Vi kikar närmare på knoparnas historia och lär oss göra en egen Soft Shackle 

Knop eller knut, från holländska knoop som betyder "knut", kallas anordning använd för att sammanfoga tågvirke, rep, linor, trådar etc., för att fästa dem vid något, eller för att bilda ögla. Ordet knop används främst av scouter eller i samband med båtar.

Ordet knop avsåg ursprungligen endast sådan som gjordes på repet eller dess kardeler så att en kula bildades. Alla andra knutar, till exempel för att fästa rep, sammanfoga rep eller bilda öglor, kallades stek, från holländskans steek. Skillnaden är sedan länge utsuddad och bortglömd. Numera kan skillnaden istället sägas vara att knopar är knutar som man använder med medvetenhet om deras lämplighet för särskilda användningsområden medan knutar är knutar i största allmänhet.

Man började använda sig av knopar redan under den europeiska stenåldern 50 000 f.Kr., när man nyttjade senor, vidjor och utskurna remsor från djurhudar för att fästa samman och hänga upp saker. Senare lärde sig människan att utvinna växtfiber och tillverka rep och i takt med att människan och material utvecklats, har knopslagarkonsten förfinats. Det är inte länge sedan gemene man använde sig av knopar i sitt vardagsliv. Vi använder fortfarande i viss utsträckning knoparna i det vardagliga livet, till exempel när vi knyter skorna. Den vanligaste knopen är överhandsknopen, det vi kallar "knut".

Överhandsknop

Knopslagandet var som störst i början av 1800-talet. Sjömännen rekryterades i tidig ålder och få kunde läsa. På så sätt blev det naturligt för sjömännen att sysselsätta sig med handarbeten. Man använde det gamla uttjänade tågvirket från riggen. En duktig knopslagare värderades högt och ofta synades sjömannens sjömanssäck eller sjömanskista lika noggrant som sjömannen själv. Det var först i mitten av 1800-talet som sjönationerna blev medvetna om sina sjömän och drog igång projekt för att lära dem läsa. Samtidigt hade man i England börjat experimentera med ångdrivna fartygsmaskiner och propellern utvecklades. I Amerika höll man fast vid segelfartygen och lyckades under 50 år förfina skeppsbyggarkonsten mer än vad man dittills lyckats göra de senaste 4 000 åren.

Skotstek

Till en början var klipperskeppen överlägsna ångfartygen, men allteftersom ångtekniken utvecklades och förfinades, fick segelfartygen se sig besegrade. Den här utvecklingen ledde till att besättningarna slimmades ombord på segelfartygen och att mycket av riggens tågvirke byttes mot vajer. På ångfartygen fanns en liten eller ingen rigg alls och på så sätt började knopslagartraditionen dö ut.

Pålstek

I takt med att fartygen blivit modernare har behovet av knopar minskat drastiskt. Ombord på ett modernt handelsfartyg använder man sig i huvudsak av tre knopar: skotsteken, pålsteken och halvslaget. Utöver det händer det att man taglar samt splitsar (splejsar) ögon (öglor). För stålwire, som är vanligt på moderna fartyg, används speciella knopar anpassade för wirens styvhet och glatta yta. Dessa är en kombination av traditionell knopteknik, med vars hjälp man tar upp huvuddelen av belastningen, och ibland moderna wirelås av metall, med vars hjälp man låser fast de obelastade tamparna.

Dubbelt halvslag

Gör din egen Soft Shackle 

Stor 

Liten