Startfältet till årets upplaga av Saltkråkan Race är klart. Totalt deltar 16 traditionella segelfartyg i årets race den 2-4 oktober. Bland dem finns några av Stockholms mest välkända skutor, föreningsdrivna ungdomsfartyg, familjeägda segelfartyg och fyra k-märkta fartyg. Här följer ett pressmeddelande.

Saltkråkan Race samlar en bred del av skutvärlden. Bakom de 16 fartygen finns stiftelser, ideella föreningar, familjer och privatpersoner som på olika sätt håller fartygen seglande och verksamheterna levande. Ombord möts dessutom generationer – deltagarna är allt från omkring 2 till 90 år gamla.

– Det är just bredden som gör Saltkråkan Race speciellt. Här möts olika slags fartyg och besättningar, från ungdomsverksamheter och ideella föreningar till stiftelser och familjeägda skutor. Ombord finns människor i alla åldrar, från små barn till mycket erfarna seglare. Under en helg seglar vi tillsammans, tävlar och utbyter erfarenheter, säger Kiki Beije från tävlingsledningen, Stiftelsen S/Y Ellen och Sail Training Association of Sweden (STAS).

Kiki Beije från tävlingsledningen för Saltkråkan Race 2026, Stiftelsen S/Y Ellen och Sail Training Association of Sweden (STAS). Foto: Kiki Beije

Ellen – 128 år och äldst i startfältet

Äldst i årets startfält är S/Y Ellen, byggd 1898 och därmed 128 år gammal. Hon är också värdfartyg för Saltkråkan Race 2026. Ellen är en av Stockholms välkända kolloskutor och har sedan många år ett avtal med Stockholms stad om verksamhet för barn och unga.

Fartyget drivs av en stiftelse och har under lång tid gett nya generationer möjlighet att möta segling, praktiskt sjömanskap och livet ombord på ett traditionellt segelfartyg.

Bland deltagarna finns också S/V Ariel, som drivs av en förening med många engagerade ungdomar. Här är skutseglingen både en social mötesplats och ett sätt att föra kunskap om segling och sjömanskap vidare.

En annan modell representeras av den familjeägda hajkuttern Victoria Sofie, som drivs av familjen Leijonhufvud. Fartygen visar tillsammans på den stora bredden av människor och organisationer som håller det flytande kulturarvet levande.

Fredrik Leijonhufvud, doktor i kulturvård och ledamot i Båthistoriska Riksförbundet, lyfter betydelsen av att föra kunskap om hantverk, sjömanskap och segling vidare mellan generationer. Foto: Martin Prieto Beaulieu

Briggen Tre Kronor – ett flytande riktmärke i Stockholm

Bland årets deltagare finns också briggen Tre Kronor af Stockholm, ett av Stockholms mest välkända segelfartyg. Briggen byggdes på Skeppsholmen under åren 1997–2008 och döptes 2005 av kronprinsessan Victoria.

År 2025 firade Tre Kronor 20-årsjubileet av dopet, med HKH Kronprinsessan Victoria åter ombord – denna gång vid rodret.

Efter en period av osäkerhet om fartygets framtid kunde Tre Kronor nyligen stanna kvar i Sverige genom en privat filantropisk insats.

Tre Kronor är samtidigt mer än ett enskilt fartyg. Tillsammans med fartyg som HMS Af Chapman (1888), isbrytaren S/S Sankt Erik (1915) och S/S Orion (1928) är briggen en del av Stockholms maritima stadsbild – flytande riktmärken som påminner om stadens långa relation till sjöfarten.

Mats Djurberg, museichef vid Sjöhistoriska museet, betonar betydelsen av k-märkning och stöd för att hålla det flytande kulturarvet levande och i bruk. Foto: Anneli Karlsson / Sjöhistoriska

Från hajkuttrar till skonare

De 16 deltagande fartygen representerar en stor bredd av traditionella fartygstyper och riggar. Här finns bland annat hajkuttrar, lotskuttrar, ketcher, galeasriggade fartyg samt tvåmastade skonare.

De flesta är byggda i trä, men i startfältet finns också fartyg med stålskrov. Gemensamt är att de fortfarande används aktivt och seglas.

Briggen Tre Kronor är startfältets yngsta fartyg och ett av Stockholms mest välkända segelfartyg – ett tydligt inslag i stadens maritima landskap. Fartyget byggdes på Skeppsholmen i Stockholm och döptes 2005 av Kronprinsessan Victoria, som också är fartygets gudmor. Foto: Jak T Arendi / Briggen Tre Kronor

Just användningen är avgörande. När fartygen hålls seglande hålls också kunskapen levande. Sjömanskap, hantverk och erfarenheter kan föras vidare från generation till generation, på samma sätt som de har gjort i århundraden.

