Vad har vi som seglare för ansvar - Redaktionen Reflekterar

Att segling är en fantastisk sport kan vi troligen vara överens om, och möjligheten att få resa jorden runt och delta i olika regattor med sina vänner, för ja - på land är man vänner, är en ynnest. Dock finns det en del saker som skaver - men vad bär vi som seglare egentligen för ansvar? 

Redaktionen Reflekterar: Search Magazines mål är att på ett objektivt och ofärgat sätt bevaka det som händer i seglingsvärlden, gärna med glimten i ögat och förhoppningsvis med ett mått av självdistans. Men ibland vill vi dela med oss av personliga åsikter, funderingar och analyser kring det som händer. Vi vill på inget sätt smutskasta eller kränka, snarare öppna upp för diskussion och reflektion. 

Segling, eller, snarare cirkusen omkring segling kan vara problematisk. Inte minst när det gäller miljöaspekten: vi flyger kors och tvärs över jorden för att delta i diverse tävlingar för att några dagar senare flyga hem och landa i några dagar innan det är dags för nästa resa. Bara i höst har jag personligen flugit till fyra olika seglingsevenemang, och om någon vecka bär det av igen. Det är lätt att rationalisera bort problemet med att det är en del av mitt jobb som journalist, och därmed inte grubbla vidare på saken. 

Just miljöfrågan lyfts i allt större grad av både atleter och organisationer: bland annat så lanserade World Sailing i augusti Challenge 2024 och Hannah Mills har startat Big Plastic Pledge. Något som jag däremot upplever att det inte pratas om så ofta är mänskliga rättigheter, korruption och rådande humanitära förhållanden utanför seglingsbubblan (som ofta är mycket välpolerad och sanitär) i de länder vi tävlar i. 

Under förra veckan publicerade Aftonbladet en artikel om fotbollslaget Liverpool som vägrade bo på ett lyxhotell i Doha efter att det uppdagats att det råder minst sagt bristande arbetsförhållanden för de anställda på hotellet. Lagets tränare ville inte kommentera hur han kände inför att laget skulle spela i Qatar, ett land som tidigare kritiserats hårt för behandlingen av sina migrantarbetare. Tränaren Jürgen Klopp säger att det inte är upp till enskilda atleter att behöva ta ställning i denna typ av frågor. 

En natt på lyxhotellet Marsa Malaz Kempinski, på den konstgjorda ön the Pearl utanför Doha kostar från 3 600 i november måndad. Men fotbollsklubben Liverpool checkade ut innan de ens hunnit flytta in efter att Fifa tilldelat dem hotellet som boende under klubblags-VM i december.

Anledningen: den brittiska tidningen The Guardian avslöjade att det råder slavliknande förhållanden för de anställda på hotellet. Säkerhetsvakter ska ha tvingats jobba tolvtimmarspass i 45-gradig värme mot en dagslön på motsvarande drygt 100 kronor.

Valet av Qatar, som även stod värd för VM i friidrott har återkommande fått hård kritik för behandlingen av sina migrantarbetare, som arrangör för klubblagsmästerskapet är känsligt och problematiskt. Något som återigen blev tydligt när norska VG på torsdagen ville fråga Liverpools tränare Jürgen Klopp om vad han tycker om att behöva ta med sig sitt lag till landet.

- Den här frågan är faktiskt inte bra. De här sakerna borde ha ordnats i förhand av Fifa eller andra som bestämmer var turneringar ska spelas. Som fotbollsspelare borde du inte behöva bekymra dig om någonting överhuvudtaget. De här sakerna borde hela världen diskutera före avgörandet, istället för att fråga oss vad vi tycker när det redan är bestämt, sa Klopp till VG.

Ytterligare en destination som upplevs vara problematisk är Dubai: Amnesty Norge kritiserat och finska Yle (Finlands motsvarighet till SVT) har båda uppmärksammat ett samarbete mellan två kända svenska influencers och Visit Dubai, Dubais turistbyrå, där man bland annat påpekar att landet straffar homofili med upp till tio års fängelse, att anmälande av våldtäkt kan leda till att anmälaren själv straffas och att Emiratet står bakom grova krigsförbrytelser i Jemen.

CNBC listade förra året 10 länder som under 2017 kraftigt bröt mot mänskliga rättigheter. Jag kan på rak arm tänka på flertalet regattor som jag eller folk i min bekantskapskrets seglat i flera av länderna på listan. Men jag vill inte hänga ut enskilda individer eller specifika tävlingar, så jag lämnar det därhän.

Det jag däremot vill ifrågasätta är Klopps uttalande “Som fotbollsspelare borde du inte behöva bekymra dig om någonting överhuvudtaget.” 

Att segla diverse regattor på olika platser är ett fantastiskt äventyr. För professionella seglare är det ett levebröd, och ofta är man utbytbar: mister du en fördäckare står dig 1000, nåja, åter. Och även om det utifrån är lätt att moralisera över varifrån sponsorpengar kommer ifrån är det kanske inte lika lätt när man själv får kulorna som gör drömprojektet möjligt. 

Det finns tusen anledningar till varför det är svårt att ta fighten på individnivå, men kanske borde vi ställa krav på ansvarstagande och moraliskt ifrågasättande från tävlingsorganisatörerna och World Sailing eller andra styrande organ. Men även här kan det bli snårigt, finansiering är inte bara problem på individnivå. Money talks, det var förmodligen därför Qatar fick friidrotts-VM.

Jag tror inte att förbud är lösningen, men kanske borde man kräva att man även på organisationsnivå ska göra ett aktivt ställningstagande i att inte sanktionera och stötta event som sker på ställen som man vet inte är helt reko. Man kan till exempel avråda från stopovers i just Kina, som flertalet gånger kritiserats av Amnesty International för bristande mänskliga rättigheter. 

Väl medveten om att situationen inte är i närheten så svart-vit som jag försöker framställa den, och att jag inte har något bra svar, kan jag ändå inte låta bli att reflektera - vad har vi som seglare för ansvar?

Hanna Ericksson // hanna@searchmagazine.se

Top