Här följer andra och sista delen av Lage Larssons artikelserien Destination Västindien. Första delen hittar du här: Destination Västindien, del 1.

Lage Larsson, född 1946, har haft ett särskilt intresse för marint väder, speciellt med inriktning på kappsegling, under hela sitt aktiva båtliv. Hans första båt var en egen eka för att ro till skolan i Kristinehamns skärgård.

Varje år kör cirka 200 båtar med i runda tal 1200 personer över Atlanten med Atlantic Rally for Curisers, kort och gott ARC:en. Figur: www.worldcruising.com

Då börjar vi om söder ifrån och går in mer i detalj i de olika väderområdena. Sydostpassaden från Sydatlanten möter inte Nordatlantens nordostpassad i ett utpräglad likartat och homogent Doldrums område. Ut från Afrikas kust söder om Kap Verdeöarna ner till Liberia och ofta ända ut till 25°W är det genomgående mycket svaga växlande vindar. Från 35°W och väster ut upp utmed Brasiliens kust kröker sydostpassaden av mot ost och går helt ihop med nordostpassaden. För de som skall ta sig ner mot Sydatlanten är området just kring 35°W bäst att ta sikte på för att passera ekvatorn. Här är Sydatlantens passad ostlig och du kan här sträcka bra vidare söder över, se figur 3.

Figur 3. Översatt från engelskan betyder ”doldrum” tråkighet medan ”doldrums” betyder just stiltjebälte som det handlar om i detta fall. Visserligen kan det verkligen betyda tråkighet för den som skall kappsegla sig genom området då du kan bli liggande helt stilla i tropisk fuktig värme medan medtävlande som du kan se vid horisonten glider genom nästan helt utan stopp och försvinner under horisonten. Det är alltså ett riktigt växlingsrikt område. På satelitbilder ser man molnklumpar som förändras och rör sig öster ut över området. Under de upptornade molnen förekommer skyfall och snabbt passerande vindbyar. Strax bakom i uppklarningen förekommer ett helt vindstilla område. Efterhand fortfarande i det klara området men allt närmre nästa molnområde fyller sydostpassaden på söderifrån. Från 10°N ner till 5°N och från Afrikas kust och ut till 20-25°W förekommer ytterst sällan någon vind. Ju längre väster ut man kommer desto mindre utpräglad blir den typiska påverkan av Doldrums. Från ca 35°W går de två passadvindarna ihop helt homogent utan några konflikter.

Vad som sker i nästa område, nordostpassaden, styrs mycket av impulser från kampen mellan svalare fuktig luft från Guineabukten och den heta torra luften från Sahara. Under juni till oktober då det är riktigt varmt över öknen frigörs mycket energi som utveklar det vi längre fram kallar ”östliga vandrande vågor”. De liknar kallfronter som passerar Västafrikas kust på väg ut över hav väster ut. Under årets hetaste tid utvecklas de ostliga vågorna efterhand tidvis till tropiska cykloner som drabbar Västindien som utvecklade orkaner (hurricanes). Därför ger man sig helst inte iväg över Atlanten förrän in i november då Sahara kylts ner något och energin bara räcker till ostliga vågor och ytvattentemperaturen fallit några grader.  Det krävs nämligen minst 27° i vattnet för att det skall bildas tropiska cykloner. Den ostliga vågen sträcker sig i nord sydlig riktning och påverkar både väder och vind. Framför vågen upplöses de typiska cumulusmolnen som bildas i passaden.  Den O-NO passadvinden på 5-10m/s vrider vänster upp mot N och ökar till mellan 10-14m/s. Ganska snart drar kraftiga skurar in österifrån och ökar på byigheten. Bakom skurarna börjar vinden återgå till O eller NO och avtar. Processen tar ofta ett dygn eller lite mer. Är vågbildningen aktiva kan det komma en störning nästan vart annat dygn. Ibland även under vinterhalvåret kan den ostliga vågen utvecklas till en mindre lågtycksvirvel. Detta kommer du att uppleva genom att vinden går vänster nästan ett helt varv under 12-24 timmar. Från NO över N till W senare SW och åter till O och NO. Kring Kanarieöarna och främst norr där om störs ofta passadvindarna av endera små lågtryck eller att det mer omfattande Azoriska högtrycket kommer ner över området. I dessa lägen förskjuts nordostpassaden in mot den Afrikanska kusten och blir ofta liggande där några dygn och trycks kraftfullt ner mot och över Kap Verde öarna, se figur 4 och 5.

