Späckhuggarnsnack - vara eller icke vara?

För några veckor sedan seglade jag mellan Haag och Genua (Mirpuri/Trifork Racing Team, stage 3 i The Ocean Race Sprint Cup). Efter Biscaya, strax utanför Vigo, hörde spanska kustbevakningen av sig. De varnade för attacker från späckhuggare vid Gibraltar med omnejd.

Inte en chans tänkte jag, havet är stort och antalet båtar många, men mycket riktigt, några sjömil från Tarifa attackerades JaJo bara en halvmil söder om oss. I tron om att djuren fått vad de nu var ute efter fortsatte vi enligt plan men det dröjde inte mer än några minuter innan de nosat upp oss också. Mötet beskrivs bättre som nyfiket än aggressivt men lek med flera tusen kilo muskler kändes vågat så vi gjorde allt i vår makt för att avvärja intresset.

Under de senaste åren har hundratals rapporter kommit om späckhuggare som attackerat båtar utanför Portugals och Spaniens kust. I nuläget är det oklart varför de gör det men det finns flera teorier som lek och bus, stress och hunger samt eventuellt upplevt båttrauma för att nämna några.

De generella rekommendationerna för hur man skall gå tillväga vid en attack (sakta ner och vänta) kändes föga lockande i racemode så istället gippade vi och styrde mot land. Ytterligare en rekommendation som inte heller är optimal för båtfart är att vicka på rodret vilket gör det svårt att bita tag. Den här gången räckte det. Våra motståndare JaJo var inte lika lyckligt lottade (se klipp nedan).

Enligt seglare från trakten är det en grupp om 5-6 späckhuggare som skapar problem. Det pratas också om att gruppen bör tas bort precis som vi i Sverige avlivar vilda djur som för att förebygga skador på mänskliga intressen, så kallad skyddsjakt.

Om du skall segla i nämnda vatten kan du gå med i Facebookgruppen @Orca Attack Reports för kontinuerlig rapportering från området.

Text: Danny Inkyov
Fritt översatt: Anna-Lena Elled

JaJo attackeras av späckhuggare:

Dave Swete ombord Mirpuri/Trifork Racing summerar attackdagen:

Top