I julas somnade en seglingslegend in. Efter sig lämnar han en historia om en unik världsomsegling och Ungdomarnas Båtbygge, en förening som har inspirerat över 600 ungdomar att de kan göra precis vad de vill. Nils-Göran Bennich Björkman blev 94 år.

På kajplats 18 på Södermälarstrand i Stockholm ligger Ungdomarnas Båtbygge, UBB. Verksamheten bedrivs i 2 våningar på en renoverad raketbåt från landstigningen i Normandie, numera döpt M/S Stenfjäll. På övervåningen är det segelverkstad och kök och på undervåningen båtbygge. Slipdammet hänger i luften och musiken dränks av slipmaskiner. Här träffade jag Bennich för första gången. När han gick mellan ungdomars båtskelett och halvslipade master. De senaste åren är det Nisse, Bennichs son, som har drivit verksamheten, men när jag byggde bodde Bennich fortfarande i styrhytten på båten och var nere och kikade över våra axlar när vi jobbade. Majoriteten av båtarna som byggs här är ritade av Bennich eller Nisse. Många av båtarna byggs bara på UBB, men Bennich har också ritat kappseglingsklasserna A- och B-kanot.

Bennich har alltid varit intresserad av hantverk och båtbygge. 1963 grundade han Ungdomarnas Båtbygge med hjälp av kommunen. Verksamheten tog fart snabbt och på 70-talet byggdes 50-60 båtar per år. 1982 blev UBB en ideell förening och verksamheten krympte lite. Hundratals ungdomar har byggt båtar på UBB och därmed träffat Bennich. Han har inspirerat och lärt upp flera generationer båtbyggare och seglare. Många av ungdomarna har fortsatt med hantverk och design.

Jag sätter mig med Nisse på övervåningen, vid den stora segelsymaskinen. Han har varit aktiv ledare i föreningen i över 40 år. Nu består verksamheten av båtbygge på vintern och seglingsläger på sommaren. Han berättar att de även har haft kappseglingsträning, men att intresset för den har svalnat med åren. Båtbygget håller dock fortfarande i sig. Medan vi sitter och pratar slipar tre ungdomar på sina båtar på nedervåningen.

Foto: Bengt Utterström, DagensBåtliv.se

1991 pensionerade Bennich sig och drog ut på en världsomsegling. Nisse berättar att det varit en livslång dröm för Bennich. Han byggde båten själv, en 6.5m egendesignad segelbåt som fick namnet Peter Pan. Han var borta i 19 år.

“Han hade inte så bråttom. När han stannade på ett ställe ville han utforska varenda kulle och varje grotta innan han åkte vidare.” Det var inte svårt att få Bennich att prata om sin segling. Han hade många historier och bilder. Medan jag var aktiv båtbyggare hängde en uppblåsbar plastglob i köket med hans resa inritad. Under seglingen fotade Bennich mycket och bilderna skickades hem till Sverige i omgångar. Enligt Nisse var planen hela tiden att kunna berätta om resan i efterhand, för att inspirera andra.

Alla på UBB har hittat dit på olika sätt. Jag kom dit genom sjöscouterna, medan andra fick höra av sina kompisar eller träffat Nisse på båtmässan. Det spelade ingen roll när man väl är där. Då hade man ett gemensamt mål och driv. I början kändes det långsökt att bygga en egen båt, men när man pratat med Bennich och Nisse, och sett alla andra båtar som ungdomar i samma ålder byggt, kunde man inte starta snabbt nog. Jag var 10, men Bennich och Nisse förmedlade fullt förtroende. De fick mig att tro att jag kunde lyckas. “Kan själv.” Det sa alltid Bennich. Det ville han lära oss ungdomar på UBB. Vi kan själva. Segling blev min egen grej. Något jag kunde göra själv där jag inte behövde hjälp. Med självförtroendet jag fick av Bennich, Nisse och UBB började jag träna i Optimist. 5 år senare, när jag var 16, vågade jag flytta hemifrån för att gå på Seglargymnasium.

Under halvåret jag jobbade med båten var Bennich och Nisse närvarande och hjälpte till. Nisse var alltid där och stöttande. Bennich kom ner ibland och då fokuserade alla lite extra. Han pekade ut varenda ojämnhet. Han lät handen stryka längst med skrovet, tills han hittade en liten utbuktning.

Bennich och Nisse. Foto: Mårten Lindskog

“Kom här Elisa. Känner du?” En liten bula har jag missat. Jag började slipa ned den direkt. Pappa, som kom och tittade ibland, kände inte alls upphöjningen. Han får fortfarande inte slipa på mina båtar. Jag gillade Bennichs ärlighet. Han ville, precis som jag, att båten jag byggde skulle bli det bästa jag kunde göra. Det skulle inte finnas något jag kunde göra bättre när jag var klar. Det har jag med mig i allt jag gör idag.

Bennichs liv handlade om segling och ungdomar. Han har lärt 100-tals ungdomar att de “kan själv” och att det kan bli precis så bra som de vill. Han har introducerat oräkneliga människor till seglingen och lärt dem hantverket bakom båtarna. Men framförallt har han lämnat efter sig en verksamhet, med sin son i spetsen, som ger ungdomar självförtroende att nå sina vildaste drömmar.

Tack Bennich för allt du har gjort för sporten och för att du har inspirerat alla ungdomar som har haft äran att känna dig! Tack för att du trodde på mig!

Text: Elisa Lindskog

Nils-Göran Bennich Björkman blev 94 år. Foto: Föreningen för Kanot-Idrott