Det är lätt att tänka på titeln till Eugene O´Nells pjäs med samma namn när jag tänker på årets Rolex Middle Sea Race. Vi i team Kiboko Tatu under ledning av ägaren George Greer och skeppare Olof Granander har startat seglingen fyra gånger. En gång i så svaga vindar att vi tvingades bryta för att hinna med flyget hem från Malta. Av de tre gånger vi har skurit mållinjen har det aldrig tagit så lång tid som i år – fem dygn och fyra timmar.

Om uppladdningen inför årets upplaga av racet kan du läsa mer om i notisen Team Kiboko Tatu på startlinjen till Rolex Middle Sea Race även den signerad Mikael Stamming.

"Som vanligt startar seglingen inne i Valettas ”Grand Habour”. Det är magnifikt när de gamla kanonerna från ”hur länge sedan som helst” smäller av cirka 50 meter över startlinjen från den bastanta bastionen. Framför de cirka 120 startande båtarna ligger en sträcka på 606 Nm, den kortaste vägen. 100-fotaren Black Jack, som var snabbaste båt på årets Gotland Runt, var snabbast även här. Hon klarade seglatsen på 2 dygn,17 timmmar och 44 minuter. Omräknat i ORCi blev det 5 dygn,15 timmar och 28 minuter. Med det blev Black Jack sexa totalt i ORCi och vi, med en standard Arcona 380, blev slagna med knappt fem timmar på beräknad tid och 16:e plats totalt. Bra tycker vi.

Teamet bestod av (från vänster) Karin, Molle, Georg, Per, Håkan, Mikael, Luc, Roland och Olof. Foto: Team Kiboku Tatu

Så här gick det till

Vi fick till en riktigt bra start från ett pressat läge i svag vind. Efter hamnpiren blev det undanvind med spinnaker och Kiboko Tatu pinnade på bra de få Nm till ett rundningsmärke där seglingen mot Siciliens sydöstra udde började på ”riktigt”. Det var varnat för regn och mycket vind och prognosen stämde. Vi fick till slut kryssa upp mot Sicilien, vinden ökade och regnet kom. Tolv timmar med rejält regn och så kom det skurar med ösregn. Att det finns så mycket vatten i himlen? Båten blev ren och allting blev blött. Blöta seglare som ska ner och bytas av. Blöta segel ska ner och inte ligga på däck. Till slut upphörde regnet och vi pustade ut, men kryssen fortsatte hela vägen upp mot Messinasundet och genom sundet. Här seglade vi taktiskt bra och minimerade att vara ute i motströmmen. Vid sundets norra punkt, som är en av flera officiella mätpunkter, låg vi tvåa totalt bland alla ORCi-båter. Solen har under dagen torkat upp allt och livet leker igen.

Runt Stromboli med knepiga vindar

Sikten är god och vi skymtar nästa rundningsmärke – vulkanön Stromboli. Vinden dör sakta och natten kommer smygande. Nu kommer ett dygn som blir påfrestande. Vinden är svag och lynnig och prognoser har mycket svårt att pricka rätt i det luriga vädersystem som nu präglade seglingen. Vi skruvar oss sakta med olika vindriktningar och segelsättningar mot Palermo. Vi vill inte komma för nära Palermo och Sicilien för där är det stiltjebälten, men den nya vinden ska komma från syd och då vill vi vara nära Sicilien. Puh! Ni hör hur vi tänker och blir alltmer frustrerade. Vissa av konkurrenterna seglar fort mot Siciliens västra udde och dit är det tidsmässigt långt för oss. Livet har slutat att leka.

Från 1,8 knops vind till 18 knops vind på 30 sekunder

Så kommer den nya friska vinden från syd. Den kommer helt oannonserad i det svaga ljuset, men kraften är påtaglig och nu är det vi som pinnar på mot västra udden. Vi får en fin gång och det känns klart behagligt igen. Vi ska runt två av de tre stora öarna som ligger väster om Sicilien – Lavanzo och Favignana – men ligga öster om den yttre ön Marettimo. Kryss är det och kryss blir det. Nästa ”märke” i banan är ön Pantelleria. Ner mot ön blir det mot slutet även dags att sätta coden. Men enligt de som är uppe på däck låter det konstigt från masttoppen. Vad är det som händer? Är något obehagligt på gång med masten? Kommer vi att tappa den?

Det gula sträcket är en mätlinje. Vi seglar bra och ligger tvåa totalt i ORCi. Foto: Team Kiboku Tatu

Situationen med masten tvingar oss att ta ”det säkra före det osäkra beslutet”. Vi vill ju gå en ostlig väg från Pantelleria ner mot Lampedusa som ger undanvind med spin eller code. Men det är mörkt och vi väljer att inte gå upp i masten i den kolsvarta natten för att kontrollera. Så vi tvingas gå mer västerut med fock i den svaga vinden. Alla förstår att detta inte är vad vi vill och att priset kommer att bli högt.

När ljuset väl kommer många timmar senare är konkurrenterna framför oss i en lite finare bris med sina undanvindssegel. Vår klätterapa ”Molle” går upp och konstaterar att ”det bara är fallboxen som är lös” och knakar. Fallboxens oväsen förstärks i masten som en resonanslåda. Molle skruvar fast och fixar och snart har även Kibuko Tatu undanvindssegel och kurs mot Lampedusa.

Vi rundar till slut Lampedusa och vi har tappat rejält både i vår klass och totalt i ORCi. Resan ”hem” mot Malta blir mestadels en undanvind med spin, precis enligt plan i en överbåge. Vi klarar av att hålla bättre fart över grund än en Figaro III som gippar runt omkring oss vilket sprider lite goda vibrationer mot slutet och det kan behövas.

Solen går upp och med den även Molle i masten for att inspektera masttoppen. Foto: Team Kiboku Tatu

In mot mållinjen ökar vinden rejält. Vi går i mål i dagsljus vilket var första gången för oss. Trevligt att se mållinjen. Strax efter oss kommer en Xp44 som tappar masten strax före målgång. Det får man kalla för otur.

Tack och lov hade vi ett fåtal petflaskor kvar med vatten när vi går i mål så det gick ingen nöd på oss. Även om några knorrade att det saknades smör under hela seglatsen.

En kul segling är slut och det kunde ha blivit ett riktigt bra kappseglingsresultat. Ibland handlar ödet om en lös, knarrande fallbox. Men vi är till syvende och sist både glada och stolta – inte minst då seglingsledningen nämnde Kiboko Tatu som en utpräglad amatörbåt på skepparmötet före start!

Sannolikt blir en gång till för Kiboko Tatu, för visst säger man – femte gången gillt!

I min krönika före racet skrev jag att det ska bli spännande att följa Farr 30:an Calypso. Hon blev 19:e totalt i ORCi, cirka sex tim efter Kiboko Tatu på korrigerad tid. RAN 8, en TP52:a med bl a Niklas Zennström och Jenny Gustavsson ombord bröt. Ombord på Artie III, en HH42:a med bl a Markus Jenkinsson i besättningen blev 47:a totalt i ORCi, cirka 16 timmar efter Kiboko Tatu på korrigerad tid."

Text: Mikael Stamming för teamet som bestod av George Greer, Olof Granander, Håkan Grönvall, Per Tengå, Karin Lindquist, Roland van de Ven och Luc van de Ven och Mathias ”Molle” Molin.

Vi rundar av Mikaels krönika med ett kort sammandrag för att du verkligen skall förstå innebörden av spektakulära Middle Sea Race. Avsändaren är namnsponsorn Rolex.