Figur 4. Om man skulle rita det förväntade vädret i samband med en ostlig våg skulle man rita det som en typisk kallfront eller tråglinje som ofta förekomer på våra mer nordliga breddgrader. Du befinner dig i vänstra delen av bilden då tråglinjen närmar sig från höger. Du har en NO vind och typiska ”passadcumulus”. De här stackmolnen bildas i det fuktiga skiktet som bildas över det varma vattnet upp till ca 3000 m där luften är torr och inga moln bildas.  Allt närmre själva tråglinjen och vindskiftet till O eller rent av SO sjunker molnen ihop för att i samband med högervridningen i vinden drar skurar med åska in öster ifrån. Här kan du få rätt kraftiga vindbyar. När skurarna dragit förbi spricker molntäcket upp och vinden avtar samtidigt som den åter stabiliserar sig kring NO.

Figur 5. Den här figuren visar en tråglinje som kommit en bit väster ut i passaden. Man kan rätt tidigt skönja att luften börjar cirkulera cyklonalt någon stans utmed tråglinjen. Om det utvecklade lågtycket kommer att passera strax norr om dig kan du se hur vinden vrider hela varvet runt. Du kommer alltså att följa den rödstreckade linjen från A till B. Vindförhållanden som kan få dig att fundera då det inte följer en typisk ostlig våg. W och SW vind är ju långt från en passadvind. Allt du kan göra är att ta obehaget och inte göra några drastiska strategiska förändringar.

Då skall vi i detalj studera vad som sker i området mellan nordostpassaden och högtycksgördeln som utgörs av det Azoriska högtrycket och Bermuda högtycket. Ett omfattande område som under vinterhalvåret tidvis genomgår markanta förändringar och där ytterligheterna kan hålla i sig i en vecka innan de börjar förändras till det mer normala. Högtycken vandrar snabbt mellan nordliga eller sydliga lägen. Kanten för riktigt svaga vindar kan nå ända ner mot Kap Verdi öarna och nästan helt släcka ut nordostpassaden. För att nästa vecka vandra norr över och påverka områden med svaga växlande vindar från Azorena och norr över. Motorn till förändringen är de omfattande lågtrycken som drar österut uppe på Nordatlanten. Bakom dessa drar kalluft ner och ut över Amerikanska ostkusten i samband med kallfronter. Dessa passerar i allmänhet Bermuda och ibland far de iväg och stannar inte upp förrän de ligger från Kanarieöarna hela vägen över mot de norra Karibiska öarna. Utmed kallfronten bildas mer eller mindre lågtryck som river sönder den stadiga nordostpassaden. Förväntade förliga vindar byts till motvindar under ett antal dagar för de som tagit en nordlig bana. En liten joker i spelet är också snabbt nybildade Gibraltarlågtryck som ofta just i november och december inom bara något dygn når området strax norr om Kanarieöarna för att långsamt dra sig norr över upp mot Biscayabukten. En envis SW står ofta några dygn innan passaden fyller på och öppnar för överfart. 

De här detaljerade vädermönstren är till för att få dig att inse att en stabil passad hela vägen inte tillhör det vanliga. Du som vill segla över så behagligt som möjligt kan dock välja en bra väg med rätt stor träfsäkerhet. Ha koll på vädret de första dygnen innan start för att komma iväg på bästa sätt och för att på sikt placera dig nere på bästa breddgraderna. Vad det kan vara kommer jag till längre fram. För att ta sig över så fort som möjligt kan se lite annorlunda ut. Vad som är rätta spåret skiljer sig även rätt kraftigt åt från gång till annan. Ingen seglar över på 7, 8 dygn. Ett tidsspan som prognoserna kan stämma rätt bra för men inte längre än så. Inom kappseglingen i dag gäller det att ha tillgång till och bemästra hjälpmedlen routingprogram, polardata och vindprognoser i gribformat. Men kommer slutpunkten som du rekommenderas att segla mot verkligen vara den bästa när du väl kommer dit och inför den sista biten? Det är frågan. Far inte iväg i blindo. Den erfarne strategen tar hela tiden in nya prognoser för att se hur slutpunkten kommer att förändras. Så länge slutpunkten ligger i det för månaden och området gynnsamma medelvindarna för sista biten in mot mål så är strategin bra. Om inte så har man två huvudalternativ. Chansar medvetet och hoppas på att turen är med er och ni får gynnsamma vindar in mot slutmål eller, så drar ni er medvetet mot en bättre slutpunkt statiskt sett trots att alla optimala beräkningarna visar på en något annan väg. Jag kan nämna att det utarbetas optimala routingberäkningar som avväger hur sannolikheten försämras med allt längre prognoser och tar hänsyn till detta. Flera olika spår kommer att presenteras. Området du bör hålla dig inom blir allt större ju längre prognosen är men du kommer att segla mer säkert och få fler valmöjligheter.

