Vilken bottenfärg man ska använda är en av miljonfrågorna inom seglingsvärlden, inte minst nu när flera populära alternativ försvunner från marknaden. Här bjuder vi på några tips på vad du bör tänka.

Förra veckan undersökte vi varför den populära bottenfärgen VC17 utgår; Populära bottenfärgen utgår: Vad nu? Sammanfattningsvis försvinner många av de populära bottenfärgerna på grund av att EU granskar Kemikalieinspektionens godkännaden. Anledningen är ett initiativ för att minska mängden biocider (bl a bekämpningsmedel) som hamnar i våra vatten. Nu är många tillbaka på ruta ett. Vilken bottenfärg skall man köpa nu?

Det första du bör tänka på är var någonstans båten har sin hemmahamn. Kemikalieinspektionen har grundat sina regulationer i vilka vattnen båten befinner sig mest, då våra farvatten skiljer sig. Man har delat upp Sveriges vatten i zoner, där reglerna blir hårdare ju längre nord-ost man kommer. I våra insjöar och kusten från Haparanda till Örskär, får man inte använda några bottenfärger med biocider. Mellan Örskär och Trelleborg får man använda så kallade ostkustfärger. Där får vissa biocidfärger användas. Västkustfärger gäller sedan mellan Trelleborg och norska kusten. Här gäller också ostkustfägerna. På Kemikalieinspektionens hemsida kemi.se finns ett register på vilka bottenfärger som är godkända var.

Alla vatten har olika mycket tillväxtarter. Det gör att det finns olika växter och faktorer att förhålla sig till. Istället för att djupdyka i varje biosystem, kan du ta genvägen genom Kemikalieinspektionen. De har redan gjort den första gallringen och man får avsevärt färre alternativ att titta närmare på.

Vad du sedan bör fundera på är om du vill ha en hård eller en självpolerande bottenfärg. En hårdbottenfärg kommer alltid att skydda bättre mot påväxt och ge lägre friktion. Den lägre friktionen ger mindre bränsleförbrukning och mer fart. En hårdare bottenfärg innebär dock avsevärt mer jobb. Hårda bottenfärger kan i sin tur delas in i biocidfria och med biocider. De med biocider släpper långsamt ifrån sig ämnen för att motverka tillväxt. Det innbär att man behöver måla om botten varje år. De biocidfria innehåller oftast silikon. Här skapas en så blank yta att växterna får svårt att fästa. När båten sen färdas genom vattnet spolas den lilla tillväxten som finns bort. Har man en långsammare båt, som en segelbåt, spolas inte växterna av lika bra och det kan därför vara nödvändigt att tvätta båtbotten några gånger per säsong. Silikonbottenfärgerna innehåller ibland högflourerande ämnen som är svårnedbrytbara. När du målar på en hårdbottenfärg behöver du ha en ren hård yta. Oftast behöver du slipa lätt innan ett nytt lager kan målas på. Därför blir det ett större projekt.

En självpolerande bottenfärg är mer porös än en hård. Den fungerar så att den blir löslig i vatten och släpper från botten och tar med sig växterna. Den kan använda sig av biocider för att minska påväxten ytterligare. Den här typen av bottenfärg kladdar ofta av sig, både på land och på vattnet, då den släpper lätt. Även här finns biocidfria färger och det behövs, likt de biocidfria hårdbottenfärgerna, några bottentvättar per säsong.

Foto: Search Magazine

Chalmers ledde 2022 en undersökning för att se vilken bottenfärg som samlar minst påväxt. De lät ytor behandlade med kopparfärg, silikonfärg eller obehandlade ligga under vatten i ett år. De kom fram till att de miljövänliga alternativen till den giftiga kopparfärgen var bättre på att motverka påväxt. Det resultat höll i sig även efter två år. Silikonfärger har funnits på marknaden i flera år, men inte fått riktigt genomslag (källa: Chalmers.se).

Tipsen för att välja bottenfärg är alltså att först fundera på var båten har sin hemmahamn, och sedan kolla vilka färger som är godkända i det området. Sedan väljer man hård eller självpolerande färg, baserat på vilken effekt man är ute efter och tiden man orkar lägga ner. Exakt vilken färg man vill använda är olika beroende på var man seglar, hur man seglar och hur mycket man tycker om att slipa. Många rekommendationer finns där ute, men de tittar vi på senare.

Text: Elisa Lindskog