Sedan 100 år tillbaka har Atlantstören varit utdöd i svenska vatten, men nu vill Sportfiskarna återintroducera “älvarnas drake”.

Atlantstören har varit en bjässe i svenska vattendrag. Utseendet skvallrar om dess 6000 år långa historia och den kunde bli fem meter lång och 600 kg. En mäktig fisk att råka på helt enkelt. Men det kan man inte idag. Stören har varit utrotad i Östersjön och älvarna längst västkusten i över 100 år.

Atlantstören har varit etablerad i floder kring Nordsjön och Östersjön sedan stenåldern. Arten kan röra sig mellan salt och sötvatten och trivdes därför bra i Sverige där den kan vandra mellan sötvattendrag och haven, medans den närbesläktade Europeiska stören höll sig i Atlanten och Nordsjön. Fortplantningen sker i vattendragen under en lekperiod, där honorna lägger ägg och hanarna befruktar. På grund av överfiske och ökade vattenföroreningar minskade populationen kraftigt under 1800-talet och man fångade den sista atlantstören 1936, utanför Estlands kust. Sedan dess har man inte sett till arten.

Stören har länge haft en roll i svenskarnas liv. Det var en populär matfisk, dess exklusiva rom användes bara vid de finaste middagarna och i bosättningar runt älvarna, till exempel Lödöse, användes benen till kammar. Berättelserna om älvarnas egna drakar har dock dött ut med dem. Förutom den historiska rollen var den massiva fisken en viktig pusselbit i de känsliga ekosystemen runt våra bosättningar. Stören är en bottenfisk och spelade en stor roll i syresättningen av älv- och sjöbotten, som utan syre dör och kväver fiskarna. Störens ungar har varit mat åt rovfisk och fåglar, samt att de och deras kost hjälper till att hålla balans mellan djur- och växtplankton. Utan “älvarnas drake” har vattendragen blivit mer sårbar för algblomning.

Nu har Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund startat ett projekt för att återinföra Stören. De fokuserar på Göta älv, där det finns tydliga historiska bevis för att Stören har lekt och förökat sig. I samarbete med SLU, Göteborgs Naturhistoriska Museum, Göteborgs Universitet, med fler, försöker Linnéa Jägerud, projektledare återskapa beståndet. De har fötts upp i Tyskland och sedan vuxit till sig i Sverige, innan de nu släpps ut i Göta älv. Med sig har de en liten sändare, så projektet kan följa fisken när den anpassar sig till sitt nya hem. Projektet finansieras av sponsorer och stiftelser, utan statliga medel och har blivit ett av Sveriges mest uppmärksammade natur- och rewildingprojekt någonsin.

Text: Elisa Lindskog. Källor: Havs och vattenmyndigheten, hemsidan för Störens återkomst och Göteborgs naturhistoriska riksmuseum.