Låt oss studera strömförhållandena och bedöma om det är något att ta hänsyn till på överseglingen. Den förhärskande strömmen kommer att vara den Norra ekvatorialströmmen som går väster ut med ca 0,5knop. Den är relativt stabil och är inte så mycket att räkna med mer än att du kommer att märka att det går lite fortare än vad den döda räkningen kommer fram till. Om du skulle ta dig långt söder över ner mot 4-10 °N där du har Doldrums så möter du den motgående Ekvatorialströmmen som med ca 0,5-1 knop går öster ut. Mer intressant är Nordbrasilianska strömmen och Karibien strömmen som båda går mot nordväst strax utanför Brasiliens nordostkust vidare upp mot de Karibiska öarna. Det är en oredig ström som består av ständiga virvlar med upp mot 5 knop där den är som starkast. Virvlarna går moturs så det blir på norra sidan av virvlarna som du tidvis kan få riktig medström. Gynnsamma områden finner du ofta mellan 200-400M ut från kusten. Karibien strömmen drar med kraft fram mellan Tobago kring Barbados och söder om Sant Lucia. Söder om Florida där den kommer ut i Atlanten igen är den nu den kända Gulfströmmen, se figur 6.

Figur 6. Bilden visar en ögonblicksbild över fördelningen av strömmar utmed Brasiliens kust från vädersiten ”Windy” Den består inte av en mängd mätningar utan är tagen från en matematisk modell. Modellen tar hänsyn till tidvatten, väderläget med vindar och lufttryck samt corioliskraften som orsakas av jordrotationen. Man ser tydligt oredan i havsströmmarna i detta område och den mer stadiga driften i Ekvatorialströmmen.

Då skall vi se om man i förväg kan klura ut den behagligast eller snabbaste rutten över Atlanten från Kanarieöarna till någon av de Karibiska öarna. Man kan dock inte vara helt säker men med rätt stor sannolikhet då det gäller att få en relativt skön resa över. Vad som är den snabbaste vägen variera dock kraftigt utifrån vilket väderläge man är i innan man ger sig iväg. Det finns en hel del tips på nätet angående vägval och de kan stämma riktig bra. Vad jag vill är att du förstår vad som ligger till grund för dessa rent meteorologiskt.

Foto: www.worldcruising.com

Låt oss börja med att befästa att de bästa latituderna för överfart är mellan 10°N-20°N. Där ligger du i den stabilaste passaden. Söder där om kan du få känning av det stökiga Doldrums området och norr där om kan högtrycken norr om er komma ner och släcka ut vinden. Hur gör man då om detta sker? Om det är högtrycket i norr som börjar släcka ner vinden så sker det ganska abrupt för kanten mellan vind eller ingen vind är markant i högtryck. De typiska passadcumulusen sjunker ihop och man ser ett markant klarare område i norr. Nu kan det räcka med att dra sig en bit söder över så man kommer in under stackmolnen som är typiska för passaden för att få mer vind. Känner man däremot hur temperaturen och fuktigheten stiger, blekeområden bred ut sig runt om och mörka molnblaffor med fallstrimmor närmar sig i öster kan man inte göra så mycket mer än att vänta. Du ligger i kanten av Doldrums. Snart kommer mycket vind med skyfall. Detta kan återkomma några gånger under något dygn men snart fyller en stadigare passad in om du inte har dragit dig för långt söder om 10°N. Variationer i själva passaden förekommer alltid i samband med de vandrande ostliga vågorna och det kan man snarare dra nytta av. Framför vågen upplöses eller så plattas stackmolnen ut och vinden går vänster. Du kan nu falla av söderöver för att hålla bra fart. När du börjar se upptornade bymoln med regn i öster står du inför en högervridning av vinden och återgång till den mer stabila ost- och nordostpassaden. Först skall dock några rätt kraftiga skurar passera. Är den östliga vågaktiviteten stor kan det vara några dygn mellan vågorna och påverkan håller i sig ca ett dygn. Om man ger sig iväg tidig på hösten, kanske under oktober eller vilket jag avråder ifrån i september, så kan vågorna ännu utvecklas till elaka tropiska cykloner någonstans från halvväggs av resan och in mot Karibien.

