jag summerar känns det särskilt bra att ingen deltagare drabbats av några allvarliga personskador”

Håkan konstaterade vidare att det i år bara skedde två mastbrott, ett bombrott, ett roderbrott och den enda personskadan var en lättare hjärnskakning, förutom sjösjuka. Han nämnde också att några båtar efteråt hade ångrat att de inte fullföljde racet då den verkliga väderutvecklingen väl följde prognosen som gavs på morgonen startdagen.

Några erfarna seglare, som jag har haft kontakt med, tror att fler båtar hade fullföljt Gotland Runt, om det inte hade erbjudits en korrigerad tid och pris till Almagrundet men att färre hade startat från stan utan möjligheten till korrigerad tid till Almagrundet. Kanske det kan stämma.

Stefan Rahm, VD för KSSS ,som jag hade kontakt med den 12 juli hade följande kommentar till årets Gotland Runt_

”Prognoskartan som visades (av tävlingens meteorolog Måns Håkansson), under skepparmötet dagen innan start, visade ett stort rött område, alltså mycket vind under lång tid. Många tyckte nog inte det var värt att vara sjösjuk, sitta i skiten så länge. Många båtar är ovana, har inte varit på sjön så mycket. Jag tror att de flesta, som inte fullföljde, gjorde det i förebyggande syfte. Idén att erbjuda en korrigerad tid till Almagrundet var för att få fler seglare att segla lite längre. Bara de 66 båtar som både rapporterade sin tid vid Almagrundet och sen bröt tävlingen hamnade på resultatlistan för korrigerad tid till Almagrundet.”

Joakim Norlén, också i tävlingsledningen, funderade någon vecka efter Gotland Runt:

”Många hade nog Gotland Runt 2019 i färskt minne. Många tyckte nog att det inte var värt att utsätta sin båt och besättning för det väder som väntades. Att de inte skulle klara det här vädret. Jag tror det var få som bröt först när det blev problem, till något gick sönder. Många bröt innan de försökte segla hela Gotland Runt, bröt alltså i förebyggande syfte.”

Förr om åren seglade många fler båtar exempelvis Sandhamn Open och liknande regattor där ett offshorerace ingick, tidigare på sommaren, före Gotland Runt. Jag tror också, som Odd Lindqvist funderade, att det förr om åren var fler som var fokuserade på havskappsegling, hade färre andra konkurrerande aktiviteter på sommaren. Idag kanske det är mer trångt i mångas kalendrar, mycket annat som får uppmärksamhet. Odd tyckte att tävlingen till Almagrundet gjorde årets Gotland Runt något urvattnad. Han funderade vidare:

”Tidtagningen vid Almagrundet kunde ha räknats som ett spurtpris för alla båtar. Myten är en havskappsegling runt Gotland, hur skall myten åter få liv, är myten död? Nu kappseglade 66 båtar bara till Almagrundet, nära där Gotland Runt tidigare startade. Jag har varit med om cirka åtta Gotland Runt med lika mycket vind som denna gång men aldrig har så många brutit eller inte startat. Båtarna var förr om åren i genomsnitt mindre och kanske mer sjövärdiga. Många båtar seglar numera enbart Gotland Runt, som enda tävling på året. Mellan 60 och 90-talet seglade fler båtar även andra havsrace.”

Min egen fundering, kan det vara dags att införa något slags kvalificeringskrav för att få starta Gotland Runt? Kanske krav att segla viss distans till havs med huvuddelen av sin besättning innan start? Eller krav att delta i någon regatta där någon form av offshore-segling ingår, innan Gotland Runt?

Vi kan också notera att årets SM i havskappsegling, under ORCi-regeln, blev inställt på grund av för få anmälda båtar. Detsamma hände med Marstrand Big Boat Race. Kanske lågkonjunkturen skapat minskat intresse för havskappsegling som onekligen är en dyr sport?

Det är min förhoppning att framtidens generationer seglare kommer att få ett större intresse för havskappsegling och att det tas fler initiativ som exempelvis Patrik Forsgrens ”KSSS Offshore Clinic”. Den typen av verksamhet är mycket väl utvecklad i exempelvis Frankrike och Nya Zealand som är ledande vad gäller ocean- och havskappsegling. Dessa länder har utbildningar, träningar vad gäller havskappsegling. Det är också min förhoppning att fler båtar kommer bättre förberedda till start, nästa gång en kuling sveper in över Östersjön.

Jag uppmuntrar goda förslag för att få mer energi i tävlingen och få fler båtar att fullfölja världens största årliga havskappsegling som pågått sedan 1937. Kanske den röda färgen på den digitala väderkartan inte behöver avskräcka lika många nästa gång om man kommer bättre förberedd till tävlingen?

Text: Roger Nilson

Team Pro4u

Denna First 36,7:a ägs sedan 20 år av Patrik Forsgren som också är båtens skeppare. Båten har bl a optimerats med ny köl, nytt roder, kolfibermast, avancerade trimningssystem på däck et c. Team Pro4u har vunnit mer havskappsseglingsregattor än någon annan Skandinavisk båt de senaste 10 åren. Bl a annat vinst i två ORCi EM, 2:a på ORCi VM en gång, 3:a på ORCi VM två gånger plus ett otal andra vinster i tävlingar som Baltic Offshore Week, ORCi SM och Gotland Runt. Patrik vann Double Handed VM 2022 på samma bana som Gotland Runt. Team Pro4u har haft 10 raka segrar på amatör-EM och VM i ORCi-regeln. Patrik driver också KSSS Offshore Clinic sedan flera år där han utbildar unga duktiga jolleseglare till havskappseglare, en unik verksamhet i Sverige. Patrik seglar också sin J/70 på hög nivå, både nationellt och internationellt.