– Att bevara den här typen av fartyg handlar om mer än att ta hand om själva skroven. Kunskapen om hur de byggs, underhålls, riggas och seglas är också en viktig del av kulturarvet. Genom praktiskt arbete och brukande kan den kunskapen hållas levande och föras vidare, från människa till människa och från generation till generation, säger Fredrik Leijonhufvud, doktor i kulturvård och ledamot i Båthistoriska Riksförbundet.

S/Y Ellen, byggd 1898 på Thurø varv i Danmark, är äldst i årets startfält och värdfartyg för Saltkråkan Race 2026. Den stiftelsedrivna kolloskutans verksamhet ger barn och unga möjlighet att möta segling och praktiskt sjömanskap. Foto: Martin Prieto Beaulieu

Fyra k-märkta fartyg i startfältet

Fyra av de 16 deltagande fartygen är k-märkta av Sjöhistoriska museet. K-märkningen innebär ett erkännande av fartygens kulturhistoriska värde och av arbetet med att vårda och hålla dem i bruk.

K-märkningen är inte knuten till någon särskild organisations- eller ägarform. Ett kulturhistoriskt värdefullt fartyg kan hållas levande av en stiftelse, en ideell förening, en familj eller en enskild ägare.

Sjöhistoriska museet fördelar också varje år ekonomiskt stöd till kulturhistoriskt värdefulla fartyg för vård- och bevarandeinsatser. Samtidigt utförs en stor del av arbetet med fartygen genom ideella och privata insatser.

– Sjöhistoriska museets k-märkning av kulturhistoriskt värdefulla fartyg är ett sätt att uppmärksamma fartygen samt att de bevaras och brukas. Förhoppningen är också att k-märkningen ska ge uppmuntran och stöd till det hårda arbete som ägarna gör med att förvalta vårt gemensamma historiska arv, säger Mats Djurberg, museichef vid Sjöhistoriska museet.

S/V Ariel, byggd 1917 i Molde i Norge, drivs av en ideell förening med många engagerade ungdomar. Ombord möts gemenskap, segling och praktiskt lärande – en viktig del av hur kunskap och sjömanskap förs vidare. Foto: S/V Ariel

16 fartyg – 16 berättelser

Årets startfält visar att det flytande kulturarvet inte har en enda form. Här möts stiftelsedrivna kolloskutor, föreningsdrivna ungdomsfartyg, familjeägda segelfartyg och större traditionsfartyg.

När Saltkråkan Race går av stapeln handlar det därför om mer än 16 fartyg som gör upp på fjärdarna. Bakom varje fartyg finns människor, kunskap och en egen berättelse om hur skutseglingen kan leva vidare.

Saltkråkan Race genomförs den 2-4 oktober 2026, med Napoleonviken som bas. Lördagens segling går preliminärt över Ingarö-, Nämdö- och Jungfrufjärdarna.

Hajkuttern Victoria Sofie, byggd 1917 i Skagen i Danmark, renoveras av familjen Leijonhufvud med målet att återställa fartyget till sitt ursprungliga utseende. Den familjeägda kuttern är ett exempel på hur det flytande kulturarvet hålls levande genom långsiktigt engagemang, hantverk och praktiskt bruk. Foto: Max Sahlström

Fakta Saltkråkan Race 2026

Antal anmälda fartyg: 16
K-märkta fartyg: 4
Äldsta fartyg: S/Y Ellen, byggd 1898
Yngsta fartyg: Briggen Tre Kronor, döpt 2005
Deltagarnas ålder: cirka 2-90 år
Datum: 2-4 oktober 2026
Bas: Napoleonviken, Ägnö i Tyresö kommun i Stockholms skärgård
Tävlingsdag: lördag 3 oktober

Mer information om de deltagande fartygen och program finns på saltkrakanrace.se.

Med stöd av

Saltkråkan Race 2026 sponsras av Båthistoriska Riksförbundet, Hydrographica, Sjöhistoriska museet, Vrak – Museum of Wrecks och TCSMIDE.

Om Saltkråkan Race

Saltkråkan Race arrangeras av de deltagande skutorna. Racet startades 1991 och samlar traditionella segelfartyg samt unga och vuxna seglare till kappsegling, gemenskap och kunskapsutbyte i Stockholms skärgård. Med Napoleonviken som bas möts omkring 200 deltagare ombord på 15-20 fartyg under en helg där seglingstradition, sjömanskap och framtid står i centrum.

De flesta segelskutor är anslutna till Sveriges Segelfartygsförbund (SSFB) och Sail Training Association of Sweden (STAS). STAS är den svenska nationella organisationen inom den internationella moderorganisationen Sail Training International (STI). Flera av fartygen är även medlemmar i Båthistoriska Riksförbundet (BHRF).

Flera av fartygen är också knutna till Beckholmen, där den ideella Beckholmens Dockförening (BDF) sedan 1987 driver ett av landets viktigaste varv för det flytande kulturarvet och tillhandahåller torrdockor och välutrustade verkstäder för skutägare.

###