Under sommaren kom det in flera rapporter om skeppare som blivit attackerade av späckhuggare, och attackerna har inte slutat. Det är till och med så att den portugisiska kustbevakningen under en period har förbjudit mindre segelbåtar från att färdas längs vissa extra utsatta rutter.

Med tiden har man upptäckt ett mönster. Det är primärt segelbåtar som attackeras, inte motorbåtar – och angreppen riktas mot en särskild punkt. Det har även visat sig att det är en särskild grupp späckhuggare som attackerar. Och fotografier avslöjade att en av individerna hade ett kraftigt sår på huvudet – troligen från en propeller. Vilket gav upphov till teorier om att späckhuggarna var ute efter hämnd. Men Ruth Esteban, som har ägnat sex år av sin forskarkarriär åt att studera späckhuggare, är skeptisk till hämndteorin.

"De tycks alltid sikta på rodret, och jag tror att det beror på att det är den del som kan röra sig. I vissa fall lyckas de flytta hela båten. Vi har sett filmer på segelbåtar som har svängt runt nästan 180 grader", säger Esteban till BBC, "Vi vet inte vad som kom först, skadan eller den första båtincidenten". 

Tillsammans med sin kollega, och tidigare lärare, Renaud de Stephanis, har hon sammanställt information om de drygt 40 attackerna som hitills har rapporterats.

Det framgår att späckhuggarna inte gör något för att gömma sig. De simmar nära båten, dyker ner, stöter våldsamt in i rodret och visar sig sedan på nytt. Späckhuggare som attackerar hinner man däremot sällan se innan de plötsligt dyker upp, förklarar Renaud de Stephanis.

"Jag har sett späckhuggare attackera kaskelotvalar. Då går det våldsamt till. Men det här, det handlar det om att de leker", säger Stephanis.

En späckhuggare väger flera ton, så leken kan bli omskakande, och just lek tycks utgöra en stor del av livet som späckhuggare. Späckhuggare är mycket sociala, med en komplex och utvecklad kommunikation, och som rovdjur högt upp i näringsväven är det inte konstigt om leken ibland går ut på att visa sig aggressiv, dominant och stark.

"Om de upptäcker att de har kraften att flytta på något riktigt stort, så kanske det känns imponerande för dem", säger Ruth Esteban.

Men frågan är varför det här beteendet plötsligt har blivit så vanligt just nu. En hypotes är att det kan ha med minskade bestånd av tonfisk att göra. Späckhuggare lever i täta sociala grupper och specialiserar sig ofta på att jaga en viss typ av föda. Utanför Portugals kust började en grupp späckhuggare för ett antal år sedan att stjäla tonfisk från fiskebåtarnas långa linor.

"Jag har inga bevis ännu, men jag kan svära på att det är från den gruppen de här späckhuggarna kommer", säger Renaud de Stephanis.

I så fall skulle det kunna handla om att beteendet har utvecklats och förändrats i samband med att det lärts vidare från vuxna till yngre individer, som då börjat närma sig även andra typer av båtar.

Hypotesen får stöd av neurobiologen Lori Marino, vid Whale Sanctuary Project. Unga hannar är stökiga och har ett hävdelsebehov, då kan kan den här typen av nya beteenden växa fram, resonerar hon.

Än så länge har forskarna inget slutgiltigt svar. Frågan är om det någonsin blir möjligt. Under tiden fortsätter sammanstötningarna. Och för de seglare som drabbas är det en dramatisk upplevelse.

Källa: SvD/BBC