Destination Västindien, del 1

Man kan undra varför ostindiefararna ofta inte började resan från sina västkusthamnar förrän i december, eller rent av tvingades vänta in snöglopp och begynnande isläggning i januari. Hela resan tog, om det fungerade väl, omkring ett och ett halvt år. Den tuffa starten blev ändå den bästa i slutändan.

Från och med 1700-talet hade man nämligen riktigt bra uppfattning om hur vindarna under året fördelade sig över oceanerna. Det gällde inte bara att komma loss från Nordsjön på bästa sätt, utan genom en period med syd- och sydvästvindar för att kunna runda norr om Brittiska öarna och där få en långvarig vinternordan som bar långt söder över på Atlanten. Man ville även finna nordostpassaden redan utanför Portugals kust och runda Godahopsudden under södra halvklotets sommar och därmed stormfritt vatten. Oftast stämde mönstret bra och man nådde Sydkinesiska sjön utan några ännu utvecklade tropiska stormar eller envis nordostvind på väg till destinationen Kanton i Kina. Artikeln kommer i två delar. Här följer en mer allmän beskrivning, för att i nästa nummer dyka ner i mindre detaljer.

Foto: James Mitchell

Lage Larsson, född 1946, har haft ett särskilt intresse för marint väder, speciellt med inriktning på kappsegling, under hela sitt aktiva båtliv. Hans första båt var en egen eka för att ro till skolan i Kristinehamns skärgård.

Varje år kör cirka 200 båtar med i runda tal 1200 personer över Atlanten med Atlantic Rally for Curisers, kort och gott ARC:en. Figur: www.worldcruising.com

Under 1400 och 1500-talet öppnade herrar som Christer Columbus, Vasco da Gama och inte minst Ferdinand Magellan upp världen genom sina upptäcksresor. Inte enbart till godo. Svenska Västindiska Kompaniet deltog ivrigt i ”triangelhandeln” och tjänade under 1700-talets hälft stora pengar. Fartyg lastade med vapen, brännvin och billiga glaspärlor byttes mot slavar vid Västafrikas kust. Med fören mot Karibien och Mexikanska Gulfens hamnar utväxlades sedan afrikanska människor som boskap mot tobak, bomull och sockerrör till hemresan. Rutten väster ut över Nordatlantens södra delar har alltså ivrigt beseglats i århundranden långt innan de seglingar som idag förekommer och med lite annat syfte och förutsättningar. Innan vi börjar beskriva väder och vind från Kanarieöarna över till den Karibiska övärlden vill jag tipsa om några siter som ni kan ha stor nytta av för att bättre hänga med i artikeln, eller för att rent av planera en egen segling.

Med siterna www.windy.com och www.ventusky.com kan du se alla olika väderparametrar som vindar, vågor och havsströmmar. Dessa visar ett nuläge och prognos för cirka 10 dygn framåt. Du kan studera vädret med utgångspunkt från minst två globala modeller och en och annan lokal modell med högre upplösning över några lokala kustnära områden. Du kan välja en rund global presentation som ger en mer sann uppfattning över världens alla väder- och klimatzoner. Genom att jämföra förväntat väder i slutet av en tiodygnsprognos mellan de globala modellerna visualiseras tydligt osäkerheten i så långa prognoser genom rätt stora skillnader. Nu tar ju en segling betydligt längre tid än dessa prognoser så för planeringens skull kan det vara bättre att sitta ner i lugn och ro och studera Pilot Charts för Atlanten. De finns att skicka efter i pappersformat och är då i storlek med vanliga papperssjökort. Du kan även hämta Pilot Charts gratis för samtliga oceaner på deras hemsida www.offshoreblue.com. Här presenteras medelvärden för en månad i taget. Statistiken bygger på många års observationer och erfarenhet inskickade av fartyg som ofta färdas i området. Här beskrivs även vädret i mer allmänna ordalag för att ge en bra uppfattning om vad du kan ha att vänta dig, se Figur 1.

Figur 1. Vindarna som presenteras i form av en vindros representerar medelvärden för den månaden och det område som figuren täcker. Ur figurens exempel kan du utläsa att tiden för vindstilla utgörs av 0%. Längden av pilarna runt cirkeln representerar procent av den vindriktningen mätt mot måttstocken under rosen för månaden. Mät mot ringen, inte centrum av cirkeln. Om längden på sträcket blir för långt anges procenten på linjen. Varje litet tvärstreck motsvarar 5knop vilket motsvarar ca 2,5 m/s. Ur exemplet kan du utläsa att den förhärskande vindriktningen är NO och att det förekommer under 58% av tiden. Medelvindhastigheten från NO är 5 m/s. Om du anser att NW, W och SW vindar är ofördelaktiga för er så kan du förvänta dig det i ca 13% av tiden. Stabil gynnsam segling i hela 87% av tiden vilket är en bra plats att vara på. Om du har otur kan dock den ofördelaktiga vinden vara i dagar då just du är där. Så är det med statistik.

