Cumulusmoln, de vita, oförargliga molntussar som ofta uppstår på en vackert blå sommarhimmel brukar i vardagligt tal kallas stackmoln eller vackert-vädersmoln.

Som seglare är det omöjligt att inte tänka på väder och vind: blåser det, blåser det inte? Hur mycket blåser det? Kommer det blåsa imorgon? Behöver jag en regnjacka? Frågorna är många! I meterologi för nybörjare reder vi ut de olika fenomenen och företeelserna.

Cumulus, eller stackmoln, bildas ofta under vår och sommar då marken värms av solen mer än luften. Detta medför att luften närmast marken blir varmare än ovanför liggande luftlager och därmed börjar stiga. Detta kallas konvektion - som helt enkelt betyder vertikalrörelse.

På sin väg upp genom atmosfären avkyls den stigande luften i och med att den expanderar i den allt tunnare luften. Stigningen avbryts då luften kommer upp till ett skikt som har samma temperatur som den stigande luften har.

Ofta beskrivs denna process som om den stigande luften är i form av små paket eller bubblor. Om luftbubblan på sin färd uppåt avkylts så mycket att kondensation inträffar bildas molndroppar och ett moln blir synligt.

Den uppåtgående luftströmmen kompenseras av samtidig nedsjunkande luft i omgivningarna. Den nedsjunkande luften värms och blir relativt torr och det blir därför luckor i molntäcket. Hela himlen blir alltså inte täckt av denna typ av moln.

Beskrivning

Cumulusmolnen är ofta blomkålsliknande och har en molnbas mellan cirka 600 och 3 000 meter över markytan. Toppen på de mest upptornade molnen kan nå upp till 9 000 meters höjd. Cumulusmoln består vanligen endast av vattendroppar. Om temperaturen är betydligt under noll grader kan iskristaller bildas i molnet.

Det finns olika typer av Cumulusmoln:

Cumulus humilis "vackertvädersstackmoln" - Små stackmoln, som inte växer sig större än som på den här bilden, innebär mycket liten risk för nederbörd senare under dagen. Oftast fortsätter det att vara vackert väder fram till kvällen, då stackmolnen upplöses när solen slutar värma. 

Cumulus mediocris "blomkålsmoln" - Dessa moln är något högre än föregående typ, ungefär lika höga som breda. De kan ha en mer blomkålsliknande form, men ger inte någon nederbörd. De här molnen kan emellertid också vara övergångs-former till Cumulus congestus och Cumulonimbus.

Cumulus congestus "upptornade stackmoln" - Om det är kallt och fuktigt i atmosfären kan stackmolnen fortsätta att växa och bli större. Ofta växer de på höjden och blir högre än de är breda. Molnen växer så länge de är varmare än den omgivande luften. Efterhand får de ett blomkålsliknande utseende och sträcker sig allt högre upp på himlen. Om molnen blir så stora som på den här bilden redan på förmiddagen, är det risk för regnskurar på eftermiddagen.

Cumulus fractus - molntrasor med sönderrivet utseende. Fractusmoln förändrar sig relativt snabbt. De är vanligen relativt små och indikerar vind under molnbasen. 

Observationer

Små cumulusmoln kan bli talrika och sammanpackade att man kan förväxla dem med stratocumulus eller altocumulus. Cumulusmoln har dock kupolformade toppar och har inte undersidor som är sammansmälta.

Cumulus congestus skiljs från cumulonimbus genom att cumulonimbus har trådig eller strimmig vävnad i dess övre del. Cumulusmoln ger, enligt internationell överenskommelse, aldrig blixt, åska eller hagel.

Cumlus fractus har större mäktighet än stratus fractus och är vanligen vitare och mindre genomskinlig. Cumulus fractus har ibland kupolformad topp, vilket stratus fractus aldrig har.

Är du nyfiken på vilka typer av moln som finns har SMHI en bra guide!