Tolvan Northern Light (US-14) har precis avslutat sin andra riktiga tävlingssäsong under svensk flagg. Här knyter fördäckaren John Holmgren ihop säcken.

För dig som är nyfiken på hur det gick till när projektet startade samt historia och detaljer kring båten rekommenderar vi artikeln Northen Light.

Efter första riktiga tävlingssäsongen för Northern Light förra året (som utav många skulle kunna räknas som succé) fanns det en hel del att göra under vintersäsongen. Det byttes bland annat styrsystem för att minska friktion och rodret formades mer efter kölen vilket kom att göra stor skillnad.

Säsongen 2023 skulle sedan innebära två regattor; försvar av titeln i Flensburg på Robbe Berking Sterling Cup i juni och höjdpunkten Régates Royales i Cannes som också var EM. Där skulle vi för första gången någonsin få kappsegla mot båda våra systerbåtar.

Robbe Berking Sterling Cup i Flensburg. Foto: Joeran Bubke

Att dra runt projektet med så många besättningsmedlemmar tredje året i rad skulle inte kunna genomföras utan ett visst antal nyckelpersoner som jag tycker borde nämnas, givetvis Hans Eliasson och Lasse Molse, som äger och driver det hela, Magnus Holmberg vid rodret, men också vår tyska båtkapten Leon Siegert som har tagit en väldigt central roll i att styra upp vad som behöver hanteras på båten, köpas in, transportseglingar och allt där emellan. På båten har han en fast roll som navigatör. Även fördäckare och riggare Daniel Engström bör nämnas i denna skara.

Robbe Berking Sterling Cup i Flensburg. Foto: Joeran Bubke

I år kunde vi också välkomna några nya namnkunniga seglare ombord; Björn Hansen, Mango Augustsson, Henrik Walderud, Björn Österberg och Melker Lundberg.

Försvarandet av titeln i Flensburg gick helt enligt plan. Efter fem dagars regatta med gott om vind kunde man finna oss högst upp på pallen. Vi konstaterade att vi kunde hantera båten bäst av alla tio deltagande båtar och gjorde fler goda beslut än sämre helt enkelt. Vi seglade väl som man sa förr. Efter ett par skakiga första år med många nya människor ombord vid varje träning har en kärnbesättning börjat gro vilket skapar en tillit mellan positionerna. Det är tryggt att vara ombord.

Robbe Berking Sterling Cup i Flensburg. Foto: John Holmgren

Under transportseglingen till Flensburg blev det motorhaveri. Vilket, tre öl och en schnitzel senare, ledde till beslutet att ta ut motorn helt. Den krånglade mest ändå hela tiden och vi ska ju kappsegla inte puttra runt med den? Sagt och gjort så togs motorn ut efter regattan. Ur kappseglingssynpunkt är ju detta en dröm, tänk vad vikt som kan fördelas (!!!). Delivery crew kanske har andra tankar.

Nu var det dags för en omfattande transport på lastbil från Flensburg till Tuilon. Tillsammans med vår kära syster och konkurrent VIM åkte Northern Light alltså ner till franska rivieran för lite ljusblåare vatten och färre grund.

Väl nere i Cannes möttes vi av strålande sol, värme och en hamn som liknar lite en skog men av master i trä. Régates Royales, är just det - en klassisk regatta som samlar mycket av en svunnen tid. Man ser mera trä än kolfiber och förutom oss tolvor seglar drakar och andra klassiska båtar.

Något som skiljer vår upplevelse från många andra regattor var att uppslutningen av fruar, flickvänner och barn som passade på att semestra under regattans gång - väldigt uppskattat!

Régates Royales i Cannes. Foto: Yves Ryncki

Som nämnt tidigare är det första gången Northern Light skulle få segla mot båda sina systrar; VIM (US 15) men kanske framförallt Nyala (US 12). Nyala byggdes 1938 och har sedan många år dominerat i Medelhavet. Northern Light byggdes samma år som Nyala men med modifikationer och VIM byggdes ett år senare.

Régates Royales i Cannes. Foto: Per Heegard

Ryktet om italienska Nyala med Torben Grael som rorsman och andra proffs ombord hade föregått sig självt. Med Prada som sponsor och sprillans nya Prada-sneakers varje dag (kanske inte varje dag, men de var i fisförnämnt fint skick i alla fall) gjorde kontorsnissarna från Göteborg med omnejd både nervösa, men kanske framförallt riktigt taggade att sätta dit spagettiätarna.

Régates Royales i Cannes. Foto: Per Heegard

Första dagen gick inte alls som tänkt. Vinden var lätt och det såg ut som en klockren lovartsstart första racet, men Nyala gick bakom hela fältet och kom ut på högerkanten. När vi korsade varandra hade de ett långt försprång vilket de fortsatte förlänga tills racet var över. Under race två drog vi det långa strået igen och dagen kunde summeras med två tredjeplatser, efter både VIM och Nyala.

Dag två kom vi tillbaka med full kraft, med mera sjöbris och en revanschlust som hette duga vilket resulterade i två spikade race med tight racing.

Så gick det. Fram och tillbaka. Vi pendlade mellan att leda regattan till att ligga tvåa. VIM hade en stabil prestation och lyckades mestadels knipa andraplatsen medan antingen vi eller Nyala vann. Sista dagen skilde det en poäng mellan varje båt, med Nyala i ledningen, vi på andraplats och VIM på tredje.

Finaldagen var det om möjligt ännu lättare bris och risken var överhängande att det inte skulle bli någon segling alls. Till slut gick apan ner och stämningen upp ombord. Nu gällde varje race.

Start med fart (viktigt med dessa tunga båtar) och bra kryssat. Väl uppe vid kryssmärket rundade vi före Nyala men efter VIM. Läget såg bra ut för att kunna jämna ut ställningen inför ett sista race.

Då dör vinden.
Helt.
Ni vet, så där irriterande som det bara kan bli under segling.

Franska ord ven på VHF:en som hävdade att målgången blir vid gaten istället för ett varv till - allt avgörs nu, på en sista läns i 1-2 m/s. Frustrerande lätta vindstråk, tår som höll upp tampar från vattnet och mycket lälut. Från fördäck blev det svårare och svårare att avgöra vad för VMG vi hade. Ibland kändes det som vi seglade mer bort från målgången (dock mycket snabbt) än mot den.

Régates Royales i Cannes. Foto: Per Heegard

Till slut blev det tyvärr uppenbart för oss. Både VIM och Nyala kom före, vilket innebar att vi halkade ner från en andraplats till en tredjeplats. Suck. Stolpe ut i ett sista race.

Ungefär här slutar väl min aptit att skriva mer. Det finns många lärdomar att dra från regattan, men nu måste vi slicka våra sår och göra analyser över vad som kan göras bättre. Precis som det ska vara i sporter där det är hård konkurrens.

Text: John Holmgren