Vi har tidigare skrivit en rubrik om evenemanget; ”Åland Offshore Race - ostkustens mest gemytliga race?”. Här bjuder Johan Larsvall på sin berättelse från årets Åland Offshore Race med 54 båtar i startlistan.

Åland Offshore Race arrangerades den 12-14 september. Följande gänge seglade med Johan ombord på båten Zeus (Z30+); Nicklas Carlsson, Johan Lundqvist och Klas.

"Jag uppmanades av min båtkompis Nicklas Carlsson, som har lånat min Z30+ Zeus i några race, att hänga med på Åland Offshore Race. Han har lånat båten de två tidigare åren i klassen DH (doublehanded); först med Jimmy Hellberg, de kom etta totalt då, sedan förra året som resulterade i en tredjeplats totalt.

Jag tackade nej för jag blir så lätt sjösjuk, en kall hösthelg på det blev nejtacket lite mer bestämt. Att dessutom dra ut över Ålands hav på natten sänkte all lust. Men Nicklas var envis; ”den bästa seglingen på året, med ett stopp i Mariehamn med bastu och middag på restaurang Nautical. Efter race två mot Blidö vankas bastu på nytt och middag på Blidö Hamnkrog." Stoppen lät i alla fall lockande. Svårt att hoppa in i leken vid målgångarna.

Foto: Nicklas Carlsson

Starten var vid Östra Stendörren norr om Dalarö. Tolfte september klockan 22, vi var bland de sista båtarna i jaktstarten. Vi har ett av de högsta mätetalen, SRS 1.109, bland de över 50 båtarna. I samma grupp som en radda 40-fotare. Svårt läge i stadiga kryssbogar. Med pannlampor i rött sken kopplades gennakern, en Code 70. I den svaga vinden fick vi hygglig fart på några knop. Efter midnatt gick det allt trögare för alla i den avtagande vinden. Skulle vi kunna klara de som hade mer vind och som startat några timmar före. Vi var nöjda med speeden och knaprade på båt efter båt. Men utan vind skulle vi inte komma över Ålands Hav för att klara programmet. Plötsligt efter några timmas segling hör vi på VHF: ”Seglingen flyttas fram till Söderarm med start klockan 07:00 för första båt.” Shit, nu var allt jobb förgäves. Bara bita ihop, starta motorn och bränna på i fem timmar. Hade vi bränsle nog till vår utombordare, en 5hk Mercury? Andra hade definitivt problem med bränsle, frågor på Facebook gick ut om någon kunde avvara diesel. Som ett tåg i norra farleden med dryga 50-talet båtar med lanternor såg det ut som ett Lucia-tåg i granna färger. Undrar om någon utomstående såg oss i nattens svärta. Maffig syn. Skulle småbåtarna hinna till klockan 07:00 som startade först?

Foto: Nicklas Carlsson

Vår start gick 08:00, det hade hunnit ljusna så solen kunde anas, en fantastisk natt som till och med gav lite sömnmöjlighet. Min nyinköpta jacka funkade bra. Start mot Tjärven, vissa gick norr om och vissa söder om, som blev vårt spår för vi kunde bära coden där. Det gav fart men inte höjd nog. Medvridet kom aldrig som vi räknat med. Äntligen ser man Åland och sen inseglingsspåret. Tyvärr delat med Finlandsbåtarna. Nära Mariehamn brakade de in i full rulle, tutade ivrigt på alla oss som bara ville komma först i mål. Vi sögs in en rasande propellerström som slängde båten som en vante. Vi tappade många placeringar bakom Viking Lines vindlä. Sen kom vi i kapp igen efter några medvrid som gav våra kombattanter långa fejs. Det behövde vi, slutade på en sjätte placering. Det fick duga bra trots allt.

Skepparmöte klockan 08:00 dagen efter. Banan södra vägen tillbaka, vi var oroliga för att behöva dra upp till Havssvalget och tappa möjligheten till coden. Det gick vår väg och blev vårt före. Vinden hade vänt till nordligt och ökade hela tiden stadigt. Från några meter upp till 12m/s. Svårt att bära coden sista delen på svenska sidan. Båten lydde fint men krävde vakenhet på gajar, storskot och roder. Ett underbart samarbete ombord.

Foto: Nicklas Carlsson

Vi hade en Seascape 27 med bröderna Lindskog i lä som kämpade med sin code, gasade när den stod, tappade igen i broachar. Imponerande kämpat på den lilla båten som höll coden in i mål.

Nicklas trodde vi skulle vinna tillbakaseglingen, i så fall också i totalen. Vi hade vadslagning, jag gissade tvåa, Claes trea. Hade vi vunnit hade det kostat mig en barrunda. Den fick Nicklas ta. Vi blev tvåa totalt, vilket var kalasbra bland så kompetenta båtar och besättningar. Valentina vann för andra gången i rad med J111, SRS 1.130.

Blev det ostkustens mest gemytliga race? Ja i alla fall efterråt, när byxorna torkat, kölden gått ur, maten landat, barrundan klar och hemsegling i varm septembersol med A2 gennakern satt. Då var allt jobbigt glömt och ersatt av en underbar eftersmak som blev bokslutet att knapra på i vinter."

Hälsningar Styrman Johan Larsvall

Vi tackar Johan för denna finstämda raceskildring som både inspirerar och lockar. Det är ingen tvekan om att Åland Offshore Race borde stå med på var mans och kvinnas bucketlist. Men hur gick det då med den där sjösjukan? Tydligen passade föret den snabba och planande Zues riktigt bra. Johan hade oroat sig helt i onödan.