I en pågående diskussion här på segelbåtsfix sägs det att nya båtar är så mycket rymligare än äldre. Det är sant, men även båtkonstruktioner som har några år på nacken kan med lite fix fås att upplevas större. Inför refit av vår OE32:as inredning funderade vi på hur man skulle göra så att båten blev och upplevdes så stor som möjligt. Jag insåg att den gamla traditionella inredningen gjorde att båten kändes trängre än vad hon hade potential till. Är man ute och seglar länge eller bara tillbringar mycket tid i en trång båt blir det lätt irriterat efter ett tag. Har vädret varit inombordsväder några dagar blir det extra tydligt hur viktigt volym är, men också att inredningen är byggd så besättningen inte blockerar varandra när den sitter och läser, sover, äter eller går på toaletten. Fint vore om det även finns platser ombord man kan dra sig undan till för att få vara för sig själv. Även för den som står i köket är det viktigt att inte blir störd av övriga ombord när de klättrar ut och in i båten. Skulle det gå att fixa till en 32 fotare så att den uppfyllde dessa krav?

Beppe Backlund har renoverat sin OE32, och delade med sig av hur det resonerade kring processen i Facebookgruppen Segelbåtsfix. Resultatet är makalöst, innovativt, och riktigt, riktigt snyggt! 

I traditionellt segelbåtsinredning finns två längsgående kojer i salongen med ryggdynor som fälls upp när man ska sova, där ovanför bokhyllor. Det här arrangemanget käkar bokstavligen volym. Bordet kommer långt ut i salongen och spärrar passagen. Vi tänkte så här: skippa bokhyllorna. Vi kan få med oss mer litteratur än vad som ryms i hundra bokhyllor i våra iPads. Hur mycket utrymme för papperssjökort krävs? Inte så mycket som förr i alla fall. Vi navigerar sedan tio år bara med våra surfplattor.

Resonemanget gjorde att vi flyttade sittplatsen ut till skrovet samt höjde upp den något. Plötsligt hade vi tagit hela båtens bredd i anspråk och samtidigt fått ett mycket större fysiskt livsutrymme ombord.

Köket ville vi ha stort så att det skulle gå att laga mat lika bra som hemma. Kocken skulle också stå ostörd i köket. Vi valde bort den traditionella placeringen vid nedgångsluckan och gjorde ett längsgående kök i salongen: nu kan man vara två vid matlagning.

I äldre båtinredning är toaletten framför masten. Ofta stänger man en dörr mot salongen och en in till förpiken när man vill ha egentid. Därmed är vägen blockerad till förpiken. Att halvera utrymmet och bara ha en dörr långskepps i stället gör utrymmet väldigt trångt. Vår lösning blev en välvd dörr som snurrar utifrån centrum som en halv trumma. Nu fick vi det utrymme som krävdes inne på toaletten och även mer utrymme utanför när dörren står i det läget.

Vid nedgångsluckan där det gamla köket tidigare fanns blev det nu en plats som kan fungera som ”kontor”/navplats eller en yta som man kan dra sig undan till om man vill ägna sig åt knyppling eller nåt annat. Navigationsbord hette det förr när dessa tilläts att ta stor plats.

I förpiken blev det en ”fåtölj” med en del av kojbotten som går att sätta i bekväm sittvinkel och med ryggen mot skrovsidan. En enkel lösning som fungerar bra om man vill sitta för sig själv och läsa.

Detta är lösningar som påverkade det fysiska varandet i båten. Även visuellt kan man göra mycket för att skapa upplevd volym. Tänk vad speglar i en hiss kan göra för det upplevda utrymmet. Med hissen som metafor funderade vi på hur man skulle kunna trixa fram volym.

Ett sätt är att göra fönster lite här och var. Genom skrovet kan man inte göra för många av förklarliga själ, vi gjorde ett. Fler blev det inne i båten, ett fönster så man ser motorn, ett fönster så man ser in i stuvfacket, ett fönster i toalettdörren. Tanken är att när ögat inte hindras av en vägg utan ser vidare blir känslan av volym större.

Färgsättningen är viktig för rymdkänslan. Ljust i tak och på väggar ger en luftig atmosfär. Vi valde att måla med högblank färg. Det bildas speglingar och precis som i hissen känner man då inte väggarnas naturliga begränsningar.

Former är viktiga. Garderobsmodulen fick välvda dörrar därför att jag upptäckte att plana dörrar gjorde att hela konstruktionen kändes som ett tungt block som tog stor visuell plats.

Kravet på trappen ner i båten var att den skulle vara transparent för att inte stänga genomsiktligheten akterut mot stickkojen och omvänt.

OE32:ans konstruktion gjorde att jag vågade såga ur huvudskottet på styrbordssidan så salongen upplevs gå ända fram till förpiken. Det ger en salong på ca fyra meter. Garderobmodulen byggdes så att den bryter barriären som tidigare utgjordes av huvudskottet. Grabblisten under fönstren på styrbordssidan passerar hela vägen och hjälper också till att sy ihop salongen och utrymmet mitt mot toaletten. Som kuriosa kan också nämnas att grabblisten smalnar av förut för att förstärka längdperspektivet, dvs den är bredare akterut än förut.

I mörker är belysningen viktig. Genom att placera ljuspunkter i alla mörka vrår upplever man båtens hela volym även på kvällarna.

OE32:ans skrov har skaplig volym redan från början. I jämförelse med andra OE32:or har våra ansträngningar gjort skillnad. Båten upplevs som större inuti även i jämförelse med andra äldre 32 fotare.

Båtbygge är en konst i kompromisser. För vårt sätt att segla med en mix av skärgårdsegling och kortare havseglingar (överfarter på max tre - fyra dygn) har vår båt fungerat bra. Skulle jag ställa upp i en segling jorden runt non stop skulle det bli en annan inredning. Att tex göra det bästa köket för tuff havssegling skulle vara att suboptimera i vårt fall. Den tid vi tillbringar till havs är kort i jämförelse med tiden i hamn.

Text: Beppe Backlund