När man studerar en prognoskarta över väder och främst vindar för en speciell plats och exakt tid är även den informationen ett utjämnat värde av beräknade max- och minimivärden. Jämför du dessa värden med ett statistiskt värde för platsen och gällande månad från en Pilot Chart kan det stämma till punkt och pricka men troligast är att värdena skiljer sig åt. Här är det ju än mer utsmetade värden. Genom att bara flyktigt titta på en vindros från exempelvis området 20°N 30°W och månaden november får man lätt uppfattningen att det är NO och O vindar som gäller. Väl därute går kanske vinden istället vänster upp mot NW och skurar kommer med vindbyar från SW. Förändringarna och alla andra oväntade synintryck stämmer inte in med din strategi och det du intalat dig. Du misstror lätt prognosen och ändrar kanske olyckligt din strategi. Bättre väderkunskaper kan ha hjälpt dig till beslut. Så låt oss därför börja med att förklara vädret i stort och därefter gå ner i allt mindre detaljer. Det gör att väl där ute i verkligheten blir det lättare att känna igen och pricka av de olika vädertyperna.

Foto: James Mitchell

Låt oss börja vid ekvatorn och gå norr över upp mot de nordligaste delarna av Nordatlanten. Sydostpassaden från Sydatlanten skjuter året om upp en bit över själva ekvatorn. Området där den möter nordostpassaden från Nordatlanten kallas för Doldrums, även kallat intertropiska konvergenszonen (ITC). Det är ett några grader brett område med mycket varm, fuktig luft och svaga, växlande vindar varvat med kraftiga vindbyar och hällregn. Området ligger nära ekvatorn men strax norr där om under norra halvklotets vinterhalvår. Under sommarhalvåret kan man finna doldrums ända upp på 9°N. Ovan nordostpassaden ligger ett omfattande högtryck som oftast består av två centra; Bermudahögtrycket och Azoriska högtrycket. Utbredningen varierar och förändras snabbt över några dygn. Oftast är området helt utan vind stort och kallas från segelfartygens tid för hästlatituderna. Genade man för snävt och på för nordlig bana över mot Västindien kunde man hamna lång tid i en extrem torka. Hästar i lasten kunde duka under.

Områden med dålig vind kan under lite längre tid förekomma mellan 35°N ner till 20°N. Ovan högtryckscellerna drar de vandrande lågtrycken fram. De styrande och omfattande lågtrycken på Nordatlanten bildas oftast strax söder om Newfoundland och drar vidare öster ut längs latitud mellan 35°N-60°N. Det innebär att det inte direkt påverkar våra seglingar över till Kariben. Om kalluften bakom lågtrycken däremot drar långt söder över kan det bildas små, men aktiva, lågtryck på kallfronten och som då bryter ner både högtrycken och nordostpassaden. Lågtycksvirvlarna kan ställa till det och ge motvindar flera dygn ända ner på 20°N, se Figur 2.

Figur 2. Väderkartan kan synas rörig och det förekommer dagligen mycket väder på Nordatlanten och det förändras snabbt från ena dagen till den andra. Man kan dock urskilja fyra olika områden med likartat vädermönster. I området från Nordamerika över till Europa vandrar och utvecklas mer eller mindre djupa lågtryck. Det flesta bildas i området kring Newfoundland, fördjupas på sin väg öster ut och har oftast lugnat ner sig något då de når Europa. Söder där om ligger det vi ofta kallar för högtrycksgördeln. Det utgörs av ett mindre högtryck i trakterna kring Bermuda därav ”Bermudahögtrycket” och det mer stabila omfattande Azoriska högtrycket närmre Europa. Bermudahögtrycket är relativt svagt och släpper ibland igenom kalluften från Nordamerika ända ner mot 20°N där det kan bildas små lågtryck som sedan vandrar långsamt mot Kanarieöarna. Om du valt att gå den kortaste vägen (den rödprickade linjen) kan du få kämpa med motvind i flera dagar. Har du koll på lågtycket i god tid kan du tidigt planera men chansartat att gå på norra sidan av lågtrycket och tjäna tid. Det är inte bara lågtrycken från väster som bryter ner passadvinden utan även nybildade mindre lågtryck över Gibraltar svänger ibland fram mot området strax norr om Kanarieöarna och ger S-SW vindar som gör att det under några dagar blir svårt att komma söder över för att fånga passaden. Nästa typiska område är passaden. En av de mer stadiga vindarna som med lite tur kan ta dig hela vägen över till Karibien. I passaden förekommer dock vandrande ostliga vågor. Dom kommer ut över den Afrikanska kusten genererade av de varma ökenområdena. Tar upp fukt från havet och ger band med skurar hela vägen och in över de Karibiska öarna med inte sällan åska och några dagar med skyfall. Det sydligaste väderområdet kallas Doldrums och är ett oredigt och snabbt förändringsbart område där nordostpassaden och Sydatlantens sydostpassad möts. Antingen tar vindarna ut varann och det blir i det närmaste vindstilla eller så drar vindarna rakt upp då de möts och kraftiga skurar bildas lokalt.

Andra delen Destination Västindien, del 2 ger en mer detaljerad beskrivning av de olika väderområdena.

Text Lage Larsson

Top