Långseglarens skafferi
Under flera år hade vi glädjen att följa Gustaf Hulthe och hans familj på deras resa runt jorden med trotjänaren Caminante II. Nu har vi dragit igång ytterligare en artikelserie med Gustaf som den här gången delar med sig av upplevelser, lärdomar och praktiska tips. Här bjuder han in oss på långseglarmiddag.
Önskas fler läckra fotografier? Klicka på fotot ovan och bläddra med pilarna på höger och vänster sida.
Tunga, gröna vågor spolar över däck. Kryss på Nordsjön från Hirtshals mot Dover i vår lilla rostiga trekvartstonnare. Fyra kojer, sex ombord, vaktgång. Allt vått, men dieselspisen sprakar av liv och värme. I vasken står en rostfri bunke chokladbollsmet som vi tar en näve av ibland, dygnet runt. På hörnet av spisen en kastrull hemkokt makrill i tomatsås. Vi fyller på i takt med att det nappar. Långt upp i lovart hänger det nybakade brödet som nästan inte fått sjövatten över sig alls.
Chokladbollsmeten är så fet, så när jag vänder uppochner rinner havsvattnet ur. Också makrillen klarar överspolningar bra, men brödet måste man se upp med. Inte heller trampa på när det smitit i en överhalning.
De flesta långseglare är vana att klara sig månader utan att besöka en mataffär, havet är ju bästa skafferiet.
Jerk kommer ner genom luckan tillsammans med en dusch havsvatten. Våt och sjösjuk men med fin fisk i ena handen har han den blöta dassrullen kilad under armen efter att suttit på pulpit och gjort sitt. – Jerk, du har bajs på foten, säger nån! – Mmm, Jag vet, suckar han, räcker mig två makrillar, lämnar rullen att torka på spisen och krälar ner i den blöta läkojen och somnar igen. Makrill och bröd, näbbgädda och ris. Kokt stormfågel med curry. Jo, fåglar fastnar ibland lika bra på kroken som fisk, men tar tid att koka.
Andy, jag och Lovisa håller upp Atlantöverfartens första guldmakrill. Om Wahoo och tonfisk nappar bäst på vita/rosa plastpåsar föredrar guldmakrill grönt, i det här fallet en chipspåse.
Långseglare har det i blodet att få skeppskassan att räcka länge. Ändå smälter den undan medan längtan efter äventyr tycks outtömlig. I varma länder odlas kassava, också kallad manioka, i var bakgård. Rötterna påminner om potatis men blir gärna träiga och oaptitliga om man inte skördar i tid, så den som har ögonen med sig kan erbjuda ägaren hjälp med skörd och återplantering av små rotbitar. På så sätt kan man komma över gratis grönsaker till fisken.
På de flesta tropiska öar lever höns vilt och de lokala har svårt att komma åt kycklingar och ägg som ägs av alla gemensamt. Den företagsamme seglaren frågar om det är okej att fånga några med ”låda, pinne och ärtor”. Ankrar du i mangroven så ta med en ficklampa på kvällen och plocka några mud-crabs, som är bland det bästa du smakat. Eller snorkla upp lite goda snäckor till pastan, nästan alla ankarplatser har något för skafferiet. Men akta dig för de spetsiga och långsmala snäckorna, de har en tagg som kan döda, liksom det finns vissa giftiga, små, beniga, tropiska fiskar.
Vi samlar alltid kokosnötter på marken och öppnar på stranden för att spara plats ombord. Slå ner en kort spetsad käpp för att bräcka av basten. Nöten klyvs sedan på mitten och innehållet gröps ut med något liknande en taggig sked, fastskruvad på en brädstump man sitter på. Moset av 1-2 nötter viras i en tygbit som kramas ut hårt. Kokosgrädden passar till nästan all matlagning. Hittar du limeträd på öde stränder så plocka en hink eller två, de är bra till nästan allt! Saften är bakteriedödande för sårvård, ja, slarva inte med det i tropikerna! De används till att skura bort jobbiga fläckar från skrovet, funkar som preventivmedel och gör dessutom väldigt bra groggar tillsammans med rom och socker. De är toppen att rengöra ärgiga motordelar i och perfekta att marinera fisk med till ceviche. Koka god saft på vad som blir över.
