Walléns fantastiska äventyr: Världens snabbaste av och påriggning

Hans Wallén är en av vårt lands mest meriterade seglare. Han började vinna stora mästerskap redan som junior men nöjde sig inte förrän han tog sin OS-medalj. Förutom att vara en duktig seglare, som presterat i allt från Drake till Tornado, är Hans också känd för att vara en mycket underhållande historieberättare som gärna delar med sig av mer eller mindre sanna berättelser hämtade ur hans rika seglarliv. Här följer en av dessa fantastiska historier, tänk om någon hade haft en kamera...


Var: Murcia södra Spanien.
När: Vinter sent 90-tal.
Rollista: Hans, Mango, Barne, deras Soling och brovakten som försvann.

Vad hände?

Landslaget har varit på träningsläger i Murcia i södra Spanien.
Man hade förlagt träningslägret dit då man ville träna lättvind och plattvatten. Murcia var ett utmärkt ställe för detta eftersom man seglade på ett stort och skyddat innanhav. Efter avslutat landslagsläger stannar solingteamet kvar och seglar en extra dag. En del av besättningen hävdar att det var slarvigt bokade flyg. Andra inblandade hävdar att det var schemalagd extraträning bara för solingseglarna.

Hur som haver, tre ensamma solingseglare riggar på och lägger loss. Innanhavet som under lägret varit fyllt av bojar, banor, tränare, sparringpartners och annat som gör träning givande kändes plötsligt ganska tråkigt. Besättningen får då en lysande idé. I motsatt ände av innanhavet har de lagt märke till en liten kanal som mynnar ut i havet. Efter ett kort teammöte bestämmer man sig för att sticka ut i de härliga vågorna. Nu råder det plötsligt en glad och uppsluppen stämning ombord och alla i laget vinkar glatt till brovakten som bemannar bron i den lilla kanalen. Hela laget hugger i när man kryssar ut genom den smala kanalen. Det är flera knops medström så det går fint.

Solen skiner, det blåser lagom, båten forsar fram på sköna havsvågor, det varma vattnet sprutar och stora leenden breder ut sig på besättningens tidigare lite morgonsura ansikten. Någon fäller en kommentar om att det är synd om alla därhemma som sitter och fryser på väg till jobbet.

Efter flera timmars rolig och givande segling är de tre trötta, blöta men på gott humör. Man jobbar lite extra med kropparna på den sista kryssen ut i motsjön. De rundar ner, sätter spinnacker och länsar mot kanalen och bron långt där inne vid stranden. Halvvägs ner på länsen rapporterar Barne torrt, som om han kommenterade ett förväntat vindvrid eller ett uppkommande möte ”bron är stängd”. En något tryckt stämning breder ut sig. Man kan tänka sig att både Mango och Hans, som är kända för att ha nära till känslorna, utrycker sin frustration över den stängda bron med både ord och kroppsspråk.

Men hoppet är det sista som överger människan och tre kreativa hjärnor spånar fram en hel rad strategier som ivrigt diskuteras samtidigt som man snabbt länsar mot den mycket låga bron. En viss frustration börjar sprida sig i den annars så sammansvetsade besättningen. Man diskuterar bland annat vad som skulle hända om man lät Mango och Barne kränga ner båten genom att hänga sig i bommen. På så sätt skulle man kunna glida under bron. Man kommer dock fram till att Solingens sköra mast troligtvis skulle knäckas och skulle någon av gastarna tappa taget var risken stor att man skulle återupprepa scenen från filmen Sällskapsresan där en Maxi lyckades fastna under en tågbro. En alltför riskfylld plan blir analysen och istället enas man om en annan vågad, men mer tekniskt raffinerad, plan.

Man planerar att köra med spinnaker hela vägen fram till bron. Mango som krupit fram på fördäck skall lossa förstaget precis innan det tar i bron. Med ett lätt ryck i häckstaget fälls masten bakåt och fångas av Barne som en nanosekund tidigare cleatade spinnackergajarna. Båten glider under bron och väl på andra sidan får Barne nytta av sina två meter och sitt spel i basketens elitserie. Han ”kastar” helt enkelt riggen framåt. Mango fångar upp rörelsen genom att dra i den förlängningstamp han tidigare satt fast i förstaget och hela riggen med spinnakern intrimmad och klar är nu på plats och båten länsar majestätiskt vidare. En mycket vacker teori. Här har Hans och de övriga inblandade lite olika åsikter om hur bra de lyckades i verkligheten. Enligt Hans fungerade planen till punkt och pricka och en av världens coolaste trickseglingar genomfördes. Andra inblandade pratar om stark motström, en båt täckt i rigg och segel, frenetiskt paddlande och en hel del skrik. Men alla är förvånande nog överens om att det blev en ganska lyckosam manöver. Båten och dess besättning tog sig igenom oskadda och man skrattar gott åt minnet. Jag hade i vilket fall som helst gärna stått där vid bron och dokumenterat med kamera.

I nästa nummer skall Hans berätta för oss hur det gick till när han rekryterade Bobby Lose, ett lyckosamt men lite oväntat möte.

Text: Fredrik Aurell 

Top