Hur man skall ta sig ner till dessa breddgrader beror helt på de första dygnens väderläge kring och söder om Kanarieöarna. Om situationen är den vanliga att en nordostlig passad väntas stå med bra kraft kring öarna och över större delen av havsområdet över mot Afrika kan man sikta på den vedertagna punkten 20°N 25°W och hamna ca 200M nor om Kap Verde öarna. Vad man bör tänka på är att komma los från öarna så fort som möjligt under dagen och helst hamna i riktning mellan några av dem. För till natten släcks passadvindarna ut i lä av öarna ut till 5-15M innan vinden når vattnet igen med kraft. I ett stråk mellan öarna och vidare söder ut kan man till natten snarare få en förstärkning av vinden.

Foto: www.worldcruising.com

Då skall vi titta på hur man kan utnyttja sitt väderkunnande för att i första hand segla över så fort som möjligt. Siktar man på att försöka hålla sig utmed kortaste vägen så är den ca 250M kortare än det säkrare sydligare spåret. Med en snittfart på 6kn så motsvara det ca 40h i tidsskillnad. Nu är sällan den kortaste vägen den snabbaste när man seglar. För att få ut det bästa av ett nordligare spår gäller det att grundligt studera värdeutvecklingen innan start. Inte bara för att försöka utveckla en hållbar strategi från början utan sedan gäller det att följa upp den valda strategin med nya prognoser hela tiden. Ha idéer redan från början för hur du skall agera då prognoserna börjar se något annorlunda ut. För det kommer de att göra. Det enklaste men rätt ovanligt väderläget du kan ställas inför är en stadig passad men som är något svagare i norra kanten upp mot högtrycket i norr. Routingen kommer halvvägs att ha tagit dig några grader längre söder över än raka spåret. Ett inte ovanligt läge är att passaden störs redan vid start av ett lågtryck norr om öarna. Det kan ha kommit in från väster eller vara ett Gibraltarlågtryck som gått öster ut. I båda fallen har passaden tryckts ner mot Afrika. Routingen kommer att ta er direkt söderöver för att komma fri från lågtyckens störning och fånga upp passaden så fort som möjligt innan det bär av väster ut. Det svåra kan vara att komma ner till passaden så fort som möjligt men se till att inte ligga nära land då kvällen kommer. Det är lätt gjort att luras av den dagliga sjöbrisen som brukar kunna sätta in rätt kraftigt när passaden lagt av men som dör helt till natten. Ett inte ovanligt läge det gäller att hålla koll på är då ett kraftigt kalluftsnedbrott drar ner över Florida. Oftast strömmar kalluften snabbt öster ut och ända ner mot de norra Karibiska öarna. På kallfronten bildas inte sällan ett eller flera lågtryck som blir liggande stilla eller rör sig långsamt öster ut med centrum strax norr om det raka spåret. Du måste då ta dig riktigt långt söder över för att inte få motvind och passaden slås nästan helt sönder helt under några dygn. Du kommer att få ett routingförslag att gå genom lågtyckscentrum alldeles på norra sidan. Det blir en tuff segling och allt skall stämma. Då kan det bli ett lyckokast. Du kommer då även in mot Karibien från ett nordligt läge vilket kan ge bra fart i ost-sydostpassaden. Du skall ha klart för dig att alla korta nordliga spår är chansartade. Om det inte bildas något utpräglat lågtryck i kalluften bildas ofta ett flack tråg med en lika luddig högtycksrygg  ner mot passaden långt i söder. Att ta sig dit i flackande vindar blir inte lätt. Hanka dig snarare fram där du är och hoppas på en bra skärande kurs ner mor någon av de Karibiska öarna när passaden sätter in. Lycka till med vägvalet.

Text: Lage Larsson