I skogen växer ofta små buskar vild chili, nästan alltid mango och ibland hittar man bortglömda bananträd. Har man sån tur kan man släpa hem en stock med 30 kg gröna bananer att frossa på i tre veckor! Doppa dem i havet för myrorna och häng upp dem i sittbrunn att mogna, men skölj bort saltet, annars blir de bruna. Det är inte sant att alla bananerna mognar samtidigt, men nästan. Gröna steker man dem till curry, gula äts de tio om dagen eller steks i smält socker, och bruna blir de till banankaka, kryddad efter behag.
Den desperate kan brygga dem till bush beer med socker och lime. Plockar du flera säckar mango uppe i skogen så se till att göra chutney innan de blir dåliga, men bada bort myrorna i havet. En gång fick vi behålla krypen lika länge som chutneyn räckte, i nästan fyra år.
Wahoo är fina till sushimi m m. Var försiktig så du inte genomsteker kotletterna, de ska vara lite råa i mitten. Vi fiskar med 2mm nylonlina fäst i knapen. Draget som anas under mantåget är en strimlad plastkasse knuten på en dubbelkrok, utan tafs i detta fall.
Glasburkar måste du spara. Både för förvaring av fukt- och värmekänsliga kryddor och torrjäst, men också till konservering. Hittar du chili i skogen? Finhacka, häll på rykande varm olja och ner med det i burken. Chiliolja ger bra tryck i maten! Eller ta fiskfiléer, salt, olja och kryddor- tryckkoka en stund innan locket kan skruvas på. Fisk kan också torkas: 6-8 kg rena filéer och en mugg grovsalt staplas i ett durkslag över natt där de droppar av. Skölj och knyt upp att torka på däck. Perfekt snacks, torra till dagen därpå, men kan hänga två veckor och blir sakta allt hårdare.
Packa de torra filéerna i glasburkar och toppa med matolja. De blir mjukare av oljan, ungefär som salami och håller minst ett år. Med en annan stor glasburk gör du tjock fin yoghurt över natt. 3 dl mjölkpulver och 8 dl 50-gradigt vatten. Varje kväll stod vi där och skakade våra yoghurtburkar, lite gammal yoghurt, pulver och hälften av vattnet, sen i med det sista vattnet och skaka hårt igen. I en stor kastrull 50 gradigt vatten, insvept i handdukar, fick glasburken hålla värmen till morgonen. I nästan alla mataffärer i Nya Zeeland säljs särskilda termosar för detta, liksom mjölkpulver med yoghurtkultur. Men skalar du en kasse valnötter från skogen, stoppa dem aldrig glasburkar med täta lock! Då möglar de och giftet som bildas, aflatoxin, är dödligt. Torka dem istället väl och njut!
Här hänger lättsaltad fisk på tork i brisen. Den blir hård på ett par dagar, men äts som snacks redan nästa dag, något ingen ombord kan motstå.
Ost saknas i tropikerna. Ack, ett liv utan ost. Det som vänder livet från armod till lyx och ger substans åt pajen och fest vid atollen. Köp därför 40 kilo vacuumpackad ost där den är billigast. Ost håller ett år i tropikvärmen, blir sakta hårdare, smulig och underbart aromatisk och med fina hål. Väl lagrade kan de aldig mögla! Odödliga kan man säga. Ibland jäser påsar upp under de första veckorna. Som ballonger, men detta slutar snabbt, ingen fara. Under 30 års ostlagring hände det ett fåtal gånger, men en gång drabbade oss ostarnas härdsmälta. Nemesis.
Mitt på Atlanten exploderar sju kilo jäst ost, gegga med konsistens av tunn havregrynsgröt sprutar över kvadratmeter av kölsvin, täcker proviantlagret som systematiskt måste lastas upp i passadvindsrull och ekvatorvärme. Aromen får familjen att gråta okontrollerbart; städningen tar timmar. Grötosten hamnade i frysen, vilken även den antog en ny doft. Några dagar efter detta har vi Västindien på horisonten, laddad med otaliga nya smaker och dofter.
Text: Gustaf Hulthe